SÖK
MENY
Vem parasiterar på vem?
Tidningen Ålands chefredaktör och vd Daniel Dahlén vill väcka debatt om den ”osunda konkurrensen” han menar att Mariehamns stad utsätter Ålands näringsliv för. Det handlar om gymindustrin – men kanske också om något större.
”Varför konkurrerar staden med sina egna skattebetalare?” Frågan ställs av Dahlén på tidningens ledarsida den 28 juni, med anledning av Mariehamns satsning på utegym, och de möjligheter till träning som ålänningarna erbjuds på Idrottsgården.
I skottgluggen hamnar inte oväntat de 60 000 euro av skattebetalarnas pengar som lagts ner på det nya, kostnadsfria utegymmet. Men också Idrottsgårdens relativt sett låga priser för nyttjandet av anläggningens vikter och redskap.
”Det är förvånande att staden lägger sig så lågt”, skriver Dahlén beträffande prissättningen, och fortsätter: ”Har man faktiskt tagit med alla siffror för vad det kostar att driva ett gym när man satt priset och varför lägger man sig så lågt i förhållande till de privata?”
Det är en genuint intressant fråga som tidningen Åland tar upp. Det är också ett intressant perspektiv man anlägger: det renodlat marknadsmässiga. Daniel Dahlén noterar en kommunal insats för folkhälsan, men beskriver den som ”ett priskrig med skattebetalande företag”.
Och varför inte?
Det är säkerligen hårresande dyrt att investera i ett modernt gym. Alla de där sofistikerade maskinerna – en del av dem numera till och med styrda av AI-analyser – kostar säkert en vacker slant att leasa. Lägg därtill hyror och löner. Det ska fan vara gymägare, antagligen.
Och vid en prisjämförelse är Mariehamn en svårslagen konkurrent. Idrottsgården tar 263 euro för ett årskort, de kommersiella aktörerna över 700.
Å andra sidan erbjuder det kommunala lågprisalternativet inte mycket mer än vikter och diverse ställningar, samt ett fåtal cardiomaskiner. De privata aktörerna har förutom AI-maskinerna blänkande träningsmonster en masse och mängder med instruktörsledda träningspass.
Så, borde inte allt vara i sin ordning, även för en normal marknadsorienterad ideolog? Budgetvarianter för de mindre bemedlade, extra allt för de mer välbeställda. Valfrihet, kort sagt?
Men tidningen Åland verkar inte helt hålla med. De privata gymaktörerna beskrivs som ”En välfungerande bransch med flera aktörer. Företag som betalar skatt och bidrar med mycket till det åländska samhället”. Konkurrensen sägs leda till ”… effekter som är direkt hämmande för vår tillväxt – något som på sikt leder till att det finns mindre pengar för skola, vård och omsorg”. Dahlén avslutar: ”Är det dessutom verkligen rätt att man som företag betalar skatt till sin egen konkurrent?”
Se där. Bussen är nu bekvämt parkerad i rätt hörn: den offentliga verksamheten är en parasit på det sunda näringslivet. Mission accomplished.
Men går det inte att se saken från det motsatta hållet också?
”Mariehamn är en stad som uppmuntrar till rörelse och motion, till hållbara och hälsosamma livsstilar.” Orden återfinns i Vision 2040, stadens ambitiösa framtidsbeskrivning, klubbad av stadsfullmäktige i februari förra året.
Motion ÄR ju folkhälsa. Och förbättrad folkhälsa sparar grova pengar. Till just skola, vård och omsorg. Detta måste väl ändå vara själva kärnan i en offentlig verksamhet – att hålla medborgarna friska? På vilket sätt gynnar det samhället att skrota sådan verksamhet och sedan låta endast de med pengar komma i åtnjutande av den hälsobringande verksamheten?
Vem parasiterar egentligen på vem här?
Det är ständigt på denna punkt som de mer extrema marknadsideologerna går vilse. Om vi inte har andra ideal än Profiten, var drar vi gränsen? Varför ska vi ha en gratis skola? Borde kanske omsorgen och vården också privatiseras?
Det är möjligen att göra en höna av en fjäder, att dra sådana slutsatser av en ledare som kanske bara var lite sommarslö. Å andra sidan ifrågasätter texten också, lite i förbifarten, Medis hela verksamhet. Hm.
Till slut kokar väl allting ner till skillnaden mellan att se ut genom fönstret eller vända blicken mot spegeln: utanför fönstret vimlar det av andra människor, men sätter du lite silver bakom glaset ser du bara dig själv.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
