En försäkran från lantrådet om att skicka klimatlagen till lagtinget den här mandatperioden.Det hade räckt för Hållbart initiativs fortsatta regeringsmedverkan.Istället får regeringen avsluta mandatperioden med en minst sagt svajig majoritet.

Hållbart initiativs avhopp överraskade lantrådet och den officiella förklaringen skapar följdfrågor. För det som Alfons Röblom och Simon Holmström menar är orsaken – efter kontroverserna kring beslutet om undantag för sjötrafiken gällande utsläppsrätter – var ett svalt intresse från lantrådet för klimatlagens förverkligande. Inte ett uttalat motstånd, utan ett svalt intresse för att prioritera den bland andra lagar.

Bakgrunden är att en promemoria för klimat-lagen har varit redo för lagberedningen i ett halvår utan att processen har rört på sig. När HI ville ha garantier för att arbetet med just den här lagen skulle prioriteras så blev uppenbarligen besvikelsen över det svala mottagandet droppen som fick bägaren att rinna över.

Klimatlagen hade varit en stor fjäder i hatten för HI, något som hade format den åländska politiken i många år framöver. Det är ett politiskt projekt som säkerligen har motiverat HI:s fortsatta medverkan i regeringen – trots att partiet har fått utstå kritik för en del beslut som regeringskollegorna har fattat. Det är inte en orimlig prioritering.

Frågan bör ändå ställas om HI har haft en naiv inställning till trögheten i lagstiftningsprocessen, speciellt med tanke på hur mycket som har hänt de senaste åren med åtminstone tre stora kriser. En klimatlag – som ska genomsyra hela samhället – behöver grundliga analyser och höranden från många remissinstanser. Även om det handlar om ett ramverk, som efter att lagen har antagits fylls med konkreta mål, så är det inget man gör i en handvändning. Det tar både tid och resurser i anspråk, och partiet har från början arbetat i motvind.

Om man ska se händelserna i ett större perspektiv så handlar det knappast enbart om klimatlagen – utan om ett övergripande ointresse från den övriga regeringen att förverkliga de visioner som står inskrivna i regeringsprogrammet.

För ytterligare ett av HI:s prestigeprojekt, vattenlagen, har fastnat i det politiska maskineriet. Det är därför inte oväntat att partiet hade förväntat sig att lantrådet skulle prioritera HI:s hjärtefrågor.

Regeringsavhoppet kan alltså ses i ljuset av att HI upplevde att regeringskollegornas intresse för partiets vallöften inte bara var lågt, utan nästintill obefintligt.

Tiden har egentligen redan runnit ut. Då fanns helt enkelt inte tillräckliga morötter för att stanna kvar.

– Med vårt beslut, som vi fattat enhälligt, vill vi säga att vi tar politik på allvar och vi tar löften på allvar. Det är så vi kommer fortsätta arbeta, sade Simon Holmström under onsdagens presskonferens.

Partiet kommer säkerligen få utstå en del pikar om att ansvarstagande och avhopp inte går ihop. Men beslutet visar på något så unikt som att faktiskt vara beredd att ta konsekvenserna av den politik som förs, inför sina väljare och i enlighet med sina kärnfrågor.

Avhoppet innebär att ”den nya regeringen” nu har ett helt nytt utgångsläge. Den breda majoritet som Centern har stoltserat med har under hösten krympt snabbt. Tidigare har regeringsmajoriteten tillåtit frifräsare, men med bara 17 mandat i lagtinget behöver hela regeringen från och med nu vara med på besluten. Och de snart tre första åren av mandatperioden har visat att sammanhållningen är långt ifrån given.

Moderaterna och Obunden samling har, tack vare HI:s avhopp, fått ett betydligt större inflytande över politiken. Den nya regeringens första eldprov är budgetförhandlingarna som i C-MSÅ-Ob-konstellationen säkerligen lär omförhandla en del överenskommelser. Klarar Centern av att balansera sina intressen mot landskapspolitikens nya vågmästare? Svaret är verkligen inte givet.

Mer läsning

Avskedsmottagning för tillfällig konsul

Beredskap och resiliens

Bildkurs ger lyceister chans att arbeta ”öga till hand”