SÖK
MENY
VM en lyckad affär för Qatar
Ett år efter fotbolls-VM i Qatar är läget oförbättrat för landets migrantarbetare.
Det är lätt att bli cynisk – om det inte är så att historien är på väg att upprepa sig.
Fotbollen skulle göra Qatar till ett öppnare land, hette det, och redan 2017 tecknade landet ett avtal med den internationella arbetarrörelsens takorganisation ILO för att stärka arbetarnas rättigheter. Men de drygt 3 miljoner migrantarbetarna – som utgör 90 procent av landets arbetskraft – har inte fått någon hjälp av det internationella strålkastarljuset.
Amnesty Internationals färska genomgång avslöjar en rad svikna löften. Till exempel skulle det uppmärksammade kafalasystemet, som används för att kontrollera arbetare, reformeras. I praktiken, skriver Amnesty, har reformerna uteblivit. Fortfarande är det vanligt att löneutbetalningar inte görs, det dröjer länge för arbetare att få sina fall prövade och det finns nästan ingen myndighetsutövning för att säkra arbetarnas rättigheter.
Av alla de som for illa under bygget av VM-infrastrukturen har väldigt få kompenserats.
Inför mästerskapet var kritiken högljudd. Men lagom till avspark hade intresset för kvinnors, hbtqia-personers och migrantarbetares rättigheter svalnat. Och intresset har förblivit svalt.
De som argumenterade för att den synlighet problemen i Qatar fick skulle tvinga fram en förändring fick fel. Faktum är att idrottssatsningen har varit oerhört lyckad för Qatar.
Det var inte bara VM. Det ohemult rika lilla landet fick tack vare idrotten tillgång till världens finrum. De tog över de främsta reklampelarna i Europa och i förlängningen världen. Regimen köpte världsstjärnor till sina europeiska storlag och solade sig i glansen när stjärnorna radade upp sig för att synas tillsammans med den qatariska statens olika bolag. Det gör att landet numera förknippas med idrottsevenemang – med glada supportrar och världskändisar med troféer. De relationer som idrottsevenemang skapar skyddar faktiskt också regimen från kritik. För inte vill man ju kritisera någon man gör affärer med. Och de få oppositionella har i dag en sämre utgångspunkt än för några år sedan.
Idrotten ser faktiskt ut att vara en vinstaffär, trots de stora investeringarna som krävdes. Sarath K Ganji, forskare och något av en expert på ”sportswashing”, har redogjort för hur Qatar numera kontrollerar flera delar av ”värdekedjan” i fotbollen. Qatar kan använda sina internationella mediekanaler för att göra öka intresset för sina fotbollslag som i sin tur ökar intresset för mediekanalerna. Ganji sträcker sig så långt som att påstå att det här är en plan för att bredda landets ekonomi, som hittills i stort har varit beroende av olja och gas.
Med allra största sannolikhet utvärderar den qatariska staten mästerskapet som en oerhört lyckad reklamkampanj. Och om elva år är det dags igen. Då är det Saudiarabiens tur att göra samma resa. I slutet av oktober tilldelades landet i princip världsmästerskapen i fotboll. Fifa beskylldes för att ha skräddarsytt ansökningsprocessen för att det saudiska budet skulle slippa konkurrens, och precis så gick det.
Och med tanke på hur genomkorrupt världens största fotbollsorganisation har visat sig vara är det lätt att tro på misstankarna.
Med allra största sannolikhet gör Saudiarabien en lika lyckad resa när det är dags. Och frågan är om vi alls orkar bry oss om mänskliga rättigheter då, eller om vi bara vill se världens bästa fotbollsspelare fira sina mål.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
