SÖK
MENY
Generalmajor varnar för rysk påverkan: ”Avtalen som säkerhet för Åland fyller ingen funktion”
Ålands demilitarisering är inte ett skydd för Åland, utan snarast ett säkerhetshot – även för Finland och Sverige. Det anser den pensionerade svenska generalmajoren Karlis Neretnieks. Som medlem i den svenska kungliga krigsvetenskapsakademin bloggade han nyligen om att det svenska försvaret borde ta ett större ansvar för att försvara öarna i Östersjön.
Karlis Neretnieks är generalmajor, som efter pensioneringen för 15 år sedan övergått till en mer akademisk verksamhet, med säkerhetspolitisk forskning inom ramen för den svenska Kungliga krigsvetenskapsakademin.
Han beskriver Kungliga krigsvetenskapsakademin som en tankesmedja för säkerhet i vid bemärkelse; militär och civil säkerhet samt försvarsindustrin. Alla medlemmar väljs in av akademins medlemmar och det är ledande företrädare från många olika sektorer med olika anknytning till säkerhet, allt från diplomater, tidigare ministrar och generaler.
– Det viktiga är att vi är helt fristående från staten. Då kan vi vara obekväma. Det tycker jag är en av de finaste sakerna, vi kan tala om för regeringen att det här inte är rätt att göra och ge egna förslag, utan att tänka på politiken.
Krigsvetenskapsakademin ordnar seminarier, konferenser och ger ut publikationer. Utöver det har man en blogg där man skriver om säkerhetsfrågor på ett mer lättillgängligt sätt.
– Vi måste ju bli lite moderna vi också, säger Karlis Neretnieks.
Östersjöns öar
I slutet av juli publicerade han en artikel på bloggen med rubriken ”Öarna i Östersjön – tillgång eller problem för Nato?” där han berör Åland. En av slutsatserna är att vid sidan av försvaret av Gotland – som ofta tar stor plats i den svenska debatten – är övriga öar i Östersjön väldigt viktiga att försvara. Karlis Neretnieks menar att Sverige – som saknar direkt gräns till Ryssland – borde kunna avdela mest resurser för att stöda försvaret av även de övriga öarna i Östersjön – inklusive Åland.
Det var det stora fokuset på Gotland i den svenska debatten som fick honom att skriva artikeln.
– Det är Gotland, Gotland, Gotland. Gotland är viktigt, men det finns fler öar och deras betydelse man borde diskutera.
Hit hör alltså Åland, estniska Ösel och Dagö och danska Bornholm som alla är centrala för säkerheten i och runt Östersjön. I artikeln skriver han att om Ryssland skulle ta Åland skulle det inte bara hindra sjö- och flygtransporter till och från Finland, utan även sjötrafiken i Kvarken och möjligheterna att transportera varor till Norrland via Bottenhavet, som kan vara avgörande för försvaret av Nordkalotten. Det här på grund av de sårbara landförbindelserna i Sverige, där det finns tio större älvar mellan Mälardalen och Luleå, med ett fåtal broar över varje. ”Broar är sedan länge ett tacksamt mål för olika precisionsstyrda vapen” skriver Karlis Neretnieks.
En attack mot Åland där Ryssland kan etablera luftförsvar på åländsk mark skulle alltså lamslå stor del av den finländska och svenska trafiken i luften och till sjöss.
Din tanke är att Sverige borde kunna avdela mest resurser för att hantera händelser kopplat till öarna i Östersjön. Men Sverige har ju, om uttrycket tillåts, ett bristfälligt försvar. Man har ju väldigt stora investeringar framför sig för att komma i kapp exempelvis Finland. Kan Sverige avvara några resurser?
– Det är helt sant, nej Sverige kan inte det i dag. Det är som du säger, det svenska försvaret är bristfälligt. Sverige har en mycket lång väg att vandra innan det – om det någonsin kommer dit – är i paritet med det finländska. Det finns mycket att göra.
Sverige rustade ner på bred front i början av 2000-talet. Det gör inte bara att man i dag saknar utrustning och manskap, utan att strukturer och kunskap försvann.
– Allt måste återskapas och det tar tid och är krångligt. Det tar tid att återskapa infrastruktur. Det behövs bygglov och miljöprövningar. Det mest allvarliga är att det försvann så mycket kunskap. Att återskapa kunskap är inte enkelt.
Sverige tog ett nytt försvarsbeslut 2020 och i höst väntas ytterligare ett.
