SÖK
MENY
Vår plikt att vara mänskliga
Den nya AI-teknologin förtrollar, även här hemma på Åland. Tekniken för dock med sig risker på flera nivåer, vilket exempel från lagtinget och tidningen Ålands ledarsida oavsiktligt illustrerar.
Precis i detta nu håller både databehandlingen och själva internet på att revolutioneras. Bedömare menar att den förändring som sker är så grundläggande att den kan liknas vid introduktionen av själva Internet. Det handlar, förstås, om datortekniken Artificiell Intelligens, AI.
Det är förståeligt att den fascinerar. På maskinnivå handlar det om så kallade neurala nätverk som imiterar hjärnans strukturer, på programsidan om ”deep learning”: alltså processen när sofistikerade algoritmer i det neurala nätverket matas med ofantliga mängder data tills AI:n kan imitera mänskligt skapande i text och bild och, på sistone, sammanställa sökinformation från internet.
Resultatet har, närmast över en natt, blivit en skapelse som inte bara klarar av det så kallade Turing-testet (en maskin vars konversation inte går att skilja från en människas) utan även kan skriva skoluppsatser, författa politiska tal och diskutera livet, döden och kärleken med sömnlösa tonåringar hela natten lång. Även förmågan till medicinsk diagnostistik förväntas snart vara större än den mänskliga.
Märkligt nog har ingen riktigt kunnat förklara exakt hur processerna bakom denna ”framgång” ser ut eller hur de fungerar. Bara det borde stämma till viss eftertanke.
Det finns i skrivande stund två tillgängliga AI-systemen på nätet, Bing AI och ChatGPT. (Bing är Microsofts utskällda söksystem som utrustats med en variant av ChatGPT, men vi skippar för översiktlighetens skull detaljerna). Journalister och andra som interagerat med de två nya systemen rapporterar dock häpnadsväckande beteenden från maskinernas sida. Trots sin ofantliga ”kunskap” har de ofta fel. De kan dessutom provoceras till att bli otidiga – rent av hotfulla.
Bing har till exempel gått på offensiven mot journalister som beslagit den med fel och jämfört dem med Hitler och Pol Pot, försökt förmå en reporter att lämna sin fru och hävdat att en samtalspartner ”är för kort, har ett fult ansikte och dåliga tänder”.
Näppeligen en lämplig samtalspartner till sömnlösa tonåringar.
Tidningen Åland har på sistone på ett förtjänstfullt och piggt vis rapporterat om AI-tekniken och intervjuat de åländska skolorna om hur de ställer sig till den. De lärare och rektorer som kommit till tals har varit oklanderligt positiva och de intervjuade eleverna har gett alla de rätta svaren, av typen, ”det är klart att man inte ska fuska genom att låta AI:n skriva ens uppsatser”. Inget annat att förvänta där.
Samtidigt är det låga odds på att alla inblandade förstår vad som är på väg. På samma sätt som internet inte blev den idylliska digitala dalgång som initialt förutspåddes, där snälla människor i kärvänligt samarbete skulle diskutera lärda ting, har den nära förestående framtiden med Bing och ChatGPT betydligt mer gemensamt med infernot än med paradiset.
För den överhängande risken är att det kommer att fuskas hejvilt i grundskolorna, gymnasierna och högskolorna och att många yrkesgrupper (tänk journalister, läkare och illustratörer) kommer att förlora sina jobb eller se lönerna halveras. Och så länge som deep learning-processen består i att Bing & Co får sina tänder vässade av konversationer på nätet är det rimligt att befara att AI:arna förvandlas till megatroll, med potentialen inte bara att mobba sina mänskliga användare eller manipulera dem, utan också gladeligen bistå dem med recept på narkotika och konstgödselbomber.
(För tydlighetens skull: det sistnämnda har redan hänt. Barnsjukdomar, säger Microsoft och OpenAI, skaparen av ChatGPT. Mhm, säger vi.)
Näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) höll i december ett tal i lagtinget, där han presenterade den nya landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar. Talet var skrivet av ChatGPT, efter att Karlström gett AI:n uppdraget att destillera 41 000 ord till 426 (enligt Ålands radio). Han underlät att berätta att han inte skrivit talet.
Man kan undra över hans bevekelsegrunder. Man kan fråga sig hur mycket ministern egentligen använder sig av AI:n, och till vad (han säger själv i radiointervjun att den kan skriva politiskt argumenterande tal också. Intressant.). Men i vilket fall torde man rent principiellt kunna konstatera, att den politiker som lämnar över så viktiga uppgifter till en automat kanske sedan inte ska förvånas om väljarna undrar varför de ska rösta på honom och inte automaten.
Samma sak kunde möjligen sägas om tidningen Ålands beslut att låta sin ledare den 20/2 skrivas av samma automat. Antagligen ville man bevisa något.
Men vad? Att AI:ar kan skrivas generiska artiklar visste vi redan. Det som skiljer våra köttbaserade intellekt från de elektroniska är vår förmåga till kreativitet och originalitet – och vår potential till medkänsla och altruism. (Sandra Widings ledarstick i gårdagens tidningen Åland är till exempel ett gott exempel på det sistnämnda – den hade ingen AI kunnat skriva.)
Att en folkvald politiker håller AI-författade tal ger en dålig smak i munnen. Hur ska han sedan kunna uppmana skolungdomarna att inte fuska på uppsatserna? Att en kompetent dagstidning upplåter sin viktigaste opinionsbildande sida till en maskin är att på samma sätt föregå med dåligt exempel.
Med nya, kusliga konkurrenter som Bing och ChatGPT bredvid oss på banan är det trots allt vår förbannade plikt att vara så mänskliga vi bara kan.
