Tillbaka till skolbänken, Stephan Toivonen
Nya ledamöter i Ålands lagting får en grundkurs i hur man beter sig i plenisalen innan det är dags för riktiga plenum.Det verkar som om Stephan Toivonen (ÅLD) missade sin kurs, eller åtminstone behöver gå om den.
När lagtinget på onsdagen skulle debattera finans- och näringsutskottets betänkande på årets andra tilläggsbudget var det ett sidospår som tog en del uppmärksamhet från saken som var på agendan. Det var ett uttalande av ledamoten Stephan Toivonen riktat till utvecklingsministern Alfons Röblom (HI).
I sak handlade det om att Toivonen var missnöjd med de medel som läggs på projektet för storskalig havsbaserad vindkraft. Enligt honom skulle det räcka med de pengar som Åland får genom EU:s återhämtnings- och resiliensfond för projektet, och inte de 85 000 euro som tas upp för projektet i tilläggsbudgeten.
Och den åsikten kan man ju ha. Det kan man även framföra i salen, men inte på vilket vis som helst.
”Tjuv-Alfons” som ”ska-bara” ha mer pengar ”till sin lekstuga”, är till exempel inte en debattnivå värdig parlamentets plenisal.
Nej, Stephan Toivonen, en minister är inte en tjuv för att hen vill använda skattepengar för ett projekt som den absoluta majoriteten av lagtinget står bakom. Det är faktiskt så det funkar i de allra flesta fall.
När Stephan Toivonen blev tillrättavisad av talmannen Bert Häggblom (Ob) för sitt uttalande försvarade han sig med att han hört andra i salen dua varandra och att han då trodde det skulle vara okej att tilltala ministern med förnamn.
Tja. Nu heter ju inte Alfons Röblom ”tjuv-Alfons” i förnamn. Inte var det heller själva användandet av hans förnamn som var det stora bekymret i sammanhanget.
Det vet Stephan Toivonen lika bra som någon annan, och att låtsas som något annat visar bara på ytterligare nonchalans inför lagtingets etikettsregler.
Därefter blev det inte bättre. Han spelade vidare oförstående och frågade ”Vilka tillmälen?” när han fick mothugg, och klagade sedan på en ”total avsaknad av humor i den här salen”.
Man behöver inte tycka om landskapsregeringens, eller en enskild ministers, politik. Särskilt inte om man sitter på oppositionsbänken i lagtinget.
Men man ska ha omdöme nog att uttrycka det om inte konstruktivt så åtminstone sakligt. Man skulle ju kunna tycka att en ledamot som snart avverkat två mandatperioder i lagtinget hade hunnit lära sig det.
Alla nya lagtingsledamöter får en grundlig kurs i lagtingets vett och etikett av lagtingsdirektören Susanne Eriksson. Där går man igenom allt från sittordningen och hur ordet fördelas till hur man tilltalar sina kollegor innan det är dags att ta plats i salen för ett riktigt plenum.
Sett till Stephan Toivonens uttalanden verkar det som att han missade sin lagtingsskola. Annars måste han ha glömt bort innehållet ordentligt.
Sedan våren förra året har det hoppat ut en hel del grodor ur munnen på Stephan Toivonen – ingen har väl glömt de kvinnliga oppositionsledarnas epitet ”Mammorna Mu”, eller kommentarerna om Socialdemokraternas klädval?
Protesterna från talmannen, Ingrid Zetterman (Lib), lantrådet Veronica Thörnroos (C) och till sist även Alfons Röblom själv på onsdagen var välkomna, även om man kan tycka att lantrådets replik om att man måste respektera en ministertitel trots att man inte respekterar personen bakom den kändes en aning bakvänd.
Hur som helst hör inte respektlöshet hemma i plenisalen och det vore kanske på sin plats för Stephan Toivonen att sätta sig i skolbänken igen för en påminnelse om det.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.