SÖK
MENY
Var går gränsen för SFP?
I går avslutades svenska riksdagsgruppens årliga sommarmöte. Något besked om den fortsatta regeringsmedverkan gavs inte i nuläget. Ledarsidan kommer däremot med ett tydligt förslag: lämna regeringen och låt Orpo börja om.
Ända sedan avslöjandena om de sannfinländska skriverierna har de präglat regeringssamarbetet, med Svenska folkpartiet i fokus. Företrädare för SFP har gång på gång sänkt ögonbrynen och med myndig stämma förklarat hur allvarligt man ser på sannfinländarna Junnilas, Purras och Rydmans åsikter och uttalanden. Ord som nolltolerans har använts. Även statsminister Petteri Orpo (Saml) har sagt att hans regering inte godkänner rasism. Samtidigt har de behövt ducka för, främst, finansminister Purras uttalanden om att hon är föremål för vantolkningar och mediedrev – och att det inte finns något att reagera på.
Det skulle därför vara intressant att höra hur de partitopparna som pratar om nolltolerans och rasism definierar sina ord. Den uppenbara misstanken är att orden har olika tolkningar beroende på vem man pratar med.
Under sommarmötets presskonferens på Ålands sjöfartsmuseum gavs inga klara besked om SFP:s fortsatta regeringsmedverkan. Det meddelande som ska slå fast hur otroligt starkt emot rasism regeringen Orpo är blir avgörande. En önskan från SFP är att pengar ska satsas på arbetet mot rasism. Men vad som står i meddelandet eller vad pengarna ska användas till är det än så länge tyst om. Kanske en fin broschyr?
Men att det pratas om rasism är i alla fall bra, tycker de inblandade.
– Det är bra att vi diskuterar rasism. Det är bra att vi märker att det finns rasism i Finland, och vi måste göra allt vi kan för att rensa bort den, sade partiordförande och tillika utbildningsminister Anna-Maja Henriksson till STT i somras.
– Vi kan inte acceptera någon rasism på något sätt, och det kan inte finnas något utrymme för tolkning, sade Ålands riksdagsledamot Mats Löfström till Nyan.
– Aldrig förr har ett meddelande om rasism förts till riksdagen på det här sättet, sade gruppordförande Otto Andersson under presskonferensen.
Frågan är vilka signaler som är starkast i dagens Finland: omhuldandet av ett parti som har byggt sin framgång på misstänkliggörande av demokratiska institutioner och av människor som avviker från den purfinländska kärnfamiljen eller ett regeringsmeddelande och en efterföljande debatt om att det är viktigt med alla människors lika värde?
Och vilken inverkan hoppas man att det här meddelandet ska få på den sannfinländska politiken? En annan fråga som ingen riktigt ville svara på under sommarmötet är vad som händer om nya eller nygamla formuleringar eller utspel dyker upp? När gränsen förflyttas hela tiden är det tydligen svårt att säga när den är passerad.
Strax före presskonferensen i Mariehamn igår nåddes det stora medieuppbådet på plats av uppgifter om att regeringens arbete med meddelandet vacklar. Sannfinländarna godkände nämligen inte skrivningarna om hatprat.
Regeringsbasen försvaras med flera argument: att minska statsskulden är avgörande och det fanns inga egentliga regeringsalternativ.
Men om SFP röstar emot sannfinländska ministrar i en kommande förtroendeomröstning och regeringen faller måste det finnas alternativ till nuvarande regering. Orpo måste i så fall övertyga Socialdemokraterna om en regeringsmedverkan om det inte ska bli nyval. En överenskommelse om att minska budgetunderskottet just de partierna emellan skulle troligtvis hålla bättre över tid. En kompromiss skulle dessutom möjliggöra för en statsskuldsanering med alla tillgängliga verktyg. För nuvarande regering har lovat att inte öka skattetrycket på invånarna. Istället drabbar besparingarna samhällets redan mest utsatta. Samtidigt sänks skatten för lönearbetare.
En kompromiss mellan Socialdemokraterna och Samlingspartiet skulle knappast utesluta skattehöjningar – om det nu faktiskt är statsskulden man är intresserad av att minska.
Det är klart att den finlandssvenska förhoppningen är att Sannfinländarnas regeringsmedverkan ska tvinga partiet att faktiskt presentera konkret politik istället för populism och därmed tappa i opinionen. Men med tanke på omständigheterna är frågan om SFP faktiskt är det parti som ska ta det största ansvaret för att det här ytterst skrangliga bygget ska hålla ihop. Speciellt med tanke på vad partiet behöver offra längs vägen: trovärdigheten i värdegrundsfrågor.
Nej, det vore kanske bäst om Orpo fick börja om och om SFP lät de stora partierna ta det största ansvaret för att föra Finland framåt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
