SÖK
MENY
Vad sägs om lite hyfs?
Att elda upp koranen är en djupt stötande handling. Bör en sådan handling rent av kriminaliseras? Svaret blir, med tvekan, nej.
Det handlar som bekant om en av de där till synes enkla frågorna, som bara djupnar och djupnar, ju längre man benar i dem. Så låt oss ta fram filékniven och börja.
Varför skulle uppeldandet av en bok kriminaliseras? Frågan ställs ofta med utstuderad nonchalans av människor som låtsas vara anhängare av yttrandefriheten. Svaret blir, i förstone: sluta larva er. Det handlar inte om antändandet av en trycksak, och det vet ni.
För muslimer är koranen inte bara en bok. Den är koncentratet av hela den muslimska tron och symboliserar för troende allt det som är vackert med islam. Vördnaden för den fysiska manifestationen av det man uppfattar som en helig skrift delas ju för övrigt av alla de tre abrahamitiska religionerna; inom judendomen får trasiga torarullar inte brännas eller på annat sätt förstöras, utan begravs som om de varit levande väsen, och inom kristendomen anses en ed avlagd med handen på bibeln vara särskilt potent.
Så de som bränner koranen förolämpar högst avsiktligt en tro, inget annat.
Fast det måste man väl få göra?
Återigen är frågan både lätt och svår. För till skillnad från vad många yttrandefrihetsfantaster tror så finns det gott om offentliga yttranden och budskap som är kriminaliserade. Det är förbjudet både i Finland och Sverige att hetsa mot muslimer. Man kunde lätt hävda att någon som offentligt bränner en koran i syfte att förolämpa och nedvärdera en religiös minoritet gör sig skyldig till hets mot folkgrupp.
Ändå är det inte så enkelt. I Dagens Nyheter gav ledarskribenten Erik Helmerson nyligen flera goda exempel på vilka fällor det resonemanget leder till:
”Varför är det bara koranen som förbudet ska gälla? Varför ska muslimer särbehandlas? Judar är en annan utsatt grupp, får man elda upp tanach, den hebreiska bibeln? Katoliker och ortodoxa är två stora kristna minoriteter i Sverige, ska det vara tillåtet eller förbjudet att sätta tändstickan till deras biblar?” undrar Helmerson och fortsätter:
”En grupp kvinnor vill protestera mot nya, religiöst motiverade abortlagar i Polen. Som protest tänder de eld på bibeln utanför katolska domkyrkan i Stockholm. Tillåtet eller förbjudet?”
Han påpekar också att det finns andra symboler lika laddade som koranen, som exempelvis nationsflaggor och diverse heliga tecken:
”Får man kränka dem? Vad händer när nästa grupp antiisraeler eldar upp landets flagga, tillika prydd med Davidsstjärnan, utanför landets ambassad?”
Erik Helmerson har rätt. De principiella gränsdragningarna måste vara glasklara när man börjar tumma på yttrandefriheten. Glasklara – och snäva. Hela det västerländska samhällets värderingar vilar trots allt på rätten att kritisera religionen, att som upplysningsfilosofen Voltaire uppmuntra till att ”krossa den skändliga” kyrkan.
Slutsatsen blir att kritik mot en religion inte är samma sak som hets mot en folkgrupp.
Det är svårt att acceptera för många muslimer, som med rätta känner sig förolämpade och kränkta av koranbrännarna. Och där borde vi kanske alla vara tydligare, och säga till dem som beter sig så ytterligt osympatiskt:
Nej visst, det är inte olagligt. Men det är förbannat ohövligt. Det är lika lämpligt att bränna koranen som att, iförd en t-shirt med en porrbild på, bajsa framför dina grannars barn medan du skriker nazistiska slagord. Vill du verkligen vara en sådan person?
Vad sägs om lite hyfs bara?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
