SÖK
MENY
Vår rösträtt gör att plånboken växer
Årets riksbankspris till Alfred Nobels minne går till forskning som visar att korrupta institutioner leder till svag ekonomisk utveckling. Ännu ett bra argument för att värna vår demokrati.
Välfungerande institutioner är avgörande för ekonomisk framgång. Det visar årets Nobelpristagare i ekonomi, Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A. Robinson, som genom sin forskning kopplar samman välstånd och ekonomisk utveckling med styrelseskick.
Vad det egentligen handlar om är att institutioner (både politiska och ekonomiska) har störst betydelse för hur ett land lyckas skapa välstånd.
Korea kan användas som exempel: samma folk, kultur, geografi men två länder som efter 1940-talet har utvecklats i olika riktning. Det ena är ett av världens mest stängda och fattiga länder, medan det andra badar i pengar. Båda länder har förstås har haft ambitionen att lyckas, men de strukturer som har skapats har gett olika resultat.
Det absolut mest effektiva sättet att skapa inkluderande institutioner är demokrati. Forskningen ger också en förklaring till varför många länder har svårt att ta sig ur fattigdom.
Många länder med låg ekonomisk tillväxt är nämligen inte fattiga. Ofta finns en enorm rikedom av naturresurser, men förvaltningen av den kommer få till gagn på grund av regimer som är skapade för att roffa åt sig. Och när de med makt göder korrupta system för sin egen vinning, istället för att motarbeta dem, så blir det oerhört svårt att bryta mönstret – även om politiken i ett land förändras.
Att välstånd och demokrati hänger ihop är ingen ny upptäckt, men för många har nog orsakssambandet varit vänt åt andra hållet: alltså att välstånd driver den demokratiska utvecklingen snarare än tvärtom.
Den prisvinnande forskningen är ytterst relevant i vår tid. För demokratiutvecklingen går bakåt i världen. Enligt The Economists demokratiindex var fjolåret det sämsta sedan mätningarna började för 18 år sedan. Bara åtta procent av världens befolkning lever i en fullvärdig demokrati. Andelen som lever i en diktatur är nu 40 procent, en siffra som enligt tidningen har stigit de senaste åren.
Också i de fåtal välfungerande demokratier som finns utmanas institutioner allt oftare – främst genom grupper med ambitioner att destabilisera den nuvarande ordningen för egen vinning. Det senaste årtiondet har sådana grupper vunnit mark också i vårt hörn av världen. Även i Sverige och Finland har medborgarna röstat fram sådana partier till maktpositioner.
Det finns dessutom lärdomar att hämta med tanke på den teknologiska revolution som vi befinner oss mitt uppe i. Hur kan våra makthavare säkerställa att de vinster som teknikutvecklingen leder till också kommer alla till nytta? Det är en av de stora frågorna för vår samtid.
Översatt till åländska visar valet av Nobelpristagare på betydelsen av att försvara och upprätthålla de demokratiska institutionerna. Politiker kommer och går, men grunden de står på måste vara stabil – också om vi bryr oss om ekonomisk utveckling. Det handlar inte bara om gamla grekiska filosofiska ideal – både våra privata plånböcker och landets förmåga till innovation står och faller med det demokratiska systemet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
