DELA
Foto: Stefan Öhberg
Beslutet att häva avtalet med den sexbrottsmisstänkta IFK-spelaren är bra, men IFK Mariehamn Ab:s styrelseordförande Dan Mikkola och resten av ledningen har en del att fundera över.

Visa gott föredöme och steppa upp arbetet, IFK

IFK Mariehamn kan naturligtvis inte hållas ansvarigt för att en endskild IFK-spelare nu sitter häktad för grova sexuella våldsbrott.

Här finns dock en gyllene möjlighet för klubben att visa att man tar värdegrundsfrågorna och jämställdhetsarbetet på allvar, genom att gå i bräschen i kampen mot det sexuella våldet i samhället.
IFK Mariehamn – hela Ålands fotbollslag.

Vi är många som har någon sorts anknytning till fotbollsklubben som vill samla hela öriket under sin grönvita fana. Vi är vanliga supportrar, kanske känner vi någon som spelar eller har spelat i Grönvitt, möjligen är vi ideella ledare. Kanske har vi barn som representerar knattelagen.

Min sjuårige son spelar i IFK. Själv är jag en av tränarna för hans lag, på ideell basis. Inte sällan brukar vi gå på a-lagets hemmamatcher på WHA, iförda grönvita halsdukar och heja fram idolerna.

Att ta del av uppgifterna om att en IFK-spelare sitter häktad, anklagad och misstänkt för bland annat grov våldtäkt och misshandel, gör därför extra ont i själen. De som utsatts för de avskyvärda handlingar som spelaren anklagas för är naturligtvis de självklara offren här. Men skadeverkningarna når längre än så. Den misstänkte har varit en av barnens förebilder, en spelare som brukar springa ut på planen i likadan klubbdress som de själva med sådan naturlig stolthet drar på sig inför varje träning.

Som tränare vet jag att föreningens dam- och juniorsektion jobbar aktivt med att all verksamhet ska genomsyras av goda värdegrunder. Värdegrundsfrågor utgör nuförtiden en naturlig del av utbildningen för ledare, och liksom de flesta andra idrottsföreningar har IFK Mariehamn tagit fram dokument där värdegrunderna tydliggörs. Här står exempelvis att verksamheten ska präglas av tanken om allas lika värde, jämställdhet och inkluderande, och det poängteras också att alla ”ledare och äldre aktiva inom föreningen” ska utgöra positiva förebilder för barn och ungdomar inom densamma.

Allt det här torde låta naturligt i de flestas öron, men så är inte alltid fallet. Jag har själv tagit del av horribla historier om hur det för inte allt för många år sedan var vanligt att porrfilmer rullade på bussarnas tv-skärmar då ungdomslag var ute på resa, något som sanktionerades av de vuxna tränarna som var med. När det olämpliga i detta påtalades under kurstillfället fanns det ungdomstränare på plats som ryckte på axlarna och sa: ”Äsch, vadå, boys will be boys.”

Det finns således en hel del kvar att göra för att värdegrunderna ska genomsyra verksamhetens alla hörn.

Att IFK Mariehamn i går med omedelbar verkan hävde avtalet med den häktade spelaren är ett rimligt beslut, trots att spelaren ännu inte är dömd för något brott. Redan anklagelserna är av den digniteten att det förefaller omöjligt att spelaren ska kunna dra på sig den grönvita klubbdräkten igen. Klubbens styrelseordförande Dan Mikkola hänvisade också till just föreningens värdegrunder och påpekade att det spelaren står anklagad för helt enkelt krockar med de värderingar som klubben vill förknippas med på ett sådant sätt att han inte kan representera klubben i framtiden, oavsett rättslig dom.

IFK Mariehamn som klubb kan naturligtvis inte dömas för att en enskild spelare står anklagad för grova brott. Men obönhörligen skadar det skedda också klubbens rykte och varumärke. Som Mikkola också påpekade under presskonferensen är IFK Mariehamn som ”hela Ålands fotbollslag” en naturlig del av närsamhället, och Mikkola poängterade själv att ”särskilt i ett sånt här fall är vi en klubb, vi kan inte ha olika värdegrunder i a-laget och i juniorverksamheten”.

Klubben måste nu visa att man tar sina värdegrundsfrågor och jämställdhetsarbetet på allra största allvar. Här finns en gyllene möjlighet att steppa upp och som förening gå i bräschen för arbetet med att motverka sexismen och det sexuella våldet, inte bara inom idrotten utan också i närsamhället.

Arbetet måste genomsyra alla nivåer av klubben och föreningen, från elitverksamhetens helmanliga organisation och styrelse, via den likaledes helmanliga kansliverksamheten, ned till den ideella ungdomsverksamheten. Kanske börjar bli dags att skapa en mer jämställd organisation inom elitverksamheten också, förresten?

Utbilda inte bara ledare och tränare, utan även spelarna, i värdegrundsfrågor och låt barnens idoler sedan komma ut på skolor för att tala om hur man är en schysst medmänniska och förebild.

Barn och ungdomar lär av sina förebilder, både på och utanför fotbollsplanen. Låt dem även fortsättningsvis dra på sig den grönvita klubbdressen med stolthet.