SÖK
MENY
Sunak kommer inte att frälsa Storbritannien
Rishi Sunak, Storbritanniens tredje premiärminister på tre månader, sa i ett tal i måndags att han såg fram emot att ”ge något tillbaka till det land jag är skyldig så mycket”. Tidningen The Independents kommentator Tom Peck slog ner på det: ”Du sa det själv, grabben, inte jag”. Anspelande, förstås, på att Sunak gift sig till en enorm förmögenhet och att hans fru inte betalade skatt i Storbritannien ens under den tiden som hennes man var finansminister.
Nu sitter Sunak där, vald av 357 konservativa parlamentsledamöter. Obegripligt nog, men helt korrekt med landets ”first past the post”-valsystem. Storbritannien har 650 valkretsar, med varsin ledamot i underhuset. Partiet med flest ledamöter får bilda regering, och det partiets ledare blir automatiskt premiärminister. Systemet gynnar de största partierna, det vill säga de konservativa (Tories) och Labour.
Tories har vid det här laget haft makten i tolv år. Partiet stärkte sin majoritet kraftigt i valet 2019, med Boris Johnson som partiledare. I somras tvingades Johnson avgå efter en räcka skandaler. Han efterträddes först av Liz Truss (så oduglig att det sägs att hon fick posten enbart för att få Johnson att framstå i bättre dager och bana väg för hans comeback), och nu av Sunak. Tack vare den majoritet som Tories vann under Johnson – som de alltså själva sparkade – har de kunnat utse två nya premiärministrar i rad utan att fråga folket. Tur för dem: om det varit ett riktigt val i dag skulle Labour ta hem över 500 av underhusets 650 platser, enligt färska opinionsmätningar.
Rishi Sunak kan teoretiskt sitta till år 2024 innan han är tvungen att utlysa val. Frågan är om han håller sig i sadeln så länge. Hämndlystna Johnson-anhängare lär inte glömma att det var Sunaks beslut att hoppa av finansministerposten som ledde till att Johnson tvingades avgå. Några av dem kräver till och med nyval, precis som Labour gör, om än med andra motiv.
De senaste veckorna har alltså bjudit på stor ”fram med popcornskålen”-underhållning för politiknördar. Förutsatt att man blundar för vad vanliga britter får utstå. Inte bara på grund av ledarstriderna – undermineringen av Storbritannien som en solid, demokratisk välfärdsstat började redan före brexit och har accelererat sedan dess.
En av sju britter hoppar över måltider eller går hungriga, enligt uppgifter från Trades Union Congress. Få tror att Rishi Sunak bryr sig. För några månader sedan spreds ett klipp där han står på en gräsmatta i en Toryvalkrets och lovar en grupp medelklassväljare att de ska få det statliga stöd ”som de förtjänar”. ”Vi ärvde några formler från Labour som skyfflade pengar till fattiga förorter. Det var jag som såg till att ändra på det”, sa Sunak.
Miljörörelsens tilltro till Sunak är i botten, efter att han som finansminister gett klartecken för ny utvinning av olja och gas i Nordsjön, lägre skatter på inrikesflyg och lägre skatter på oljebolagens vinster. Brittiska handelskammaren säger att Sunak måste lägga fram fullt finansierade planer för att få styr på ekonomin. Efter Liz Truss vettlösa veckor vid makten betalar Storbritannien vad som kallas en ”moron premium”, ungefär ”kretinpåslag”, på sin upplåning.
Till detta kommer alltså brexit, ”enda exemplet på när ett land riktat ekonomiska sanktioner mot sig självt”, som någon sa. 54 procent av britterna anser nu att det var ett misstag att lämna EU. Men för Torypartiet är brexit första steget mot att förvandla Storbritannien till Europas Singapore. Allt medan Labourledaren Keir Starmer mumlar om att ”få brexit att funka”, i stället för att öppet säga att landet borde satsa på att återfå sitt medlemskap.
Bortom spelet har vi den råa verkligheten. ”Barn äter suddgummi i skolan för att dämpa hungerkänslorna. De tar med sig tomma matlådor som de låtsas äta ur,”skriver Nesrine Malik i The Guardian. ”Det är som om man gör sig omöjlig som politiker om man på riktigt återger den ångest och fattigdom som människor lever med varje dag. För att uppfattas som ”vuxen” ska man hålla marknaderna nöjda och verka för en abstrakt ”tillväxt”, i stället för att trygga tillvaron för de som tvingas offra mest i nästa omgång sakligt presenterade nedskärningar”.
Rishi Sunak, den senaste överprivilegierade mutkolven på premiärministerposten, må ge ett mer sobert intryck än sina företrädare. Men han kommer knappast att göra livet bättre för barnen med de tomma lunchlådorna.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
