SÖK
MENY
Vi måste vara värdiga våra många rondeller
Åland kan betecknas som ett rondellernas paradis: sett till platsens och populationens storlek finns här ovanligt många rondeller.Till all lycka, eftersom rondeller är bra – rätt använda, vill säga.Vi trafikanter måste visa oss värdiga alla fina rondeller; så kan vi skapa en trevligare trafikmiljö med mindre köer, minskade utsläpp och sänkta blodtryck.
I Bibeln beskrivs människan som skapelsens krona, och det kan man ju fundera över ibland. Skapelsens krona när det gäller den infrastrukturella trafikplaneringen kan i alla fall sägas vara rondellen, eller cirkulationsplatsen som den heter på korrekt myndighetssvenska – själva rondellen utgörs egentligen bara av navet i mitten som omges av den cirkelformade vägen. För enkelhetens skull används den i folkmun utbredda benämningen rondell för cirkulationsplatsen i dess helhet i den här texten.
Här på Åland finns många rondeller; man skulle nästan kunna beskriva öriket som rondellernas förlovade land. Måhända är Åland i dag till och med en av världens mest rondelltäta platser räknat per capita? Svårt att säga, ity just den siffran, till skillnad från exempelvis BNP per capita, sällan anges i faktarutor på olika länders och regioners Wikipediasidor eller i andra lexikala källor. Märkligt nog.
I vilket fall finns här så många rondeller att förhållandet till och med hittat in i skönlitteraturen. Sommarålänningen Staffan Bruuns pikareskroman Bergsrådet som inte ville betala skatt (2017) utspelar sig visserligen inte just på Åland, men en del inspiration har författaren hämtat härifrån och tillåter sig emellanåt en kärleksfull liten gliring riktad mot sitt sommarparadis: ”Eftermiddagsrusningen hade börjat och det tog en kvart att komma igenom rondellerna som stadens trafikavdelning hade en förkärlek för att bygga vid varje korsning där de fruktade att mer än två bilar teoretiskt kunde mötas.”
Rondellernas fördelar är många. Inte minst minskar risken för döds- och andra allvarliga olyckor betydligt. I Sverige inleddes en satsning på rondeller under 1990-talet, och på 20 års tid minskade antalet dödsolyckor i tätort med nästan hälften. I en intervju med SVT (2013) menade Jan Söderström, sektionschef på Sveriges kommuner och landsting, att det minskade antalet dödsolyckor kunde förklaras av det ökade antalet rondeller. Kollisioner som inträffar i rondeller sker i lägre fart och i andra vinklar jämfört med kollisioner i vanliga vägkorsningar, och leder därför oftast enbart till smärre plåtskador.
Men alla gillar inte rondeller. Fråga bara Runar ”Rondell-Runar” Karlsson, trafikminister 1999–2003 och 2005–2009, och initiativtagare till de många rondeller som byggdes i landskapets regi på Åland under dessa år. Inte minst Dalborondellerna på Nya Godbyvägen, och särskilt den mellersta av dem, möttes av hård kritik när det begav sig, och debattens vågor gick höga. Vissa kritiker blev skogstokiga, och det förekom till och med hat och hot.
Sedan dess har olja gjutits på vågorna, till alla lycka, och i dag tycks det finnas en utbredd acceptans för de många rondellerna. Men också fortsättningsvis förekommer ett visst gnissel, där belackarna menar att rondellerna bidrar till allt för låga hastigheter och köbildning.
Men det är här skon klämmer: vi trafikanter måste visa oss värdiga våra fina rondeller. Rätt använda bidrar rondellerna – vid sidan av den ökade trafiksäkerheten – snarare till ett bättre flöde i trafiken, med mindre köer, mindre utsläpp och mindre slitage på fordonen som följd. Problemet är att vi är ganska dåliga på att köra rätt i rondeller här på Åland. Ett bättre rondellbeteende inbegriper inte bara att vi behöver följa trafiklagen, utan även att vi ser på körandet som en social handling som sker i samspel med övriga trafikanter.
En enkel åtgärd är att vi lär oss att blinka när vi ska ut ur rondellerna. Enligt undertecknads högst anekdotiska bevisföring blinkar knappt hälften av trafikanterna ut ur rondellerna en vanlig dag, trots att det är lag på det (Vägrafiklag för Åland, 2023:108, 3 kap. 46 § Användning av körriktingsvisare). Det innebär att trafikanter som ska in i rondellen i onödan tvingas stanna helt och vänta, bara för att snopet ofta få se medtrafikanten köra ut ur rondellen vid samma avfart. Onödiga stopp med påföljande acceleration från stillastående leder som bekant till onödigt utsläpp av avgaser och slitage på fordonen. Tänker man inte på miljön kanske insikten om risken att bli bötfälld kan få en och annan att hitta blinkersspaken – undersökningar från Sverige visar att många faktiskt inte vet att det är lag på att blinka ut.
En annan åtgärd handlar mer om det sociala samspelet än om lagrummet: ”Ålänningarna är dåliga på att lämna företräde. I Stockholm och andra större tätorter är man bättre på att anamma dragkedjesystemet, där man frivilligt lämnar företräde till varannan bil som ska in i rondellen. Där har man blivit tvungna till det, det har blivit en oskriven lag. Man kan inte bara följa trafikskyltarna, då kommer ju ingen in i rondellerna. Här är det mera: Nu har jag förkörsrätt och då kör jag. Man trycker gärna lite extra på gasen i rondellen i stället för att släppa in någon. Jag tror absolut att attityden hos bilisterna kunde vara bättre där”, säger Runar Karlsson. Det är lätt att hålla med.
Så: om vi alla enas om att bli bättre på att dels lämna företräde i rondellerna, dels att blinka när vi ska ut ur dem, så bidrar vi till att minska på köbildningen och utsläppen av avgaser. Och vem vet: kanske kan ett trevligare socialt samspel i trafiken också medverka till att sänka blodtrycket något litet hos dem som, precis som undertecknad, länge förbannat sakernas tillstånd härvidlag? Det finns ju som bekant få saker som ålänningar avskyr mer än att behöva köa i onödan.
