SÖK
MENY
Var är förslagen för äldrevården?
Personalbristen inom äldreomsorgen är alarmerande hög. Så skrev företrädare för flera åländska äldreboenden i ett upprop för över en månad sedan. Varför är inte den här frågan glödhet i politiken?
Nya Åland har pratat med flera av de som skrev under uppropet i början av september. De hade hoppats på en bredare diskussion för att lösa personalsituationen, men upplever att responsen har varit obefintlig.
Enligt Nya Ålands granskning finns ett 40-tal lediga tjänster inom äldreomsorgen på Åland, medan cirka 80 personer jobbar utan rätt behörighet. Det är ett problem som ingen är förskonad från och de åländska kommunerna gör sitt yttersta för att ens få veckans samtliga arbetspass bemannade.
Nya Åland intervjuade för några veckor sedan Pamela Rehn, utbildad närvårdare, som trots att hon verkligen brann för att arbeta inom äldrevården jobbade med andra saker – på grund av den konstanta tidspress hon upplevde på jobbet.
– Tänk dig det att du levt 60–70 år som man exempelvis och alltid varit proper, nyrakad med fin skjorta och sen hamnar du på äldreboende och ingen hjälper dig med det. Man sliter upp dem ur sängen och slänger fram en gröttallrik. Tidsbristen är absurd. Vården har tappat sin guldkant, sade hon då.
Det är fullt förståeligt att det sliter enormt mycket att inte kunna erbjuda klienterna mer än så.
Ur arbetsgivarperspektiv intervjuas i dagens tidning Jenny Olofsson-Engblom som är äldreomsorgsledare i Hammarland. Kommunen invigde en demensavdelning i våras, men man har ännu inte kunnat öppna den på grund av personalbristen.
”Speciellt när man ser på hur få personer som söker de tjänster som finns ute. Tidigare kunde man ha många intervjuer med sökande. För några antal år sedan var det en helt annan femma. Nu sliter arbetsgivarna i alla som finns.”
Det är uppenbart en svårbruten spiral, och det råder inget tvivel om att någonting drastiskt måste till för att förändra läget. Som tur är finns det gott om idéer hur man både på lång och kort sikt kunde avhjälpa situationen.
Ett konkret exempel är den redan i dag populära lösningen med att distansutbilda sig till närvårdare och samtidigt gå på så kallat läroavtal. Enligt Nyans granskning fanns redan flera närvårdare i kommunerna som använder sig av den här lösningen. Fördelen är att det ger en högre inkomst och man får praktisk erfarenhet, samtidigt som man får komplettera de teoretiska delarna på distans. Om de som är anställda på läroavtal på kort sikt kunde bidra till att det blir flera vårdare per arbetspass skulle det kanske finnas tid för den där guldkanten. Om landskapet kunde erbjuda incitament, till exempel att betala för personer på läroavtal eller till och med ge något extra stöd för de som väljer den här utbildningsformen, kunde det lätta det ansträngda läget just nu.
Men det räcker inte med att bara lösa problemen på kort sikt. Demografikurvorna vittnar om att behovet av äldreomsorg kommer att öka i många år ännu innan det vänder. Det gäller alltså att stärka branschen i stort. Det vanligaste förslaget är höjd lön för att öka yrkets attraktionskraft. Det är såklart en god idé. Men det finns också andra sätt.
En tanke som har lyfts flera gånger i Nya Ålands artikelserie är förkortad arbetstid men bibehållen lön. Den här ledarsidan föreslog redan förra året att sex timmars arbetsdag borde utredas för att råda bot på personalbristen. De försök som har gjorts i Sverige visar på att personalen mår bättre, orkar längre och dessutom har färre frånvarodagar. Problemet är kostnaderna, eftersom behovet av personal ökar ytterligare. Men om inte läget förändras så lär personalkostnaderna stiga ändå. Både öster och väster om oss blir det vanligare med bemanningsföretag för att täcka de mest akuta personalluckorna. Det blir också väldigt dyrt i längden.
Vill man bredda perspektivet ytterligare så finns anledning att se över hela organiseringen av vården. Jenny Olofsson-Engblom lyfter i dagens Nyan fram att kommunerna i snabb takt behöver hantera en allt mer omfattande och specialiserad äldrevård. En av utmaningarna är att många enheter ska vara experter på många olika saker. Är det den bästa vägen framåt för organiseringen av den åländska vården, eller borde färre men större enheter bildas för att klara av personalläget?
Undertecknarna av uppropet i september vill ha en fördjupad diskussion om vårdens framtid. Det är undertecknarna, personalen och klienterna minst sagt förtjänta av. Att kalla det kris är faktiskt inte att dra för stora växlar av läget just nu. Och krisen löses inte genom att enbart släcka bränder. Det måste finnas långsiktiga lösningar, eller i alla fall idéer och visioner. Och de behöver komma från alla politiska partier, inte bara de som just nu sitter i regeringsställning. Hittills har responsen varit oroväckande otillräcklig.
Pengar finns, det märktes när landskapsandelarna höjdes just utifrån behovet av äldreomsorg. Den politiska viljan måste finnas. Så varför presenteras inga visioner och lösningar på de problem som uppenbart redan finns i dag?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
