SÖK
MENY
Välfärdsmodellen en trygghet i kristider
Endast 4,4 procent av de tillfrågade i Åland Gallup oroar sig för att bli av med största delen av sin inkomst. Men många oroar sig för den större ekonomiska bilden.
Har vi välfärdssamhället att tacka för tron på att samhället bär individen?
34,6 procent oroar sig för ekonomiska konsekvenser som företagskonkurser och ökande arbetslöshet i senaste Åland Gallup. Men endast knappa 5 procent ser hotet mot den egna plånboken som det största orosmomentet. Det finns många orsaker som kan spela in i detta utfall, men ett svar kan varavälfärdsmodellen.
Välfärdssamhället innefattar ett socialt skyddsnät designat för att fånga människor som drabbas av bland annat ekonomiska kriser. Samhällsmodellen verkar för det allmänna och gemensamma bästa och begreppet välfärd innefattar ideer om lycka, välbefinnande och säkerhet.
Det finns olika välfärdsmodeller i världen och den nordiska beskrivs som en socialdemokratisk sådan, där bland annat den offentliga sektorn till stor del finansieras genom beskattning.
Den amerikanska demokratiska presidentkandidaten Bernie Sanders har vid ett flertal tillfällen under sin kampanj lyft det skandinaviska exemplet och speciellt Finland, som han säger har ”en av de bästa ekonomiska och sociala modeller i världen”.
Finland är återigen detta år rankat som världens lyckligaste land enligt FN och kanske bottnar en del av den lyckan i känslan av säkerhet. Till skillnad från många andra länder under denna coronakris så har finländare tillgång till gratis sjukvård och det ekonomiska stödsystemet ska garantera att alla har någon form av inkomst. Det finns förstås brister även i vårt system där fattigdom och misär kan slå rot, men det finns bland de flesta finländare en grundtro på att samhället bär om det privata brister. Kanske detta är en av orsakerna till att oron för den allmänna ekonomin är större än oron för den egna?
Men det behöver inte vara den enda orsaken till galluputfallet. Vi kanske hittar ett svar även i det kännspaka åländska mångsysslandet. Ålänningar är tusenkonstnärer och har en historia av att stå på flera ben. Vi är snabba på att anpassa oss och entreprenörsandan är stark. Kanske är det så att vi tror oss kunna hitta alternativa försörjningsmedel för oss själva, något som försvåras om hela den åländska marknaden är satt ur spel?
Det kan också vara så enkelt att det är respondenter i så kallade ”tryggade” branscher som uppgett att de inte oroas över den egna ekonomin. Människor som vet att de högst sannolikt inte blir av med sina jobb.
Eller kanske är de flesta av de svarande empatiska altruister som oroar sig mer för samhällets sönderfall och medmänniskors hälsa väl och ve än sin egen plånbok.
Det finns många orsaker att spekulera kring, men en sak vet vi säkert: gallupen visar att det är de unga som är mest oroade för sin egen inkomst.
10 procent av alla upp till 34 år är rädda att förlora sin inkomstkälla. Här hittar vi både de som förlorat sina sommarjobb, de nyutexaminerade och de som kanske just startat sin karriär. Här finns säkert också många med nya huslån och småbarn. Det är för många i denna grupp den första större ekonomiska krisen de upplevt som arbetande vuxna. Avsaknaden av historiskt perspektiv och ingen erfarenhet av tidigare svåra finansiella tider kan göra att den nuvarande situationen känns ännu mer ödesdiger.
Därför är det viktigt att trygga ett fortsatt och stärkt välfärdssamhälle så att även de unga kan känna tillförsikt och framtidstro.
”Vi behöver visioner , bilder av framtiden som skapar hopp, så att vi i god tid kan ta vara på möjligheterna och bygga upp den framtid som vi önskar”, säger tankesmedjan Sitras överombudsman Mikko Kosonen om den framtidsdiskussion om välfärden de efterlyser.
Den finska samhällsdebattören och ekonomen Kjell Skoglund anser att de nordiska länderna är väl rustade för att hämta sig från kriser på grund av de starka samhällsstrukturerna och så får vi hoppas gäller även i dessa coronatider. Men de samhällsstrukturerna måste fortsättningsvis upprätthållas och stärkas.
En sak är säker . Vem vi än är, mångsysslare, altruister, unga vuxna, etablerade yrkesmännniskor eller oroliga arbetslösa. Vi alla drar nytta av en fungerande och hälsosam välfärd.
