Vandalism påminner oss om varför Pride fortfarande behövs
Inte bara en, utan två gånger blev regnbågsflaggan utanför Nipås kontor sönderriven under Prideveckan. Det visar tyvärr på varför evenemang som Pride fortfarande behövs.
”Vi vet att det fortfarande finns människor som är intoleranta och okunniga och har väldigt mycket fördomar, och bygger upp hat mot hbtqi-frågor. Därför blir de väl provocerade. Men deras tid är inte nu.”
Det säger Nipås direktör Tasso Stafilidis efter att Prideflaggan utanför deras kontor skändats två gånger på kort tid. För den som tycker att Pride är överspelat eller onödigt, så visar vandalismen på att så tyvärr inte är fallet.
Först och främst en verklighetscheck för den som inte är med på (pride)-tåget. Det är i delar av världen straffbart och livsfarligt att inte vara straight. Det finns ett flertal länder där samkönat sex mellan samtyckande vuxna är förenat med dödsstraff.
Låt det sjunka in. Tänk att du kan riskera att dö för att du har ett kärleksfullt förhållande med ”fel person”.
Ännu för knappa 40 år sedan var homosexualitet klassat som en sjukdom även i Finland. Först 2017 blev det lagligt med samkönade äktenskap.
Norden framhålls ofta som en förebild för hbtqia-rättigheter, men som Stafilidis belyser i sin gästledare för Nya Åland i början av Prideveckan, så ”hålls fördomarna levande av inskränkta och okunniga grupper av människor” även här. Antagligen var det en person från en sådan grupp som tyckte att regnbågsflaggan görs sig bättre i strimlor än stolt fladdrande i vinden. Även på andra håll i Svenskfinland har Prideflaggor stulits, förstörts eller till och med bränts upp denna sommar.
Man kan ju fråga sig varför en flagga kan väcka så mycket anstöt. Vare sig det är regnbågsflaggan eller någon av de andra som används i Pride-syften för att uppmärksamma olika sätt att leva och älska. För de handlar ju alla om personliga val. Om individens rätt att uttrycka sig, klä sig och umgås kärleksfullt (eller icke) med andra.
Det finns röster i samhället, så även här, som vill få det att verka som att regnbågsrörelsen har en dold agenda, att den ”gått för långt”. Intressant nog röster som annars gärna skriker om individens rätt till frihet.
”Men måste de pracka på oss allt det där?”, undrar någon som känner sig personligt kränkt av stadsfestligheter, flaggor eller sagostunder för barn. Svaret är då: delta inte. Man måste inte gå med i tåget, man måste inte delta i aktiviteter. Man kan hålla ett respektfullt avstånd ifall Pride-fest inte lockar. Men att aktivt förstöra, motarbeta, håna och svartmåla är både intolerant och okunnigt.
Det fortsatta motståndet visar fortsättningsvis på luckor i samhällelig förståelse och empati. Lev och låt leva, låt alla hitta sin färg i regnbågen och låt de som vill fira det.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.