SÖK
MENY
Vad vill Orpo med asylpolitiken?
Finlands regering vill att EU använder sig av ”tredje land” utanför unionen för att behandla asylansökningar.
Efter en kritikstorm för att förespråka den så kallade Rwandamodellen lovade statsminister Petteri Orpo (Saml) att Finlands linje inte är lika extrem.
Men grundproblematiken kvarstår.
Finländska medier har i veckan rapporterat om Finlands nya önskemål för asylpolitiken. Inrikesminister Mari Rantanen (Sannf) har skickat ett brev till EU-kommissionen med en önskan om att EU-länder inte ska behöva ta emot asylansökningar i vissa situationer. I onsdags rapporterade Helsingin Sanomat att Finland nu vill att EU anammar Rwandamodellen.
Storbritannien har redan provat. Genom att ”erbjuda skydd i tredje land” som det kallas för försökte britterna skicka asylsökande till Rwanda. Där skulle flyktingarna tvingas vänta tills ansökan var behandlad. Vid avslag skickades de tillbaka till sina hemländer. Om de beviljades asyl skulle de få stanna … i Rwanda.
På torsdagseftermiddagen suddades linjerna ut av Petteri Orpo som på en presskonferens i Bryssel meddelade att hans regering inte stöder Rwandamodellen. Men regeringen vill fortsättningsvis ”bereda asylplatser i trygga tredjeländer”. Och trygg är i allra högsta grad ett relativt begrepp.
Den påstådda orsaken att göra så här är att minska antalet människor som riskerar sina liv i människosmugglarnas händer. Men i praktiken handlar det om att avskräcka folk från att göra resan.
Det finns, tyvärr, andra exempel på liknande upplägg. Israel, Australien och Danmark har haft liknande förslag. Och EU som helhet har ju faktiskt blivit väldigt skickligt på att fjärma sig från omvärldens mest desperata människor – vilket bland annat migrationsöverenskommelsen med Erdogans Turkiet är en smärtsam påminnelse om.
I fallet med Rwandamodellen slog både Storbritanniens högsta domstol och EU:s människorättsdomstol fast att modellen inte är förenlig internationella avtal (bland annat FN:s flyktingkonvention) och har därför dömt ut den som olaglig. Rwanda har inte kapacitet att pröva sådana här fall. Inte heller bedöms Rwanda klara av att skydda asylsökande. Trots det bedömde den brittiska regeringen att Rwanda var en trygg plats att skicka människor till. Det kan mycket väl koka ner till definitioner av vad ett säkert land är.
Visst går det att se regeringen Orpos nya politik i ljuset av oron för de migranterna som har kommit till den rysk-finska gränsen. Men den oron borde på inget sätt vara tillräcklig för att regeringen ska driva en behandling av asylsökande som påminner om den brittiska. Att Finland, ett av de länder i världen med högst välstånd och som dessutom får väldigt få asylsökanden (jämför med Grekland), ska driva en sådan här linje i EU är fullständigt oacceptabelt.
Svenska folkpartiets partiledare Anna-Maja Henriksson har i ett kort svar till Hufvudstadsbladet meddelat att SFP minsann har försökt stå emot. SFP-riksdagsledamoten och tillika EU-valskandidaten Eva Biaudet har också protesterat.
”Vi står fast i internationella avtal som tryggar skyddet av flyktingar” skrev hon på Twitter (numera X).
Men står SFP faktiskt fast i avtal som tryggar skyddet av flyktingar? För nu tycks partiet acceptera en politik som riskerar att leda till motsatsen. Det är en politik som utsätter asylsökande för ännu större fara.
Så länge Sannfinländarna får diktera finländsk politik så kommer sårbara människor att råka illa ut. Och Finlands plats i världen fortsätter att krympa.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
