SÖK
MENY
Vaktbyte inom SFP närmar sig
Svenska folkpartiet (SFP) tappar i en färsk opinionsmätning, samtidigt som finländska medier skriver om osämja i regeringskorridorerna.
Det är med andra ord ett ypperligt läge för mångåriga partiordföranden Anna-Maja Henriksson att lämna över klubban. Nu finns dessutom ett sätt att sluta med flaggan i topp.
Enligt Helsingin Sanomats senaste opinionsmätning får det åländska samarbetspartiet SFP för första gången på 14 år ett lägre stöd än Kristdemokraterna i Finland. Partiet samlar 3,8 procent av väljarunderstödet, ett tapp på 0,3 procentenheter sedan december och ett tapp på 0,5 procentenheter jämfört med valet. Sedan juni har SFP tappat stadigt i Helsingin Sanomats mätningar. Det ska sägas att skillnaderna gott och väl ligger inom felmarginalen, 2,0 procentenheter. Men det är en tydligt negativ tendens.
Opinionsmätningarna är inte det enda som borde oroa. Den senaste tiden har rapporter om osämja mellan regeringspartierna med SFP i centrum cirkulerat i finländsk media.
MTV var först med att berätta om den senaste kontroversen: regeringens julbord. Det var bestämt att Anna-Maja Henriksson skulle sitta bredvid statsministern – men först när middagen nästan var slut dök hon upp. Vad hon gjorde i stället? Åt middag med sina gamla regeringskollegor Sanna Marin, Maria Ohisalo, Annika Saarikko och Li Andersson. Som lök på laxen visades middagen upp i sociala medier.
Det kan tyckas vara en fånig liten grej, och Henriksson själv menar att hon hade missförstått vilken typ av tillställning regeringsmiddagen var. Hon hade uppfattat det som en mer informell sammankomst.
Det är svårt att bedöma om bilden som målas upp är helt och hållet representativ, men väger man in att det också vid andra tillfällen har gnisslat i maskineriet sedan regeringsbildningen så får även små, fåniga saker betydelse. MTV går till och med så långt som att det är vida känt att Henriksson trivdes bättre i den förra regeringen än den nuvarande – och att sommarens rasismdebatt slet hårt på partiledaren.
Sviktande opinionssiffror och en lite njugg inställning till regeringssamarbetet tyder på att själva partiet nu skulle må bra av en nystart.
Och så har vi turerna kring EU-valet. Henriksson har lovat ge besked huruvida hon ställer upp i Europaparlamentsvalet innan januari är slut, men i Vasabladet sade hon i veckan att beslutet är fattat och att nyheten kan offentliggöras vilken dag som helst. Pratet om EU-valet har uppfattats som en testballong, för att se hur ett sådant vägval skulle tas emot. Nu har flera SFP-politiker med kort varsel meddelat att de inte ställer upp i EU-valet, vilket tyder på att några av dem i stället siktar in sig på att ta över ordförandeskapet i sommar.
Både Åsa von Schoultz, professor i statslära vid Helsingfors universitet, och Vasabladets ledarskribent Kenneth Myntti tycks vara tämligen övertygade om att Henriksson är på väg att lämna. Det är i sig inget konstigt. Anna-Maja Henriksson har i sommar varit SFP-ordförande i åtta år. De senaste fem åren som minister i kraftig turbulens.
Och det behövs tunga namn på SFP:s EU-lista. Hittills är det bara Eva Biaudet och SFP:s ungdomsförbundsordförande Julia Ståhle som har meddelat att de är villiga att åka till Bryssel. Det finns förstås flera som är intresserade, men bara den senaste veckan har tunga namn som Mats Löfström och Anders Adlercreutz meddelat att de inte ställer upp. Snart befinner sig SFP i ett läge där partiet faktiskt behöver Anna-Maja Henriksson som dragplåster.
Att få runda av åtta år som partiordförande med att vinna ett val är ett stiligt sätt att avsluta.
