SÖK
MENY
Större kunskap väcker hopp om bättre skydd
Vi har länge vetat att vi vet väldigt lite om jordens djuphav. Mindre än om månens yta, faktiskt.Men inte förrän nu har det kartlagts exakt hur dålig koll vi har haft.
De djupa havsbottnarna på internationellt vatten och som ligger utanför nationell jurisdiktion täcker över hälften av jordens yta. Nu har forskare för första gången kartlagt precis hur lite vi vet om vad som försiggår på djuphavsbottnarna. I en studie publicerad i tidskriften Current Biology gör man bedömningen att upp till hela 92 procent av djuphavens arter är oupptäckta av mänskligheten.
– Djuphavsbotten är världens största habitat, och vi vet otroligt lite om den miljön. Bara en procent är undersökt. Vi vet mer om månen än om djuphaven, säger Tom Arnbom, havsexpert på Världsnaturfonden WWF, till Dagens Nyheter.
Det är en svindlande tanke. Vi vet alltså inte ens om en tiondel av livet som pågår i djuphaven, och i praktiken knappt någonting om hälften av jordens yta.
Studien om hur mycket – eller lite – vi vet om havsbottnarna kommer sig dock inte i första hand av just det faktum att vi vet så lite om arterna där. Nej, djuphavsbottnarna har blivit högaktuella för att det pågår planer på att etablera gruvdrift på dem.
Mellan 4 000 och 6 000 meter under ytan i Clarion-Clipperton-zonen i Stilla havet mellan Mexiko och Hawaii finns metaller och mineraler som kobolt, nickel, mangan och koppar. Zonen är ungefär dubbelt så stor som Indiens landyta och gruvdrift här ses av både företag och vissa länder som svaret på hur den gröna omställningen ska kunna genomföras.
Men samtidigt står en rad andra länder, företag och miljöorganisationer emot exploateringen. Huvudargumentet är att vi vet för lite om livet i djuphaven och att riskerna för irreversibla skador på ekosystemen därmed är för stora. Gruvdriften kan även skada havsbottnarna så att de förlorar sin förmåga att lagra koldioxid, vilket i sin tur skulle förvärra utsläppen och klimatkrisen.
Frågan har under våren hunnit bli infekterad – eftersom ingen äger dessa djuphavsbottnar under internationellt vatten.
Det finns ännu inga beslut om att tillåta utvinning av metaller och mineraler på djuphavsbottnarna, men DN rapporterar att ett sådant kan komma redan i början av juli i år. Det är här forskningsstudien kommer in i bilden.
”Eftersom gruvdrift kan vara nära förestående är tillämpningen av data för biologisk mångfald för miljöhantering en nyckelfaktor för CCZ (Clarion-Clipperton-zonen, reds anm.), i synnerhet bedömning av risken för utrotning av arter”, skriver forskarna i studiens slutsatser.
De konstaterar även att den biologiska mångfalden och antalet arter ofta antas vara lägre i marina miljöer, men att detta till stor del beror på lägre kunskap om havsmiljöerna än om ekosystemen på land.
– Vi kanske inte måste beskriva varje art. Men vi måste begränsa risken för att utrota biologisk mångfald. Riktigt hur många arter vi måste förstå och känna till för att minimera den risken vet inte jag, men det här är första steget, säger Thomas Dahlgren, forskare vid Göteborgs universitet och medförfattare till studien, till DN.
Så hur kommer det sig att vi vet så lite? Utforskning av haven är dyrt och svårt.
Den största delen av djuphavsforskningen är gjord i just Clarion-Clipperton-zonen, och av den är nästan allt finansierat och utfört på uppdrag av företag som är intresserade av gruvdrift och därför måste göra en miljöbeskrivning.
Zonen är enligt den nya studien ett av få områden på globalt hav där vildmarken till stora delar är intakt.
”Sund data och förståelse är avgörande för att belysa denna unika region och säkra dess framtida skydd mot mänsklig påverkan”, står det i studien.
Nu gjordes kartläggningen med den potentiella gruvdriften i åtanke, för att belysa hur lite vi vet om djuphaven och därmed ge en bättre bild över riskerna med en sådan etablering.
Men med mer kunskap väcks också ett hopp om en möjlighet till större medvetenhet om havens sårbarhet och vilja att ta hand om dem.
För hur ska vi kunna motiveras att skydda något vi inte vet något om?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
