SÖK
MENY
Vattentragedin är global och lokal
165 liter per dag. Så mycket vatten konsumerar den gemene ålänningen.
Globalt är vattenkrisen en tragedi och vi är priviligerade nog att tro att vi utgör ett undantag.
25 liter mer än både i Sverige och resten av Finland, det använder ålänningen dagligen. Att vara omringad av ett överflöd av vatten gör det kanske svårt för oss att ta in den globala tragedin, där dricksvatten är en sinande resurs och vattenkriserna hopar sig.
en även vi börjar känna av torkans konsekvenser.
Tragedier existerar i ”den högtidliga obarmhärtigheten av det som sker”. Så poetiskt uttryckte sig filosofen Alfred North Whitehead. Och det var en så pass slående beskrivning av fenomenet att forskaren och ekologen Garret Hardin citerade honom i sitt arbete med ”Allmänningarnas tragedi”.
Artikeln, som på engelska kallades ”Tragedy of the commons”, har blivit en teorigrund när man diskuterar hur det allmänna utnyttjas för några privatpersoners eller företags vinning. Överfiske, klimatförändringen, skogsskövling… Exemplen är många av gemensamma resurser som överexploateras. Och vattnet är inget undantag.
Slösaktig vattenförbrukning är kanske just en sån tragedi som faller under de ”obarmhärtiga” skeenden som definierar vår vardag. Med en knapptryckning eller ett vrid på kranen spolas liter efter liter iväg. Ofta utan ånger eller eftertänksamhet. Hardin menade att det fanns lite man kan göra åt överexploateringen av det allmänna. Han ansåg att tragedi är oundvikligt. När man läser att ålänningen slösar 165 liter vatten per dag, så är det lätt att slå följe med Hardin på den pessimistiska banan. Vi är tydligen för slösaktiga för vårt eget allmänna bästa.
Men Ellinor Ostrom, den första kvinna att vinna Nobelpriset i ekonomi, skulle kanske protestera. Hon var en samtida ekolog som också arbetade med att studera allmänna resurser. Hon tyckte inte att exploatering och självförstörande är ”oundvikligt”, som Hardin låtit påskina. Skötseln av det allmänna är inte alls en tragedi, konstaterade hon.
Det är ett problem. Och problem är till för att lösas. Och hon hade en uppsjö av exempel på lokala samhällen som i samförstånd hanterade och använde resurser på ett smart och hållbart sätt.
Världen står inför en vattenkris. Sydafrikanska Kapstaden lyckades med en hårsmån i somras att återhämta sig från en torka som hotade att lämna hela staden utan vatten. ”Dag noll”, som den kallas, har nu flyttats fram till nästa år.
”Ibland behöver du lite av en chock för att se vad som kan hända”, säger Sisa Ntshona, chef vid Sydafrika Turism till The Telegraph om vattenkrisen. Invånarna i staden insåg hur allvarligt läget var och ändrade sig därefter. Kortare duschar, färre spolningar och återanvändning av vatten ledde till en halverad förbrukning per person. Det gick att leva på 50 liter om dagen – när alternativet var inget vatten alls.
Och då är Kapstaden inte ens bland de mest vattenutsatta städer eller områden i världen. Även i Europa har vi högriskområden som hotas av torka och överdriven vattenkonsumtion.
I somras fick även Åland känna på konsekvenserna av en utdragen och het sommar. Grundvattennivåerna nådde rekordbotten och många åkrar torkade bort. Och till viss del ändrade vi oss därefter. Christian Nordas, vd på Ålands vatten, säger att utan medieuppmärksamheten hade årets förbrukning av dricksvatten ökat ännu mer. Men vattensparsamhet borde bli en vardaglig rutin, inte bara en nödåtgärd.
844 miljoner människor världen över saknar tillgång till rent vatten. 40 procent av världens befolkning påverkas av vattenbristen. ”Världen har inte längre råd att ta vatten för givet”, säger Världsbankens ordförande Jim Yong Kim till CBS.
Ålänningarna har inte råd att slösa 165 liter om dagen. I alla fall inte i högtidlig obarmhärtighet.
