SÖK
MENY
Varför sågar regeringen sin egen myndighet?
Politiskt färgade siffror, olika budskap och felaktiga slutsatser.Så kan man sammanfatta regeringsblockets syn på den egna myndighetens utvärdering av den slopade inkomstgränsen för studiestöd. Det är en misstroendeförklaring som heter duga. Men vad grundar sig anklagelserna faktiskt på?
Lagen som innehåller en slopad inkomstgräns för studiestöd är bra, men regeringen vet inte vilka effekter den har fått, därför ska den finnas kvar. Ungefär så kan man sammanfatta regeringsblockets syn på den slopade inkomstgränsen för studiestödet. Just det, regeringblocket menade också att Ams har presenterat politiskt färgade siffror och gett så många olika budskap att myndighetens slutsats inte är trovärdig.
Det Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har informerat om är följande: målsättningen med lagen var att få flera studerande att delta i arbetslivet. Men enligt myndigheten blev effekten en annan. Få unga har sökt sig till arbetslivet som en följd av den slopade gränsen. Däremot har fler relativt högavlönade människor fått studiestöd. Enligt Ams är den genomsnittliga förvärvsinkomsten för de som beviljats heltidsstudiestöd (både studiepenning och vuxenstudiepenning) 2 574,30 euro. 30 procent av de som beviljats heltidsstudiestöd har en förvärvsinkomst på mellan 3 000 och 6 000 euro per månad.
Men än viktigare borde utvärderingen vara:
”Utifrån de presenterade siffrorna är Ams bedömning att det är främst vuxna som jobbar som har nyttjat den temporära lagen och ansökt om studiestöd för studier vid sidan av arbetet. Studerande ungdomar har inte i någon större utsträckning nyttjat möjligheten att vid sidan av studierna arbeta. Nyttan att tillfälligt avlasta vård och omsorg eller andra för samhället viktiga funktioner ser ut att ha uteblivit”. Och ”vi upplever att slopandet av inkomstgränsen i allra högsta grad bjuder in till att utnyttja studiestödssystemet.”
Men det är fel, enligt regeringsblocket.
”Den indikation och information som landskapsregeringen har fått är att de studerande har haft en avgörande roll inom vårdsektorn. Landskapsregeringens bedömning är att återinförandet av inkomstgränsen inte är bra. Betydligt bättre underlag och utvärdering behövs, meddelade utbildningsminister Annika Hambrudd (C) i lagtinget.
Moderaternas partiledare Wille Valve tackade ministern för att hon presenterade ”riktig fakta” och sade samtidigt att siffrorna ”i media” är politiskt färgade. Någon ytterligare förklaring gavs inte.
”Det känns inte trovärdigt när det kommer fem olika summor (från myndigheten)” säger hälso- och sjukvårdsminister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ), som lovordar lagen:
”Under våren när jag besökte de olika äldreomsorgsboendena så tackade de och sade att det här var helt avgörande för att de skulle klara bemanningen under våren.”
Men vad ledarsidan erfar så är personalkrisen inom äldreomsorgen fortsättningsvis påtaglig.
Samtidigt säger representanter för Moderaterna och Centern (inklusive lantrådet) att förslaget är bra. Men är det bra eller vet de inte om det är bra eller dåligt?
”Orsaken till att jag och Centern stöder förslaget är att det finns ett behov av – speciellt – vårdpersonal. Vi har fortfarande avdelningar stängda på Åland för att vi inte har vårdpersonal” sade lantrådet under debatten.
Och det är givetvis bedrövligt att det är så. Men om den ansvariga myndigheten uttryckligen säger att effekten på just vårdsektorn har uteblivit: vad baserar man sina uttalanden på? Inte heller på det ges några svar.
Regeringsblocket upplyste gång på gång att man kan bli återbetalningsskyldig om man missbrukar systemet. Bra så. Men vad Ams redogjorde för är att många av de som lyfte studiestöd redan var relativt högavlönade. Alltså: den ökning i stöd som Ams beviljade borde rimligtvis ha utgått från fullt laglydiga, arbetande vuxna som inte missbrukade systemet.
Nya Åland bad för säkerhets skull myndighetschefen igår om ett förtydligande, eftersom regeringsblocket kom med så pass hård kritik. Och myndighetschefen hävdar att siffrorna som har presenterats är korrekta. Därför får man anta att myndigheten anser att slutsatserna fortsättningsvis gäller.
Ingen ifrågasätter den goda intentionen (för den är god) att sammanfoga yrkesliv och studier. Och det är väl i grunden bra om ungdomar under studietiden får jobba om de vill.
Men om landskapets egen myndighet säger att utfallet blev ett annat, varför räknas inte den utvärderingen? Varför tror inte regeringsblocket på sin egen myndighet?
Och framför allt: varför är det så viktigt att försvara det här lagförslaget att landskapsregeringen struntar i Ams uppgifter, och dessutom kastar myndighetschefen under bussen?
