SÖK
MENY
Stor, större, störst … Duns!
Det mullrar i bondeleden i fallet med Haga kungsgård/Gesterby mjölk. Landskapsregeringens blixtsnabba jättestöd till en enskild mjölkproducent väcker frågor ur så många perspektiv att man inte vet var man ska börja. Men de måste ställas.
Vi greppar en undran ur högen: är detta ens tillåtligt? Kan det offentliga så gynna ett enskilt företag framom andra i samma bransch utan att diverse regler överträds? Lita på att saken kommer granskas under lupp tämligen omgående.
Eller: hur många fingrar får egentligen plats i en liten andelsägd syltburk? Ägaren till de två gårdarna, Kristoffer Lundberg, är vice ordförande i Ålands centralandelslag ÅCA – som får det ena jättestödet för att köpa in sig i samme Lundbergs krisande företag – och representerar samtidigt en sjättedel av andelsägarna, vilket betyder klirr i kassan på minst två andra vis för honom personligen. Ordförande för ÅCA, Stefan Rumander, råkar samtidigt vara vd för Fastighetsverket – som arrenderar ut Haga kungsgårds mark till Lundberg.
Att den tillträdande näringsministern, vars skrivbord denna härdsmälta snart kommer att fräta hål på, dessutom råkar vara Lundbergs svåger, känns nästan som en bagatell i sammanhanget. Välkommen till Åland.
Inget av ovanstående är menat som kritik. Det är förståeligt att landskapsregeringen inte vill se den största mjölkproducenten på Åland gå i putten. Det är inte Lundbergs fel att hans verksamhet växt sig så stor, eller att hans hembygd är så liten. Och nej, vad det än viskas bonde och bonde emellan så har han inte ”fått uppskov på amorteringarna på lånen av landskapsregeringen”. Det är banken som gett uppskoven.
Det betyder dock inte att den politiska sfären undgår kritik för den uppkomna situationen. Tvärtom, går man till historien framträder en mycket osnygg, och högeligen politisk, berättelse. Den handlar, som så ofta, om Marknaden.
Marknaden har farit som en lie över lantbrukarnas Åland i många decennier. På 1960-talet fanns det tusentals gårdar med mjölkdjur på Åland. 1995 fanns ännu runt 200 gårdar kvar med sammanlagt 2 400 kor.
I dag har vi 1 800 kor på Åland – och ett tjugotal gårdar.
Så vad hände? Nå, det vet vi. Marknaden ville ha avregleringar och stordrift, inom jordbruken precis som på alla andra håll. Marknaden förordar ju ”effektiviseringar”, gubevars. Det betyder, på Marknadens språk, att allt hela tiden måste bli större. På så sätt pressas priserna nedåt, vilket är bra för konsumenterna, samtidigt som böndernas krympande marginaler kompenseras med stadigt ökande volymer. Allt ska på detta vis växa i oändlighet: stor, större, störst … Duns!
För någonstans kommer verklighetens komplexitet emot. Inget kan växa för evigt, det vet varenda bonde. Där måste politiken komma in i bilden; mildra och stötta. Bromsa rovdriften. Ge förutsättningar för mångfald.
Hur gick det med den saken på Åland? Det vet vi.
Landskapsregeringens upplaga mandatperioden 2011–2015 var på lantbruksområdet ett enda långt knäfall för Marknaden. Näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) verkade se bönderna som bortskämda lyxföretagare; det landskapsskötta avbytarsystemet avskaffades, eller ”privatiserades”, som det så fint hette (plötsligt skulle den sjuka bonden själv hitta sin vikarie och betala hälften av kostnaden ur egen ficka); stordriften bjöds uttryckligen in med parollen ”1 000 kor mer”; Marknaden utfodrades med steroider av sina kortsiktiga, näringslivsvurmande amatörideologer.
Där är vi nu. Haga kungsgård och Gesterby mjölk är tillsammans en av Finlands största gårdar. Men mark att föda alla korna som ”effektiviseringen” vallat dit har gårdarna inte. Resultatet är ett livsfarligt beroende av priskänsligt kraftfoder och en osund överproduktion av gödsel. Marken under kolossens lerfötter puttrar i alla avseenden av osundheter.
Man måste bland annat undra över Andelsbankens roll i detta. Kristoffer Lundberg gör själv ingen hemlighet av att han mer eller mindre tvingades att ta över akutkrisande Gesterby mjölk förra sommaren (”Det skulle inte se ut så här om jag hade fått bestämma själv”, säger han till Nyan i måndagens intervju). Men det som ser bra ut, på Marknadsmässiga grunder, för banken, det är inte nödvändigtvis av godo för den skuldtyngde bonden och definitivt inte bra för Åland heller.
För nu sitter vi med Ålands största mjölkproducent på fallrepen. Det finns många som viskar att ÅCA kanske inte klarar sig över huvud taget utan all den där mjölken. Och om ÅCA faller och mjölken sinar, hur går det då med Dahlmans? Ska vi stå både utan mejeri och slakteri om ett par år? Det vore förfärligt.
Fallet med Haga kungsgård/Gesterby mjölk väcker som sagt många frågor. Det måste till en politisk vision kring situationen som på riktigt tror på småskalighet – och inte tvekar att stödja den med omställningsbidrag och återupprättat avbytarsystem.
För vi behöver fler mjölkbönder på Åland, med färre kor på marker som räcker för att föda dem. DET vore effektivt på riktigt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
