SÖK
MENY
Vad utreds egentligen?
Man kan i förstone tycka att Ålands framtid målar fan på väggen i frågan om utrikesministeriets utredning om Ålands demilitarisering. En enkel samtidsanalys visar dock att frågan är komplicerad – och aningen oroande.
En sekretessdoftande utredning pågår på utrikesministeriet om Ålands demilitariserade status, och Ålands framtid reagerar med ryggmärgen:
”Ålands unika status vilar på självstyrelsen och demilitariseringen. Och börjar man ”rucka på” det ena, vad garanterar att man inte petar på det andra också?”
Citatet är från gårdagens Nyan-intervju med Ålands framtids ordförande Peggy Eriksson. Aningen svepande rullar hon sedan ihop självstyret, demilitariseringen och vår enspråkighet till en hotad boll: ”Gör du militärtjänstgöring måste du lära dig finska, eftersom det är kommandospråket. Skulle det finnas militär på Åland skulle de som arbetar inom det militära behöva använda det finska språket.”
Ergo: Den pågående utredningen inom utrikesministeriets hemlighetsfulla hank och stör är ett hot mot hela den åländska identiteten. Vilket skulle bevisas.
Ganska mycket halm i den gubben, kan tyckas. Men sådan är politiken, och det får förbli en uppgift för Ålands framtids inre krets att avgöra hur ofta det är klokt att ropa varg. Likt förbannat reser dock den av president Niinistö beställda utredningen en rad frågetecken som bör rätas ut, eller i alla fall analyseras närmare.
”Utredningens fokus är inte bara Rysslands konsulat i Mariehamn. Vi tittar på hela ramverket kring demilitariseringen, varav konsulatet är en delfråga” säger Kaija Suvanto, rättschef vid utrikesministeriet till Hufvudstadsbladet. I förstone vittnar uttalandet om att utredningen tillsattes som en reaktion på Rysslands oproportionerliga svar på Finlands utvisande av nio ryska diplomater – en likadan utvisning av nio finländare PLUS en stängning av generalkonsulatet i Sankt Petersburg. Suvanto nämner ju särskilt det åländska rysskonsulatet.
Samtidigt kallar hon det för en delfråga. Så, tillsattes utredningen för att ta reda på om konsulatet i Mariehamn kunde bli en bricka i spelet, eller av en helt annan anledning?
För Finland är ju med i Nato numera, gubevars.
Är detta det finländska hjärtats djupare skäl att reda i den åländska demilitariseringen? Är politikerna och tjänstemännen så förslagna att de använder det pågående diplomatiska debaclet som ett svepskäl för att mera på djupet utreda hur det ligger till med Ålands militära användbarhet i Natosammanhang?
Här bör Åland kanske lite dra sina långa öron åt sig, eller i varje fall spetsa dem ordentligt.
Frågan är öppen kring hur viktigt Ålands militärstrategiska läge egentligen är. Det traditionella svaret är: mycket. Titta på en karta för guds skull – Bottniska vikens lås måste väl vara beläget i centrum för varje anfalls- och försvarsplan kring Natos östliga flank?
Mot detta står ett synsätt som bland annat Ålands fredsinstitut för fram: Ryssland intresserar sig inte lika mycket för Östersjön som för Svarta havet. Nutidshistorien med invasionen av Krim 2014 ger syn för sägen för den tanken.
Det går dock ändå inte att skaka av sig känslan av att traditionell militärplanering ser Åland som en central punkt i ett Natoförsvar av Östersjön. Det går heller inte att skaka av sig känslan av att det är detta som är den yttersta anledningen till utrikesministeriets juridiska utredning: man lägger grunden för ett starkt stegrad militär närvaro på ”Fredens öar” i framtiden.
Det är inte nödvändigtvis av ondo – ryska ofreder av olika slag har denna arma ö haft nog av. Men Ålands framtid har onekligen en poäng i att det är alldeles för tyst om vart utredningen syftar.
Att i nuläget hävda att självstyret är hotat är nog lite väl alarmistiskt, men, kära ministerium, nog vore det välgörande med lite information?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