– Det kommer leda till att vi efter hand kan bygga upp resurserna. Mitt önskemål är att vi om kanske fyra–fem år skulle ha förmågan att även bidra på ett verksamt sätt att försvara Åland och de estniska öarna. Att vi kan uppträda mer aktivt i Östersjön, men det kommer kräva stora pengar.
Med överraskning
I artikeln argumenterar Karlis Neretnieks att Rysslands enda tillfälle att överta någon av öarna är att göra det i en operation som inleder kriget och att den genomförs ”rimligt överraskande”. Om det redan existerar ett krig mellan Ryssland och Nato skulle de ryska möjligheterna att bedriva landstignings- och luftlandsättningsoperationer i Östersjön vara väldigt begränsade. Enligt Karlis Neretnieks skulle Kalingrad-exklavens hamnar inte kunna användas på grund av Natos motverkan. Vidare skulle Finska viken vara spärrad av Finland och Estland och det skulle inte vara möjligt med några större flygtransportrörelser över Östersjön.
Hans slutsats är att planeringen av försvar av öarna bör bygga på ett kuppartat besättande av ön ska avvärjas med där befintliga resurser.
Hur ser du på hybridkrigshot, risken att det stiger i land några busslaster med unga män i gröna kläder? Är det en del av ett överraskningsangrepp?
– De gröna gubbarna ser jag som en del av överraskningsangrepp, där ser man en parallell till Krim.
– Jag vill peka på en annan del av hybridkrigsföring, det man i dagligt tal kallar påverkansoperationer. För att ta Åland som exempel. Åland är demilitariserat. Men det finns ju en diskussion om att Finland i fredstid ska ha militär personal på ön just på grund av överraskningshotet. Den diskussionen är Ryssland redan inblandad i, genom att peka på att det är ett hot mot freden om Finland har militär personal där i fredstid. Ryssland skulle hota med alla möjliga motåtgärder, som de alltid gör.
Karlis Neretnieks menar att Rysslands handgångna män och kvinnor kommer vara ute i pressen och måla upp skrämmande bilder.
– Om man återmilitariserar Gotland kommer de vara i pressen och hävda att det kommer tusentals amerikaner dit som kommer öka brottsligheten. Alla konstiga argument. Den typen av hybridkrigsföring pågår redan i dag. Skulle debatten i Finland bli intensivare, till exempel att det ska gälla allmän värnplikt på Åland, kommer det att accelerera.
– Hybridkrigsföring via påverkansoperationer ser jag som det största hotet och det pågår redan idag. Det syns överallt, i sociala medier, och man ser hur det påverkar folkopinionen. Se bara på vad som sker i England just nu.
Här syftar han på de kravaller som högerextrema krafter stått bakom efter ett knivdåd i Souhtport där tre flickor miste livet.
Hur ser du på demilitariseringen?
– För min del stod det klart, efter den ryska invasionen av Krim 2014 och efter det stora angreppet mot Ukraina 2022 och med kriget som fortsätter, så finns det inget skäl att hålla den här typen av avtal med Ryssland. Ryssland har ingen avsikt att följa avtalen om det finns i ryskt intresse att bryta dem.
– Avtalen som säkerhet för Åland fyller ingen funktion. De kom till i en annan tid, med andra politiska förutsättningar, med andra stormakter. I dag är avtalet mest ett problem. Inte en styrka eller något som bidrar till ökad säkerhet. Utan tvärtom, det minskar allas vår säkerhet; svensk, finländsk och åländsk. Finland och övriga signatärmakter borde säga upp avtalet. Ryssland kommer säga nej, men då får de göra det.
Om man gör det, finns det inte risk att man eskalerar förhållandet till Ryssland i negativ riktning?
– Nej. Om man ser 20 år tillbaka när de baltiska staterna ansökte om att gå med i EU och Nato. Då sa Ryssland att det kommer man inte att godkänna. Att det är ett hot mot Ryssland och världsfreden. Sen gick de baltiska staterna med. Sverige och Finland ansökte om medlemskap i Nato. Ryssland sa att det kan man inte acceptera, det kommer åtgärder. Inget hände. Om Finland säger att det har full suveränitet över Åland i alla avseenden, även dess försvar, så kommer Ryssland säga att det hotar deras säkerhet och världsfreden. De kommer säga gud vet vad. Men sen är det färdigt med det. Det är min bedömning.
För snart ett år sedan gjorde det finländska Utrikesministeriet en annan bedömning i sin utredning av Ålands demilitarisering och det ryska konsulatets plats i Mariehamn. De ansåg att det inte går att rubba avtalen. Varför tror du de kom till en annan slutsats?
