SÖK
MENY
Varför kliar våra liv?
Våren är tre veckor bort men redan nu börjar helvetet för många, för en tredjedel av alla finländare är drabbade av Finlands vanligaste folksjukdom: Allergi och astma. Ändå vet vi fortfarande mycket lite om dessa åkommor och varför de ökat så i västvärlden.
Först ut är hasseln. När som helst nu börjar den fylla luften med sitt osynliga frömjöl med förmåga att så reta det mänskliga immunförsvaret att ögonen tåras, näsan värker och lungorna kliar. Polleneländet fortsätter sedan i en obruten kedja av olika sorters växtlighet ända bort till gråbon i augusti/september.
Nej, astmatiker och allergiker kan hålla sig för skratt när våren kommer. Och är de inte drabbade av pollen lurar andra faror i vardagen för dem: Pälsdjur, nötter, fisk och skaldjur, nickel, tvättmedel … Listan kan göras oändlig.
Det märkliga är dock att det inte alltid varit så här. Under efterkrigstiden har förekomsten av allergier, eksem och astma har ökat tjugofalt i västvärlden och fortfarande vet ingen riktigt varför. Att det är något i den framväxande livsstilen som har med urbaniseringen att göra är klart, för trenden syns även i utvecklingsländerna: ju mer industrialiserade de blir, desto mer allergiska blir de också.
Varför är det då på detta vis? Det finns några hypoteser. Låt oss syna dem – kanske de säger något om våra liv.
I centrum står hygienteorin, som säger att vi i barndomen haft det för rent och städat. Vi står inte längre på huvudet i komockor i hagen, lever inte i samma närhet till djuren i ladugården och äter sällan för gammal mat – alltsammans aktiviteter som förr i tiden härdade och utbildade våra immunförsvar, är tanken.
Men är det verkligen så? Kanske var ändå inte livet fullt så lortigt förr i tiden, då hela kadrar av hemmafruar och bondmoror regelbundet skurade och fejade? Handen på hjärtat, hur många av oss städar regelbundet hemmet sådär på djupet?
I kölvattnet av denna invändning kan man se en annan teori, som har med kemikalierna att göra. För när vi väl städar numera tillgriper vi inte bara vatten och såpa, utan mer och mer antibakteriella medel. Denna mikroskopiska utrotningskampanj av alla bakterier, nyttiga och onyttiga, har på sistone kommit särskilt i fokus efter att det blivit allt tydligare hur viktiga våra tarmbakterier är för oss.
Faktum är att vi bär med oss ett och ett halvt kilo bakterier i våra tarmar som hjälper oss att bryta ner födan. Ytterligare en teori för att förklara varför våra immunförsvar blir allt spattigare har att göra med insikten om vår viktiga bakteriesymbios och att vi möjligen skadat den. Efterkrigstidens överanvändning av antibiotika blir ur detta perspektiv om möjligt ännu mer problematisk.
De senaste decennierna har ytterligare en variant av hygienteorin diskuterats ingående. De krympande barnkullarna står i centrum för denna – det verkar som att ju fler syskon vi har, desto mindre allergiska blir vi. Är det våra bröders och systrars bobbor som härdar oss när vi växer upp? Industrialiserade nationers födelsetal sjunker ju onekligen och syskonkullarna blir allt mindre …
Slutligen bör ytterligare en hypotes lyftas, så ingen tror att den förtigs. Studier av personer som växt upp i antroposofiska miljöer visar att de har färre allergier. Det har dock inte att göra med antroposofins vaccinmotstånd: Studierna har tvärtom belagt att vaccinering i barndomen inte har något samband med hur allergisk man blir som vuxen. Däremot kan andra aspekter av den antroposofiska livsstilen vara förklaringen: makrobiotisk odling, kompostering och naturlig djurhållning. Kanske lite lort är bra för oss, helt enkelt?
Eller så är det en kombination av allt ovanstående. Andra outredda variabler är trots allt samhällsstressen, mikroplasterna, övergödningen, monokulturerna på våra åkrar, insektsdöden, klimatförändringen, kommersialiseringen av våra liv, kommunismen, kapitalismen, Facebook, Donald Trump …
Ovanstående var förstås skämtsamt menat. Poängen är att man här slår huvudet i vägen. Vi blir allt mer allergiska och astmatiska, och något i vår livsstil åstadkommer detta. Vi vet bara inte vad.
Men det är en signal vi borde ta på allvar, nu när det våras så smått.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
