SÖK
MENY
Vad är journalistik värt?
50 cent. Det kostar en artikel på Nya Ålands hemsida. För det kan du också få några godisbitar i en lösviktspåse. Få ifrågasätter värdet av några hallonbåtar, men desto fler ett gediget journalistiskt arbete.
Det är sorgligt att regelbundet behöva påminna om massmedias värde. Men det behövs i ett Norden där hundratals journalister har fått sparken det senaste året.
Det är dystra journalistiska tider. Det läser man ofta. Så ofta att många kanske viftar bort det. Det finns kanske en tro på att nyheter och media alltid överlever, att murvlarna likt daggen är där varje morgon, speglandes verkligheten.
Men journalistik, god journalistik, är inte något att ta för givet. Det är ingen självklarhet att vi har en mångfald av kvalitetsmedia som belyser, rapporterar, gräver och ifrågasätter.
I fredags stod det klart att totalt 309 tjänster försvinner på Finlands public servicebolag Yle till följd av omställningsförhandlingar. Detta till följd av de politiska nedskärningarna i Yles finansiering. Förhandlingarna är de största någonsin inom mediebranschen i Finland. För Svenska Yle innebär det, med pensioneringar, 24 tjänster som försvinner fram till 2026.
– Det känns dåligt, riktigt dåligt. Vi pratar om en fruktansvärd siffra. Den finlandssvenska journalistiken kommer att försvagas och den finlandssvenska kulturen att tunnas ut, säger Svenska Yles förtroendeperson Sebastian Bergholm i Yle efter beskedet.
Tidigare i januari aviserade den svenska koncernen Schibstedt Media, som omfattar bland annat Aftonbladet och Svenska dagbladet, ett sparpaket på 350 heltidstjänster. I höstas gick Bonnier News interna bemanningsförlag Marieberg Media ut med att man lägger ner sin verksamhet, vilket berörde ett femtiotal anställda.
Hundratals journalister försvinner alltså från den finländska, finlandssvenska och svenska branschen. Det är bland annat nyhetsreportrar, radiopratare, grävande journalister, kulturredaktörer och webbjournalister. Det kommer synas i utbudet. Allt färre ska nu upprätthålla mediaflödet, som riskerar att bli mer ytligt.
För att bedriva bra journalistik behövs resurser, som det redan i nuläget är knappt om. Inom public service dras finansieringen in på grund av politiska beslut, inom den kommersiella medievärlden är det minskande annonsering som till stora delar driver utvecklingen. Allt färre väljer också att prenumerera på tidningar och medieutbud. Tidningar, som till exempel Nya Åland, inför då extratjänster som gör det möjligt för den som inte vill köpa en månads- eller helårsprenumeration, att istället välja vilket innehåll man vill betala för. Det är alltså en tjänst som erbjuds läsaren. Du som inte vill binda upp dig har möjlighet att istället bara köpa en viss artikel du behöver eller vill läsa.
Men betalväggen ifrågasätts ofta och kringgås ibland helt på sociala medier genom att andra skärmdumpar och delar innehållet. Förstås är vi glada åt att vår journalistik efterfrågas och engagerar. Men det är intressant hur lågt värderat journalistiskt arbete är. Många upplever 50 cent som ohemult mycket och förväntar sig att allt innehåll ska vara gratis. Det tåls att påminna att artiklarna vi skriver är produkter, likt varor som andra företagare producerar och säljer.
För kostnadsjämförelse så kostar 13 lösgodisar lika mycket som en artikel på Nya Ålands hemsida.
Innehållsförteckningen för en hallonbåt: Socker, glukossirap, gelatin, surhetsreglerande medel, vegetabilisk olja, ytbehandlingsmedel, aromer och färgämne.
Innehållsförteckningen för en artikel: Ofta flera timmar journalistiskt arbete inkluderande research och telefonsamtal samt skrivprocess, fotografering, redigering och webb-paketering.
Få skulle protestera mot att betala 50 cent för 13 hallonbåtar. Men desto fler hittar gärna sätt att undvika att betala 50 cent för en artikel. Det vore fascinerande om inte det samtidigt vore så skrämmande. Journalistik behövs mer än någonsin. Men det värderas lägre än en handfull lösgodis.
