Var varsamma och empatiska med den allnärvarande sorgen
Årsdagar av traumatiska händelser och dödsfall samt högtider. Det är stunder då vi behöver vara extra varsamma med varandra.
Årets juldag markerade 20 år sedan tsunamikatastrofen i Indiska Oceanen som krävde över 230 000 människors liv. Av dem var flera nordbor, svenskar, finländare och ålänningar. Det gör att katastrofen kommer väldigt nära och är fortfarande närvarande i många människors liv.
Sorg överlag finns nära oss alla, ingen kommer undan den i livet. Stora naturkatastrofer som den fasansfulla flodvågen gör tragedin mer påtaglig och synlig, men varje dag sker katastrofer i människors liv. Om sargade hjärtan var synliga och vi från ovan kunde iaktta Åland en kall fredagseftermiddag i december skulle vi se många, många små bultande ljus i mörkret.
Alla drabbas vi av sorg. Och sedan måste vi alla leva med den.
Sorgen försvinner eller minskar inte över tid, men livet växer runt om den. Det är en teori myntad av sorgeterapeuten Lois Tonkin. Efter samtal med många sörjande så kunde hon urskönja att sorgen alltid finns med där, till en början stor och allnärvarande. Men sakta men säkert så börjar resten av livet växa sig större. Det blir mer rymd kring det sargade hjärtat, rymd som som fylls med vardag, glädje, jobb, vänner och aktiviteter. Men sorgen finns alltjämt kvar och kan stundvis kännas av lika akut som då i början.
Speciellt känns smärtan av under årsdagar och högtider. Då krymper ofta tillvaron återigen, för att zooma in på sorgen. Första julen utan livspartnern, första födelsedagen utan mamma, första påsken utan farfar. Första årsdagen efter en olycka. Andra årsdagen efter ett dödsfall. Eller 20 år efter en tsunami.
Så i eftervärmen av julen, ta dig en funderare kring vem i ditt liv som sörjer. Gör en mental notering av dina nära och kära för det kommande året. Vem behöver du stämma av med när? Finns det någon årsdag på kommande som är smärtsam? Finns det en högtid som är den första för en sörjande? Likväl som vi kommer ihåg födelsedagar borde vi komma ihåg sorgedagar – och vara lite extra empatiska.
Och om du själv sörjer just nu, kom ihåg att livet växer runt smärtan. Men kom också ihåg att söka hjälp och stöd.