SÖK
MENY
Ständiga processer underminerar tilltron till systemet
Juridik och politik är två helt olika storheter, och bör faktiskt mötas så litet som möjligt. I dag har det blivit en sjuka, mer eller mindre, att driva saker till domstol som man inte får igenom politiskt.
Högsta domstolen har i dagarna godkänt den nya förvaltningslagen i sin helhet, trots invändningar från Ålandsdelegationen, Ålands förvaltningsdomstol har förkastat ett besvär om det åländska elektorsvalet inför biskopsvalet, fortfarande pågår processer om hanteringen av Glamilders-ärendet och om Olof Erlands påtvingade tjänstledighet. Det processas om än det ena, än det andra, ofta i ärenden som politiskt blivit inflammerade och utdragna.
Det är naturligtvis en sak att medborgares rättsskydd måste tillgodoses genom möjligheten att överklaga fattade beslut, men det är då inte det politiska beslutet man överklagar, utan processen.
Om ett aldrig så motbjudande beslut fattats i laga ordning av våra folkvalda, så har juridiken och domstolarna inget där att göra, och det är faktiskt ett svaghetstecken och en ringaktning av den politiska processen att försöka fördröja eller stoppa beslut genom att processa dem genom alla rättsinstanser.
För att en skaplig tudelning mellan juridik och politik ska vara möjlig är det naturligtvis av yttersta vikt att våra politiker och tjänstemän kan sitt jobb, det vill säga vad våra regler och lagar innebär och hur viktigt det är att man håller sig till dem.
På Åland är det inte helt ovanligt att man fixar till saker lite vid sidan om för att det blir mer praktiskt så, och då försvinner naturligtvis grunden för allmänhetens förtroende för rättssäkerheten.
Under den gångna mandatperioden har ett problemkomplex över allt annat överskuggat landskapsregeringens arbete, och det är de usla professionella relationerna mellan kanslichef, näringschef och regering. Dessa konflikter har fått bäring på alla möjliga områden, och har negativt påverkat landskapsregeringens trovärdighet och personalpolitik.
Att man både i fallet Nauclér och Erland tog till så pass extraordinära metoder beror på att man inte tänk på helheten innan problem uppstod, och att man då det hände försökte fixa och lappa på informell väg. Lagstiftningsvägen är lång och krånglig, men den bör vara säker, och bör skapa förutsättningar att lösa problem enligt regler och lag, inte utgående från enstaka faktiska omständigheter.
Det är respekten för lagen som måste vara grundmurad, inte viljan att processa när man inte får som man vill. Det gäller hela spektret av politiker och tjänstemän, och det gäller också i valtider och när opinioner blåser hårda och högljudda.
Om inte våra politiker förmår hålla greppet om lagen, vem ska då göra det, alldeles särskilt nu när Högsta domstolen slagit fast att åländsk lagstiftning till och med kan stå över eller jämställas med grundlagen.
Låt oss se en skärpning här, och en ökad respekt för att saker inte går att fixa direkt bara för att man tycker att det borde.
