Varför inte läsa Nya Åland, lagtingsman Jörgen Pettersson?
Den före detta journalisten, numera lagtingsledamoten Jörgen Pettersson (C) bjuder på underhållning i den högre skolan med sin insändare om journalistik i gårdagens Nyan.
Han börjar med ett ”klargörande”. Han menade förstås inte att journalistik blir bättre om en reporter måste vänta 15 dagar för att få ut en offentlig handling, när han i lagtinget för en vecka sedan sa: ”Sånt kan faktiskt leda till en betydligt bättre story om man får ringa runt och ta reda på saker själv”.
Skönt att få det ”klargjort”.
Den förre redaktionssekreteraren för tidningen Åland kallar sedan journalistik för ”storytelling” som det åländska samhället ”behöver för att förbli intressant i omvärldens ögon”. Storytelling? Förvisso en spännande, spänstig tanke, men – är det inte snarare Visit Ålands verksamhet han tänker på där, månne?
Oberoende journalistik har nämligen till uppdrag att berätta sanningen precis som den är, oavsett vems ögon man förblir intressant i. Vi förstår om detta koncept känns djärvt för Pettersson, som förutom sitt uppdrag som ordförande för finans- och näringsutskottet också, som ett extraknäck, publicerar artiklar om just det åländska finans- och näringslivet. Visserligen har den undersökande journalistiken hittills lyst med sin frånvaro i den Petterssonskt oberoende publikationen , men kanhända dyker den en dag upp. Hoppet är trots allt det sista som lämnar människan.
Pettersson beklagar vidare hur dagens journalister ”inte längre är arga, ifrågasättande och nyfikna” – ja, han kallar dem rent av ”insmickrande och ängsliga” och efterlyser ”en förändring”. Dylika ord från en dylik källa kunde göra en grävande reporter arg, men vi föredrar att bli nyfiket ifrågasättande.
Läser Jörgen Pettersson Nyan? Den oberoende dagstidningen som i flera år granskat det offentligtägda aktiebolaget Åda och dess ljusskygga upphandlingspiruetter, avslöjat oegentligheter i Enerexit, uppdagat bulvanaffärer och belyst svågerkorruptionen i Mariehamns hamn?
Antagligen inte. Hade han gjort det hade han nämligen känt till att den gemensamma nämnaren i ovanstående Nyan-gräv är att tidningens journalister begärt ut offentliga handlingar och däri uppdagat diverse graverande fakta.
Det är kanhända trösterikt att veta att det enligt Pettersson hade räckt med att ”ringa fler samtal” och ”ställa lite mer obekväma frågor” för att åstadkomma samma resultat (och vi lovar att vi framöver ska ringa honom oftare) – men tycker han inte att det är bättre att vi publicerar skriftliga fakta, snarare än muntliga påståenden, nästa gång vi exempelvis granskar hans roll som styrelseordförande i Mariehamns Energi?
Det är under alla omständigheter anmärkningsvärt att en före detta journalist hävdar att det är till gagn för transparensen att offentlighetslagstiftningen inskränks vad beträffar tillgången till offentliga handlingar. Man kunde nästan misstänka att en sådan retorik inför kollegerna i lagtinget röjde en insmickrande och ängslig attityd, snarare än en intellektuellt försvarbar hållning.
Det är också magstarkt när chefredaktören för en ”affärstidning” med en så symbiotisk (vissa skulle till och med säga parasitär) relation till både politiken och det åländska näringslivet kritiserar andra mediers publicistiska ambitioner.
Men antagligen läser Jörgen Pettersson som sagt helt enkelt inte Nya Åland. För att råda bot på detta beklagliga informationsunderskott bjuder vi honom därför på en tre månaders gratis digital prenumeration på tidningen.
Vi hoppas att läsningen blir klargörande.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.