SÖK
MENY
Vad vill Putin egentligen?
Vladimir Putin erkände utbrytarregionerna Luhansk och Donetsk i ett timme långt affektfullt och aggressivt uttalande i tisdags. Är uppträdandet en del av strategin eller har den ryska ledaren börjat tappa fattningen? Och har det egentligen någon betydelse när vi talar om maktgalet dårskap?
”Det är svårt att definiera vad en annan människa känner djupt inombords. Hittills har han agerat på ett sätt som är svårt att förutse, men det kan också vara avsiktligt eftersom det skapar förvirring i omgivningen.”
Det konstaterade president Sauli Niinistö i en intervju med CNN där han fick frågan om Putin är en irrationell ledare med en stark armé eller en rationell ledare med en strategi. Just denna fråga har uppehållit mångas tankar efter Putins direktsända tal på tisdagen.
Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet, är övertygad att Putin i alla avseenden inte längre har koll på läget då framträdandet enligt Meinander var ”för emotionellt”.
”Talet var (…) fyllt av även för honom helt uppenbara osanningar”; säger han i Hbl.
Charly Salonius-Pasternak, forskare vid utrikespolitiska institutet, konstaterar dock i samma tidning att det är svårt att veta vad Ryssland och Putin egentligen vill och DN:s utrikeskommentator Michael Winiarski kungör att Putin har gjort det till en konstart att hålla motståndaren och omvärlden okunnig om vad han tänker göra nästa gång.
Spekulationerna går alltså vilda om vad Putins och Rysslands agenda är. USA:s underättelsetjänst har de senaste veckorna gjort ett bra jobb med att i förväg läcka uppgifter som antagligen frustrerat Ryssland, och måhända tvingat dem till att ta ännu mer oförutsedda aktioner. Tisdagens erkännande av de två utbrytarrepublikerna i östra Ukraina, som tillsammans brukar kallas Donbass, överrumplade världens ledare som nu svarat med hårda fördömanden och sanktioner. Ännu tuffare sanktioner än de som vidtogs 2014 när Ryssland annekterade Krim.
Men sanktioner har Putin antagligen förberett sig på, om han nu fortsättningsvis alltså går efter en uttänkt strategi. Det finns många som fortsättningsvis tror att Putins agerande, även om det verkar emotionellt och ögonbrynshöjande, är en del av en större plan. Ryhor Nizhnikau, forskare vid Utrikespolitiska institutet och expert på EU:s östra grannskap konstaterar att tisdagens utspel visar på att Putin kan överraska och att han vill behålla initiativet.
”Han är beredd att ta skada och betala dyrt för att nå sina mål i Ukraina”, säger han.
Med Nizhnikaus ord i öronen så ter sig plötsligt inte ett krig allt för overkligt, även om experterna fortfarande tror att det inte är vad Putin egentligen vill med denna kraftmätning.
Historien visar att aggressioner mellan länder snabbt kan eskalera. Rysslandskorrespondenten Anna-Lena Laurén skriver i en krönika för HBL om brevväxlingen mellan hennes farmor och farfar hösten 1939 då farmodern i en bisats skriver: ”Vi ska väl ändå inte tro att det blir krig”. Den 30 november anföll sedan Sovjetunionen Finland. Laurén kan bara krasst konstatera att händelseförloppet bär många likheter med dagens situation mellan Ryssland och Ukraina och att hon känner igen den kanske naiva övertygelsen om att det ju inte kan bli krig, för världen ”inte kan vara så dåraktig”.
Men är det något man tyvärr inte kan räkna bort är det dåraktigheten i världen, speciellt inte den som uppvisas hos lynniga maktfullkomliga män som Putin och Trump samt deras gelikar (Trump ska bland annat ha tyckt att Putins drag att erkänna utbrytarregionernas självständighet var genialt). Oavsett om dåraktigheten sedan är del av en plan eller ett tillfälligt emotionellt utbrott.
Sia Spiliopoulou-Åkermark, direktör vid Ålands Fredsinstitut konstaterar klokt i en artikel i Nya Åland i onsdagens tidning att ”Vi kan inte slösa energi på att tolka exakt vad ryssarna har i huvudet. Allt handlar om Putins vilja att behålla makten”.
Snarare måste vi kanske förbereda oss på att i bästa fall förhindra, i värsta fall hantera konsekvenserna av, denna maktgalna dårskap.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
