SÖK
MENY
Tudelning av kyrkan gör Björkstrand till biskop
I morgon, på onsdag, får Borgå stift en ny biskop i Gustav Björkstrand. För en månad sedan gick han och Henrik Perret till valets andra omgång, från början var kandidaterna sju.
Förbluffande litet står skrivet om vad en biskop är, och en av valfrågorna har faktiskt varit att kandidaterna skall definiera vad ämbetet betyder för dem. Rent formellt är biskopen ett stifts administrativa och andliga ledare. Han viger nya präster till sitt ämbete, reser runt och möter församlingsborna i stiftets olika församlingar och han kallas in som radioandaktstalare vid katastrofer som tsunamin och Estonias förlisning. Han är inte som katolikernas påve, som är Guds ställföreträdare på jorden, snarare skulle jag definiera en biskop som prästernas chef och församlingsmedlemmarnas stöd.
På Åland blev valets enda kvinna, Helene Liljeström den populäraste kandidaten. Kvinnoprästmotståndaren, Henrik Perret, fick endast fyra röster på Åland, men kom vidare efter att hela stiftets röster räknats ihop.
Det är ingen slump att just Åland går i bräschen för en Finlands första kvinnliga biskop. Åland har mentalt alltid legat närmare Sverige än övriga Finland, och i Sverige har kvinnliga präster inte på mycket länge betraktats som ett problem. Faktum är att Sverige började prästviga kvinnor1960, medan den första kvinnan i Finland prästvigdes först 1988.
På Åland har kvinnliga präster kunnat arbeta i lugn och ro, utan att behöva bevisa att de blivit lika mycket kallade till sitt yrke som sina manliga kollegor. Så är inte fallet i hela Borgå stift. Fortfarande diskuteras kvinnliga prästers vara eller icke vara i Borgå stift, fram för allt i norra Österbotten och i en församling i Helsingfors. Norr om Vasa finns inte en enda kvinnlig präst.
Det här är också en av anledningarna till att Borgå stift behöver en på en gång diplomatisk och modig ledare. Å ena sidan får den kvinnliga prästen flest röster på Åland, å andra sidan går Perret, som öppet sagt att han inte kommer att prästviga kvinnor om han blir biskop, till en andra valomgång. Klyftan kan knappast bli djupare.
För att förstå problemet måste man veta att manliga präster i Borgå stift har rätt att hänvisa till sitt samvete och sin bibeltolkning i sin yrkesutövning. Om de upplever att de inte i enlighet med sin tro kan arbeta tillsammans med en kvinna, skrivs arbetslistor om till förmån för mannen. Känslan av diskriminering som kvinnan måste uppleva talas det inte om. Det är nämligen okej att i Borgå stift inte respektera kvinnor, däremot är det inte okej att vara kvinna.
De flesta präster har en upplevelse av att vara kallade till sitt yrke. Perret och övriga som inte accepterar kvinnliga präster ställer sig ovanför kvinnans upplevelse av att ha blivit kallade av Gud. Genom att vägra acceptera kvinnors yrkesutövande säger de att de, männen, har mer rätt i sin tolkning av bibeln än kvinnorna har rätt i sin upplevelse av Gud.
För en tämligen normalt troende ter sig det här obegripligt, hur någon kan säga att de respekterar människor oberoende av kön, då de i samma andetag sätter upp regler för vad Gud säger åt kvinnor.
För att ytterligare komplicera valet på onsdag då Borgå stift får en ny biskop, förefaller Henrik Perret vara en mycket ärlig, vis och modig man – exakt en sån som stiftet skulle behöva. Han har stått upp för sina knepiga åsikter och sitt tvivel som ingen annan kandidat har gjort, samtidigt som han diskriminerar halva befolkningen.
Många skulle gärna hålla på Perret av andra orsaker, men då han vägrar hålla på kvinnorna ger de sin röst åt så gott som vem som helst annan. Så tänker många elektorer på onsdag, och därför blir Gustav Björkstrand biskop.
