SÖK
MENY
Tack för kommunikationen
En ny landskapsregering har tillträtt, nya kommunpolitiker tar undan för undan plats.Nyan passar på att tacka de avgående politikerna för deras sätt att kommunicera och hoppas på samma rättframma relation till de nytillträdda.
Ett aningen egendomligt men ändå rörande ögonblick inträffade när landskapsregeringen på sin näst sista dag i fredags, representerad av lantrådet Veronica Thörnroos (C), vicelantrådet Harry Jansson (C) och näringsministern Fredrik Karlström (MSÅ), kallade till hastig presskonferens. Anledningen var, som alla ålänningar med puls vid det här laget känner till, Obunden samlings och den nu avskedade ministern Christian Wikströms kuppartade annektering av en rejäl bit av Ålands södra skärgård för oklara postelektorala ändamål; denna märkliga affaire lär Nyans ledarsida återvända till vid ett senare tillfälle – det håller frågan definitivt för.
Men låt oss först dröja kvar vid presskonferensen i sig. Det var tre upprörda politiker som kallade Ålands journalister till sig; rösten bar sig inte riktigt för Thörnroos, Jansson sade sammanbitet att beslutet ögonblickligen skulle rivas upp och Karlström talade om ”proppar som rykt” med äkta glöd. Det var ett ögonblick av förödmjukelse och uppriktighet – och media var inbjudna att dela det.
Ett motsatt scenario hade kunnat tänkas: ett kort pressmeddelande och sedan inga kommentarer alls tills nytt beslut hade fattats. Historien är ju pinsam för alla inblandade parter. Men inte ens den detroniserade Wikström flydde undan pressen; tvärtom kom han sedan på fredag eftermiddag upptassande till alla tre mediaredaktionerna för att låta sig intervjuas (hans tjänstetelefon hade ju, aningen futtigt, dragits in av de Rasande Tre, gubevars).
Om man tänker efter var det faktiskt en fin stund för den åländska demokratin.
För det går ett fult spöke genom den mediala samtiden i både Finland och Sverige. Politikerna försöker allt mer kontrollera hur massmedia rapporterar deras göranden och låtanden.
I Sverige har det till exempel väckt berättigad uppmärksamhet att opolitiska tjänstemän som genomdriver Tidöavtalet ska prioriteras i lönesättningen; statsvetare har slagit larm om att dylikt kan politisera tjänstemannakåren och journalisterna kräver besked av de folkvalda hur de kan fatta så huvudlösa, stötande beslut.
Politikernas svar? Moltystnad. I förra veckan rapporterade Dagens Nyheter att tidningen i en vecka försökt få svar av de ansvariga – som bara tigit ihjäl saken.
”Statsministern, som både är regeringschef och myndighetschef för Regeringskansliet, har hittills inte kommenterat kritiken mot lönedirektivet. Hans presskontakt hänvisar frågor till Regeringskansliets presstjänst. Sedan i onsdags förra veckan har DN sökt ansvariga chefer, via presstjänsten. Utan resultat.”
Det är lika sviniöst som häpnadsväckande. Det är också utmärkt av DN att på nyhetsplats uppmärksamma hur Ulf Kristerssons (M) kader av informatörer skyddar honom från intervjuer. Det är så medierna måste gå till motattack i kampen om sanningen.
Och konfliktnivån höjs alltmer mellan makten och medierna. Det vet vi från våra journalistkolleger i både Sverige och Finland.
För det är inte bättre i fasta Finland. Iltalehti avslöjade 2021 hur den förra socialdemokratiska statsministern Sanna Marins kansli bara selektivt lämnade ut mejlkonversationer mellan Marin och övrig förvaltning: endast mejl som ställde henne i en god dager gavs ut till tidningen. I en undersökning utförd av Finlands Journalistförbund för ett par månader sedan anser över hälften av de tillfrågade journalisterna att det blivit svårare att få information av eller intervjuer med tjänstemän och politiker.
Och Suomen Lehdistö rapporterade nyligen att övergången till välfärdsområden allvarligt försämrat journalisternas kontakter med tjänstemännen. När pressen sökt uttalanden från den nya förvaltningen har man många gånger helt förvägrats intervjuer (”Inga tider passar”, svarade en chef) eller utsatts för veritabla kampanjer från diverse mellanchefer som lagt sig i, och som i efterhand försökt styra utformningen av intervjuer de över huvud taget inte varit inblandade i.
Då är man tacksam för den åländska närdemokratin. Här kallas fortfarande till presskonferenser där politikerna svarar på frågor, tjänstemännen är i de allra flesta fall generösa med hjälp och uttalar sig nästan alltid beredvilligt. Det offentliga Åland förstår antagligen det ohållbara i att försöka ducka sitt ansvar. Så alla gör sig tillgängliga och står till svars, även när det svider lite i skinnet.
Igår tillträdde som sagt en ny uppsättning landskaps- och kommunalpolitiker, och vi journalister gör oss redo att rapportera om deras kommande förehavanden; vi lovar att vi ska göra vårt bästa för att göra det sakligt och objektivt.
Och, kära folkvalda, vi utgår ifrån att ni även i framtiden följer den stolta åländska traditionen att ge raka besked till dem ni företräder.
