SÖK
MENY
Vi har råd att hjälpa de som har det svårt
Fler ålänningar riskerar att hamna under den relativa fattigdomsgränsen än någon gång under 2000-talet. Det borde vara en hederssak för våra folkvalda att människor inte ska tvingas leva på, eller under, den ekonomiska marginalen.
1 418 personer levde i ekonomiskt utsatta hushåll på Åland år 2022. Det framkommer i Åsubs rapport ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2021”. De som riskerar att hamna under fattigdomsgränsen har blivit fler, och utgör enligt Åsub nu 10,1 procent av befolkningen. Nästan 12 procent av de åländska barnen levde år 2022 i hushåll med risk för fattigdom.
Sedan Åsub samlade in sitt material har det hänt en hel del. Inflationen har fått priserna att skena på sådant som inte kan väljas bort: mat, hyror, räntor, energi … det är bara att välja. Dessutom har regeringen Orpo försvagat de nationella stödsystemen på sätt som också drabbar ålänningar – även om vår självstyrelse har möjliggjort att ålänningarna inte har drabbats fullt lika hårt.
Det är med andra ord ett rimligt antagande att marginalerna har krympt ytterligare för många som redan hade det svårt.
Det finns anledning att stanna till vid begreppen fattigdom och risk för fattigdom en stund.
Även om sättet att räkna ut vad som klassas som fattigdom förstås är fastslaget så kan samma summa pengar räcka olika långt för olika människor. Det är också värt att poängtera att det inte handlar om en cementerad grupp. Många har små marginaler och det kan räcka med en sjukdom, skilsmässa eller en oväntad större utgift för att den ekonomiska tryggheten ska raseras.
I en kommande intervju i Nya Ålands artikelserie intervjuas Maria Sjölund, diakon vid Mariehamns församling:
”Det kan vara så att man har allt i skick, betalat amorteringar och allt har rullat på. Men sen blir kanske ens partner sjuk i cancer, man permitteras eller bilen går sönder och det kan stjälpa ens ekonomi. Man behöver inte vara låginkomsttagare för att leva tajt.”
Det behöver inte heller vara något som syns eller märks utåt.
Men nu kommer de goda nyheterna. Det finns nämligen insatser att göra från politiskt håll som borde tilltala de flesta partier.
– Minska byråkratin. Enligt Åsubs undersökning är utkomststödet underutnyttjat på Åland. I stället verkar flera söka bostadsbidraget, troligtvis för att det är enklare. Det kan ”Jenny” som också intervjuas i Nya Ålands artikelserie vittna om:
”Fick jag en slant av min mamma eller sålde en grej på Köp och sälj där pengarna kom in på kontot så räknades det som inkomst och påverkade (utkomst) stödet”. Det har gjort att Jenny inte längre nyttjar stödet som hon kallar byråkratiskt och kantigt.
– Se till att stöden följer den generella kostnadsutvecklingen. Det är något som lyfts i Åsub-rapporten och låter förstås som en självklarhet. Om hyror och matpriser stiger med 10-15 procent betyder ju oförändrade stödnivåer de facto en sänkning. Att utsätta personer som redan har en ansträngd ekonomi för ytterligare press är direkt skadligt för samhället.
– Fokusera på tidiga insatser. Att hjälpa så tidigt som möjligt kan göra stor skillnad och minska risken för att människor hamnar längre in i skuldspiralen än nödvändigt. Att stärka stödapparaten med någon typ av samordnande tjänst som kan hjälpa ekonomiskt utsatta med ett helhetsgrepp och lotsa personer vidare till rätt instanser är en klok satsning. Tidiga insatser kommer att spara både privata och offentliga pengar i ett längre perspektiv.
Vi har råd att hjälpa människor i nöd. Åland har råd att inte tvinga människor att leva på, och speciellt inte under, marginalen.
Det borde vara en hederssak för våra folkvalda, både på landskaps- och kommunal nivå.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
