DELA
Foto: Jeremic Slavoljub

Traditionen är större än tävlingen

Åland får snart sin åttionde landskapslucia. Det är på tiden att våga uppdatera traditionen.

Är det viktigaste faktiskt att tävla om vem ska bära kronan?

Det ska slås fast direkt: Ingen skugga ska falla på årets luciafölje eller något följe före dem. De ska däremot ha all heder för att de ger av sin tid och sitt engagemang för ett gott ändamål. Den här diskussionen handlar nämligen inte om lucia i sig. Att samlas kring något ljust i vår mörkaste tid, att njuta av sång och musik och kanske samtidigt dela med sig till dem som har det utmanande – det ska vi fortsätta med.

Men på Åland befinner sig Folkhälsans luciakampanj i nuläget i någon slags vacklande limbo. Ambitiösa och engagerade unga kvinnor kläms in i en väldigt inramat tävlingsupplägg. Ytterst lite utrymme finns för individen, att visa sin personlighet och glänsa. Och så blir det per automatik eftersom man från kampanjhåll alltid vill att det fokuseras på gruppen och ivrigt påpekar att det absolut inte är någon ”skönhetstävling”.

Men anser Folkhälsan att tävlingsdelen faktiskt är så viktig för kampanjen så borde man i stället våga stå upp för det. Kanske ordna en luciagala, i stil med Deluxe, där alla kandidater verkligen lyfts till sin fulla potential och samtidigt samlar man alla pengar man kan genom inträde och donationer, när man röstar fram Ålands lucia under galans gång.

För faktum är att intresset för att ställa upp som luciakandidat rasar runtom oss. Den nordiska luciatraditionen har sedan början/mitten av 1900-talet kretsat kring ett tävlingsmoment. Många orter i både Sverige och Svenskfinland har redan länge haft få eller ingen som kandiderar.

– Just det här inslaget av skönhetstävling upplevs nog som lite otidsenligt, sade etnologen Lena Kättström Höök, svensk luciaexpert som skrivit boken ”Lucia i nytt ljus”, redan för några år sedan när hon intervjuades av Sveriges radio.

På den åländska luciakampanjens hemsida står det att Ålands lucia i första hand är en insamling. Pengar kommer främst in genom luciagruppens uppträdanden, samt försäljning av lotter. De företag, föreningar och andra som bokar och betalar för ett besök av Ålands lucia bryr sig inte om vem som bär kronan, utan vill bidra till välgörenhet och samtidigt uppleva en stund av julstämning. I truppen kunde man turas om att vara lucia, eller kanske dra lott.

För att ”lucia-som-tävling” uteblir betyder såklart inte att traditionen försvinner. Det finns många exempel på andra orter där luciaföljen finns också utan omröstningar. Men att rucka på traditioner väcker känslor.

– Jag skulle säga att julen väcker känslor överlag. Många vuxna vill ha det precis som när de själva var barn, konstaterade etnologen Kättström Höök, som samtidigt slog fast att traditioner faktiskt hela tiden förnyar sig

– För det går inte att säga exakt hur lucia ska vara. Under århundradena har lucia bytt identitet och omskapats efter våra behov. Plötsligt dyker det upp nya inslag medan andra faller bort.

På Åland utsågs den första lucian efter privata initiativ år 1944. Numera är det Landskapsföreningen Folkhälsan på Åland som står bakom kampanjen och ännu har vi inte stått utan lokala kandidater.

Vore det läge att sluta med tävlingsmomentet med flaggan i topp?

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp