SÖK
MENY
Ukrainavinst i Eurovisionen visar på den politiska kulturens kraft
”Ett kontinentalt vulkanutbrott av kulturell solidaritet.”Så beskrev The Guardian Ukrainas vinst i Eurovisionen i helgen. Musiktävlingen ska enligt reglerna inte vara politisk, men lördagens seger visar tydligt att man inte kan separera det politiska från det kulturella.
Kalush Orchestra med sin mödrahyllning Stefania var tippad på förhand att vinna den europeiska sångfesten. Även utan kriget i Ukraina i bagaget så var det en sång att räkna med – men den skulle knappast ha tagit hem en så överlägsen seger utan det folkliga anti-krigsstödet den nu ikoniska låten uppbragt.
I förväg rynkades det lite på näsan i eurovisionskretsarna där det påtalades att tävlingen ska vara icke-politisk och huruvida en eventuell Kalush-seger skulle vara musikaliskt rättfärdigad. Men konst och kultur i alla dess former, så även i glittriga schlager-evenemang, handlar om mycket mer än vad som anses ”bäst” i recensions-anda. Politik och kultur är ofrånkomligt sammankopplade. Och Kalush-vinsten kan ha gjort Eurovisionen mer relevant än på länge.
Den brokiga folkmusik-rapgruppen Kalush Orchestra var inte den internationella juryns favorit, men däremot folkets. Med 439 poäng slog de publikröstningsrekord i lördags efter en kväll som i all sin glittriga ”o-politiska” glans inte lyckats dölja stödet för Ukraina i det pågående kriget. Bland de övriga ländernas deltagare skymtade Ukraina-flaggor, Tysklands bidrag Malik Harris avslutade sitt nummer med att svänga på gitarren och visa en baksida målad gul och blå med orden ”fred”, en av röstningsdelegaterna hade blågula naglar och Ukrainas egen delegat i rutan passade på att tacka alla som tagit emot ukrainska flyktingar.
Det var dock inte alls meningen att Kalush Orchestra skulle stå på Eurovisions-scenen och dra ner rungande applåder och tårfyllda hyllningar. Det var ukrainska artisten Alina Pasj som vann den lokala uttagningen, men hon drog sig ur och den 22 februari, två dagar före Ryssland attackerade, fick Kalush uppdraget. Sången ”Stefania”, hade sångaren Oleh Psiuk skrivit om sin mamma, men sedan invasionen har den tagit en patriotisk form och kommit att symbolisera moderlandet och alla mödrar vars söner nu gett sig ut i krig. Dagen efter finalen släppte de sin musikvideo som är en rörande och fasansfull inblick i krigets Ukraina.
”Vårt mod imponerar på världen, vår musik erövrar Europa!”, kommenterade landets president Volodymyr Zelenskiy vinsten.
Eurovisionen, som faktiskt startade som lite av ett fredsprojekt efter andra världskriget, återfann sin relevans i lördags med buller och bång.
Tävlingen får årligen kritik för att vara ytlig, fåfäng och rentav fånig. Men kan någon skeptiker nämna något annat kulturprojekt som förenar 40 länder på ett så kreativt och glädjefyllt sätt? Det är även ett sätt för länder att skapa förståelse för varandra, för varandras språk och kultur. I år var det exempelvis en förvånansvärt stor andel artister som tagit sig till finalen sjungandes sitt modersmål – årets låtar avhandlade också vissa svåra och djupa teman; såsom mental ohälsa, utanförskap och brist på hälsovård. För att inte tala om vad tävlingen gjort för att bryta ny internationell mark för HBTQIA-artister.
Även om Ukrainas vinst i år, och Rysslands rödlistning, gjorde tävlingen iögonfallande politiskt, så kan man inte säga att Eurovisionen på något sätt i övrigt är neutral. Dels för att tävlingen genom åren haft andra bidrag av konkret politisk karaktär och dels eftersom konst och kultur per definition inte är neutrala.
”Denna bild av kulturen som en sfär skild från resten av samhället upprätthålls på lite olika sätt, och i lika hög grad av dem som romantiserar denna särskildhet som av dem som problematiserar den”, skriver skribenten Ylva Gislén i essän ”Kulturen, politiken och kulturpolitiken”.
I synnerhet i turbulenta och osäkra tider är det nästan omöjligt att inte tolka in politik i den nutida populärkulturen, eller använda den för att representera politiken, såsom blev fallet med låten Stefania.
”Alla segrar är väldigt viktiga för Ukraina nu och på senare tid har den ukrainska kulturen attackerats. Vi är här för att bevisa att ukrainsk kultur och musik lever och har sin egen speciella och väldigt vackra signatur”, sade Kalush sångare under presskonferensen efter tävlingen.
På frågan om var man vill att nästa års tävling ska hållas svarade han:
”På vilken scen som helst i det självständiga Ukraina.”
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
