DELA
Foto: Fredrik Törnroos
Huvudförfattaren till Lancet studien, forskaren Christopher Murray, säger att det vi kan göra för att bibehålla nuvarande befolkningsnivåer och geopolitisk säkerhet är att ha en öppen immigrationspolicy samt social politik som stödjer familjer.

Svaret på befolkningsminskningen?

Världens befolkning minskar snabbare än man tidigare uppskattat. I Finland är nativiteten rekordlåg.
Svaret är inte att finska kvinnor måste föda fler barn, svaret är familjevänliga policyn och framförallt – ökad immigration.

8,8 miljarder människor. Så många människor kommer vi troligtvis vara på denna planet i slutet av århundradet. I alla fall om man tror den senaste rapporten från den medicinska tidskriften Lancet. Det är två miljarder färre än de FN-uppskattningar man ofta använder som underlag i framtidsprojektioner. Enligt Lancet rapporten kommer vi ”peaka” år 2064 med 9,7 miljarder människor.

Detta är välkomna nyheter för planeten och dess resurser som vi utarmar snabbt, men är en utmaning för det moderna välfärdssamhället.

Orsaken till den avtagande befolkningsökningen är en ökande tillgång till preventivmedel och förbättringar i kvinnors och flickors utbildning. Det är resultat av mångårigt arbete för kvinnors livskvalitet och jämställdhet. Det är inte saker vi ska ändra på.

I de västerländska länderna, där kvinnor i längre utsträckning haft tillgång till både preventivmedel och utbildning, pratas det en del om den frivilliga barnlösheten bland både män och kvinnor. Även om den i ett globalt perspektiv är marginell så är det ett växande fenomen. I vissa fall är det faktorer som klimatkris, ekologisk kollaps eller ekonomin som oroar unga människor, i andra fall är det helt enkelt en ovilja att bli förälder. Den förstnämnda orsaken kan man på samhällsnivå göra något åt, den andra måste vi bara acceptera som den enskilda individens rätt till sin kropp och sin framtid.

”Jag ska säga det enkelt: jag vill inte ha barn, jag har aldrig velat och det känns inte som en brist” Det konstaterar Ro Kwon i en krönika för The Guardian som är en del av deras nya artikelserie ”Barnfria”.

För tio år sedan svarade bara en procent av finländare i åldern 20 till 40 att de önskade leva ett liv utan barn. 2018 var det den andelen uppe i 12 procent.

”Själv skulle jag inte se frivillig barnfrihet som ett oroväckande fenomen. Självklart finns det många orsaker till att det föds färre barn. Men för mig handlar det om valfrihet”. Det säger Jenni Nurmi, aktiv i den finländska föreningen Frivilligt barnfria till SVT.

Finland sticker ut i nativitets-statistiken. Vi har den lägsta noteringen i Norden på 1,35 barn per kvinna. 2019 var nativiteten den lägsta sedan 1800-talets nödår. Invandringen är orsaken till att vi hade en befolkningsökning över huvudtaget förra året.

Immigration är det bästa sättet att motverka en brist på födslar. För de länder som drabbas hårdast av den negativa befolkningsutvecklingen, däribland Finland, måste vi ha en positivare syn på inflyttning. Tvärtemot vad populistiska narrativ vill hävda så är det vår räddning.

Det gäller även Åland.

Även om nativitetssänkningen i vårt landskap inte varit lika drastisk som på fasta Finland så har den varit nedåtlutande de senaste åren. Vi har vår positiva inflyttningsrörelse att tacka för att vi inte ännu ligger lika illa till som i resten av landet. Åsub statistik från 2018 visar att två av fem nyblivna åländska mammor är födda utanför Åland.

För Finlands del innebär Lancet-uppskattningen att vår befolkning kommer krympa från 5,5 miljoner till 5,24 år 2100. Om vi vill bibehålla vår välfärd måste vi öppna armarna för inflyttare och göra det attraktivt för unga människor att vilja skaffa familj. Det innebär exempelvis att vi måste ta hårda tag för att motarbeta klimatkrisen. Men vi måste kanske också granska oss själva ur ett mer filosofiskt perspektiv.

Att fortplanta sig måhända vara en nödvändighet för alla arters fortlevnad på ett biologiskt plan, men på ett etiskt och moraliskt plan har människan redan gått långt bortom rimlighetens och bärkraftighetens gränser. Inget kan växa för evigt, inte heller den mänskliga befolkningen.

Oavsett om det beror på framgångar inom jämställdhet och mänskliga rättigheter eller om det är ett resultat av den fria individens val så är trenden av en minskande mänsklig befolkning, eller åtminstone en stagnerande sådan, välkommen.