– Jag vet inte. Jag ska säga att jag är lite förvånad över slutsatsen. För det riktigt stora säkerhetspolitiska steget, som kunde påverka förhållandet till Ryssland, var när man ansökte om Natomedlemskap. Nu tycker jag att Åland är en liten fråga i sammanhanget. Om Ryssland skulle hitta på något dumt så skulle hela Nato stå bakom. Jag har personligen svårt att hitta några tunga skäl, säger han.
Men han tillägger att han inte kan så mycket om Åland, som han enbart besökt som turist.
– Kanske väger politikerna i Helsingfors in folkopinionen på Åland? Jag vet inte.
För ålänningarna är demilitariseringen väldigt viktig, det är en del av deras identitet.
– Då kan man påminna om den svenska befolkningen som var genommarinerad av neutralitet. Det var som en religion fram till för något år sedan. Sedan ville alla vara med i Nato. I dag är 62 procent för att vara med i Nato, för två år sedan var det 30 procent. Hänsyn till vad man tror sitter ofta i ryggmärgen, men kanske det inte sitter så hårt när man kommer till kritan. Men jag vet inte hur det är på Åland.
Men nu finns ju demilitariseringen och Finland högaktar den. Vilka tröskeleffekter tror du behövs för att avskräcka Ryssland att angripa? Vilka åtgärder, som ryms inom demilitariseringen, kan man göra för att avskräcka Ryssland?
– Det första är att den finländska säkerhetspolisen och gränsbevakningen behöver vara extremt uppmärksam på, om vi kallar det för, underliga människor och underliga företag som finns eller etablerar sig på Åland. Man behöver ha extremt god kontroll på folk som köper fastigheter på Åland. Nu finns det ju begränsningar för det, men det finns säkert sätt att kringgå det.
Det här ser han som en första försvarslinje; att hålla kolla på vad som händer på Åland.
– Med det kommer man ganska långt och Finland har varit duktiga på det, att exempelvis avbryta konstiga affärsverksamheter. Man har bra lagstiftning för sådant.
Den andra försvarslinjen är militär.
– Där ska man vara demonstrativt tydlig med finländska och svenska militära övningar som ger en bild av att vi kommer försvara Åland och vi kommer vara duktiga på det.
Förstärka Nylands brigad
Han nämner Nylands brigad och säger att varenda människa vet att deras främsta uppgift är att försvara Åland.
– Man kunde i rent demonstrativt syfte förstärka brigaden med ytterligare en bataljon eller två. Samma sak föreslår jag för Sverige, att vi ska utöka våra amfibieband med en eller två bataljoner. Det berättar tydligt att Sverige, tillsammans med Finland, försvarar Åland och hindrar ryska ubåtar att nå Bottenviken.
Han tillägger att Sverige till och med kunde hitta på en ny flagga som man kunde sätta på de svenska båtarna som på något vis anknyter till Åland.
Utöver det har han ytterligare ett förslag.
– Svenska och finländska officerare kunde åka över till Åland för ett gemensamt kalas på hotellet i Mariehamn och så kunde Nya Åland få bilder därifrån att publicera. Kanske finns det mer, jag har inte funderat så mycket på det.
Om man vill säga upp demilitariseringen, hur tror du det går till?
– Initiativet bör komma från Finland, men först måste man ju få stöd av de övriga signatärmakterna, men det tror jag man kommer få till 100 procent, det är ju alla Natoländer, förutom Ryssland då.
Han jämför med när Finland sade upp VSB-avtalet (ett fördrag om vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd som Finland och Sovjet kom överens om 1948) efter Sovjets fall.
– Det blev inte världskrig då heller. Jag tror man kan dra paralleller till andra internationella avtal som sagts upp.
– Den finländska regeringens största problem kanske inte är mellanstatligt, det går att hantera, utan ålänningarna, som är finländska medborgare som har synpunkter. De kan vara svårare att hantera. Politiker är ju politiker.
Karlis Neretnieks
Pensionerad generalmajor. Generalmajor är den tredje högsta officersgraden i den svenska Försvarsmakten.
Har även varit brigadchef och operationsledare och rektor för svenska Försvarshögskolan.
Född 1949.
Medlem i den svenska Kungliga krigsvetenskapsakademin som grundades 1796. Akademin har cirka 400 medlemmar och ledamöterna behandlar regelbundet remisser från försvarsdepartementet och bedriver egna studier.
