SÖK
MENY
Valåret höjer temperaturen på lagtingsdebatten
En tunnel eller en färja? Svaret handlar inte om pengar utan om framtidsvisioner eller bristen på detsamma.
Det är valår i år, sannerligen.
Lagtingsdebatten i måndags blev en riktigt munter tillställning där man för en gångs skull för öppen ridå fick höra de diskussioner som de facto formar de politiska besluten på Åland. Det hör inte till vanligheterna att regeringsmedlemmar är oense i viktiga frågor i lagtingets talarstol, vilket i och för sig är synd. Det är självklart att en koalition mellan vänster och höger, med tre olika partier inblandade, inte kan vara överens i alla frågor. Det kanske bara vore till fördel att låta sprickorna synas när de finns, alldeles särskilt när de inte utgör ett hot mot själva samarbetet.
Just nu, med bara månader kvar till lagtingsvalet, kommer regeringen inte att spricka, och det blir i växande grad viktigt att poängtera olikheterna mellan partierna och vem som kämpar för vad. Föglötunneln är ett tryggt ämne att vara oense om, eftersom de än så länge bara befinner sig på planeringsstadiet.
Öppet alltså för ett riktigt meningsutbyte.
Pudelns kärna är, eller tycks vara, om det går att bygga och driva tunneln till Föglö till en rimlig kostnad utan att räkna in en tunnelavgift i kalkylen. Det i sin tur hänger ihop med om Föglö görs till en knutpunkt för den övriga skärgårdstrafiken eller inte.
Socialdemokraterna och de frisinnade tror att tunneln blir väldigt dyr, orimligt dyr utan avgift. Därför pratar de också för en utredning av avgifter, och för Föglö som trafikknutpunkt.
Centern, med trafikminister Runar Karlsson i spetsen, hävdar att en tunnel på 30 års sikt blir förmånligare än att upprätthålla dagens färjtrafik, och att det inte blir nödvändigt att ta ut en tunnelavgift.
”Jag har jobbat med det här i ett år, och jag har kommit fram till att jag har rätt”, konstaterade Runar Karlsson, och demonstrerade därmed den gamla sanningen att det man tror är sant är sant, vilket för all del också gäller de frisinnade och socialdemokraterna.
I grund och botten handlar det naturligtvis om mer än en tunnel. Det handlar om hur man ser på utvecklingsmöjligheterna i skärgården, och hur man ska arbeta för positiva sådana. Om man inte tror på utveckling ska man naturligtvis inte kasta pengar i havet, bildligt och bokstavligt.
Frågan är alltså inte bara om det på 30 års sikt blir billigare med tunnel än med färja. Utan tunnel minskar förmodligen antalet invånare i skärgårdskommunerna på 30, och frågan är då om behovet av trafik i framtiden är detsamma.
Med tunnel – ja, vad tror man om det? Tror man att en tunnel till Föglö skulle leda till fler kommuninvånare, fler företag, mer turism på Föglö? Skulle den snabbare resvägen ge avlägsna Kökar, Sottunga och norra skärgården så mycket bättre transporter att det påverkade skärgårdskommunerna positivt?
Var finns utvecklingsplanerna? Uppriktigt sagt räcker det inte med tunneldiskussionen. Vad som behövs är en framtidsdiskussion för Åland som helhet, där skärgård och faståländsk landsbygdsutveckling vägs mot och med varann, och där man slår fast vad man tror på och var det finns en realistisk chans att de 40 miljonerna som en tunnel kostar faktiskt gör nytta för hela samhället.
Regionalpolitik säger ni. Jo, jo. Om den funkar. Gör den faktiskt det?
