SÖK
MENY
Störst får inte alltid bestämma
Beslagen av rysk egendom i Finland visar att den regelbaserade världsordningen alltjämt har tänder, vad skeptikerna än säger.
Allt fler, också i vår närmiljö, avfärdar den regelbaserade världsordningen som naiv och pacifistisk. Eftersom vissa stornationer struntar i regelverken höjs röster för att också vi ska tänka på samma sätt. Men att försvara en världssyn som styrs av lagar och regler – framom militär slagkraft – gynnar små länder, just tack vare att de möjliggör ett ordnat samarbete över nationsgränserna.
Det färskaste exemplet är beslagen av rysk egendom i Finland. Förra veckan genomförde det finländska Utsökningsverket, efter beslut från Helsingfors tingsrätt om att ryska tillgångar ska frysas, ett beslag av cirka 40 ryska fastigheter – vilket Helsingin Sanomat avslöjade. Bakgrunden är att den permanenta skiljedomstolen i Haag (som grundades år 1900) i fjol tilldömde det ukrainska gasbolaget Naftogaz ett miljardskadestånd som ska betalas av Ryssland. För att säkra skadeståndet har Finland nu verkställt en så kallad säkringsåtgärd – alltså tagit kontroll över egendom som kan säljas ifall pengarna inte betalas ut. Det är rimligt att även åländska fastigheter ingår i beslagen, eftersom den här processen inte har något att göra med de åländska särlösningarna.
Finland är det första europeiska landet som beslagtar rysk egendom. Värdet på fastigheterna, som enligt Hufvudstadsbladet uppgår till cirka 32 miljoner euro, räcker förstås inte för att säkra hela skadeståndsbeloppet. Men som internationellt riktmärke är handlingen betydelsefull.
Det känns kanske torrt att hylla byråkratins långsamt malande kvarnar istället för att glädjas åt den ryska förödmjukelsen. Men det visar att stater som upprätthåller en regelbaserad världsordning kan straffa även amoraliska krigsmakter. Den som istället vill hävda att de stora dikterar villkoren i världen och därmed propagerar för att alla borde agera som dem får nu en nyttig tankeställare, ett bevis för att starkast inte alltid vinner.
Debatten om det ryska fastighetsägandet i Finland har pågått en längre tid, men knappast hade Finland tagit det här initiativet på egen hand. Det hade setts som en provokation av den ryska björnen. Men den internationella rätten ger utrymme att agera, och det är bra att Finland går i bräschen.
Med det sagt sker beslaget inte utan risk. Fortfarande finns finländsk egendom i Ryssland och frågan är vad svaret från den ryska regimen blir?
Många ålänningar hoppas nu på att familjen Grüssner kan få tillbaka familjehemmet Solkulla. Men som familjen uttryckte det i gårdagens Nya Åland är det av principiell betydelse för dem att den ryska staten – som en gång i tiden på felaktiga grunder tog gården som krigsbyte – åtminstone blir av med huset och tomten.
Det bästa vore om familjen får tillbaka Solkulla. Men förhoppningsvis skänker det också familjen en del glädje, om det visar sig att gården måste säljas, att vinsten i så fall används för att betala en del av det ryska krigsskadeståndet.
Den ryska indignationen är stor, Vladimir Putins talesperson Dmitry Peskov var snabb med ett uttalande om att Ryssland nu kommer att driva rättsprocess för att få tillbaka egendomarna. Men enligt Helsingfors tingsrätt går beslutet inte att överklaga, vilket Ålands radio rapporterade i onsdags. Den ryska regimen skickade också, enligt STT, en så kallad not till det finska utrikesministeriet vilket ska tolkas som en tydlig missnöjesmarkering.
Det går att tolka nyheten om beslagen på flera sätt. En byråkratisk seger mot det impulsiva ryska krigsmaskineriet, ett välkommet finländskt försök att begränsa ryska fastighetsköp eller ett första steg att mäta ut ett framtida krigsskadestånd. Oavsett så rör det sig om en seger för den regelbaserade världsordningen.
