SÖK
MENY
Systemförändring innebär omvärdering av ekonomin
Vi står inför ett flertal akuta hållbarhetskriser och det åberopas ofta att vi behöver förändringar på systemnivå. Men vad betyder det egentligen och vad innebär det för Åland? Den frågan har ett brett svar, därför är det viktigt att vi för en samhällelig, respektfull dialog – men också att vi vågar ifrågasätta heliga kor som vårt rådande ekonomiska system.
Finansminister Roger Höglund (C) efterlyste under hållbarhetsdebatten i lagtinget en definition på systemförändringar. Det är en fråga med ett brett svar som innebär att vi måste tänka om kring teknologier, produktionsprocesser, konsumtionmönster, normer, beteende samt ekonomiska modeller. Så beskriver i alla fall Europeiska miljöbyrån systemförändring. De, liksom många andra instanser och forskare, öppnar nu upp för att omvärdera våra grundläggande system, modeller och verktyg för att klara hållbarhetsutmaningarna. Ett av dessa är ekonomisk tillväxt, ofta mätt enligt BNP, bruttonationalprodukt.
”Det är i läget oklart om Europa kan bibehålla BNP-tillväxt och också bevara det naturliga kapitalet. Men att minska ekonomisk tillväxt för också det med sig stora utmaningar”, skriver miljöbyrån.
Och därom tvistar de lärde.
BNP är måttet som används för att beskriva ekonomisk tillväxt och tillkom som begrepp efter andra världskriget när man ville få en förståelse för hur ekonomin utvecklades inom det egna landet. Simon Kuznets, en ryskamerikansk ekonom, var den som utvecklade BNP-konceptet som sedan blev en global ekonomisk måttstock.
BNP mäter ekonomisk tillväxt och är således ett fantastiskt mått för den rådande ekonomiska modellen, kapitalism. (Även om real BNP är ett bättre mått i inflationstider då den justerar för vår köpkraft). Kapitalism omfattar förstås även andra aspekter, såsom fri marknad och privat äganderätt och tar sig olika uttryck i olika länder och kulturer. Men kärnan är ideen om lönsamhet och ekonomisk tillväxt.
”Det är inte av slaktarens, bryggarens eller bagarens välvilja som vi förväntar oss vår middag, utan av deras hänsyn till deras eget intresse.” Så sade den ekonomiska filosofen Adam Smith, som brukar kallas fadern av kapitalistiskt tänkande. Men inte ens Smith förutsåg (eller önskade för den delen) den relativt hänsynslösa och ojämlika formen av ekonomisk tillväxt vi sett.
För även om ekonomisk tillväxt fört med sig enorma framsteg i levnadsstandard i flera delar av världen, så har den också satt enorm press på miljö och människor i sin strävan efter maximal vinst.
Föutom exploatering av resurser och människor, så har ekonomisk tillväxt sedan industrialismen drivit på klimatutsläppen. På grund av den rådande klimatkrisen har nu kritiken av kapitalism och evig tillväxt på riktigt börjat få fotfäste. Det är en ekonomisk modell som måste omvärderas, ändras eller kanske till och med helt bytas ut. Det är inte som tidningen Ålands ledarskribent Daniel Dahlén säger i en ledare den 1.12, radikalt, utan en viktig del av den diskussion som vi i dessa tider av systemförändring behöver ha.
Dahlén skriver att det går att ha tillväxt utan ökade utsläpp och hänvisar till statistik från Statista som visar på att flera västeuropeiska länder lyckats med just detta. Dylik statistik härrör dock ofta från territoriala utsläpp, alltså inte det som länderna importerar. Västerländska, rika länder har länge exporterat sina miljöproblem och nedsmutsande industri till fattigare länder, vilket gör statistik kring territoriala utsläpp skev. Statistiken tar inte heller i beaktande den historiska aspekten, där västerländska länder bär större ansvar för klimatkrisen, något som var aktuellt på senaste COP-mötet där den historiska fonden för att ersätta skador och förluster instiftades.
Det bör dock nämnas att finländska tankesmedjan Sitra har ställt sig skeptiskt positiva till att man kan ha fortsatt global ekonomisk tillväxt och ändå klara exempelvis Parisavtalet, men det kräver rätt ekonomiska satsningar och tankesmedjan förtydligar att det inte får vara en tillväxt på bekostnad av miljön.
Men det finns alternativ. Av olika de slag. Det pratas om allt från empatisk kapitalism till ”de-growth” (sjunkande tillväxt). En av de mest intressanta teorierna, som kanske befinner sig någonstans i mitten är den så kallade ”munk-teorin”, som denna ledarsida skrivit om tidigare. Modellen, utvecklad av ekonomen – och tillväxt-kritikern – Kate Raworth, beskriver ekonomin som en munkring där hålet i mitten är ett ställe där folk faller igenom, socialt och ekonomiskt och den yttre gränsen är planetens gränser som vi inte får överskridas. Det gäller att hålla sig i mitten. Bland annat Amsterdam har börjat implementera denna ekonomiska modell.
Att vänja oss av vid tanken på evig tillväxt är svårt och det kommer föra med sig utmaningar, då våra socio-ekonomiska system till stor del är beroende av det.
Vi måste inse, precis som Bärkrafts Micke Larsson konstaterar i dagens tidning, att systemförändringar tar tid och sker steg för steg. Men på vägen mot omställning måste vi kunna diskutera och omvärdera allt, även ”heliga kor” som det rådande ekonomiska paradigmet. Det är inte radikalt, snarare innovativt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
