SÖK
MENY
Provläs vår nya krönikör: Ett land med samvete
Jag satt på tredje balkongen på Operan i Stockholm och lutade mig långt fram över balkongräcket i mjuk sammet för att se Martin Luther King tala långt nere på scenen.
”Sverige är i sanning ett land med samvete. Sverige ger i dagligt liv och politik ett erkännande åt alla människors beroende av varandra”, sade doktor King.
Den världskända människorättsaktivisten talade långsamt. Hans röst var så fylld av erfarenhet och känsla att det var svårt att tro att han bara var 37 år gammal. Han tackade Sverige för stöd åt kampen för rasrättvisa i Amerika och sade att aldrig förr hade en hel nation så helhjärtat trätt fram med ett så fullständigt engagemang i den sak aktivisterna kämpade för.
Det här var i november. Och klippet jag tittade på (sök på ”Martin Luther King Stockholm”) hade filmats för 50 år sedan, på samma plats, Operan i Stockholm. Tre år efter hans berömda tal om drömmen, två år innan han blev mördad.
Sedan började musiken. ”Get your house in order, do it today.” Det var Tensta Gospel Choirs 20-årsjubileumskonsert, och efter att ha visat klippet med Martin Luther King sjöng de gospellåten ”Get your house in order”. Rösterna var himmelska, en ensam bastrumma slog takten som från underjorden. Se över ditt eget hus, gör det i dag.
Sverige är fortfarande ett föregångsland. Tensta Gospel Choir är ett bra exempel på det engagemang och de möjligheterna som finns i Sverige. Som namnet antyder övar kören i Stockholmsförorten Tensta och har i 20 år låtit unga upptäcka sin potential och samtidigt varit viktig för integrationen – eller, för att undvika ordet som för tanken snarare till problem än till möjligheter, fört samman människor med olika bakgrund och hjälpt dem förstå varandra. Och tagit fram stjärnor: Sabina Ddumba, Lykke Li och Linda Pira är bara några av de kända artisterna som börjat sin karriär i kören.
Men att Sverige är mer jämställt och mindre rasistiskt än många andra länder räcker inte. Det är inte det viktiga. Det viktiga är vart landet är på väg. Två stora förändringar har skett i Sverige de senaste åren, och deras fulla betydelse är svår att förstå när man lever mitt i dem.
Sverige har stängt sina gränser för människor på flykt. Det var i fjol höstas som den rödgröna regeringen införde id-kontroller, tillfälliga kallades de, och nu i november fattade regeringen beslut om att förlänga dem med ytterligare tre månader. I praktiken hindrar id-kontrollerna de flesta flyktingar från att komma till Sverige för att söka asyl. Det är den politiska, praktiska förändringen som direkt drabbar hundratusentals människor. 2014 kom drygt 80 000 asylsökande till Sverige, 2015 över 160 000, men hittills i år är de färre än 25 000.
Den andra förändringen är svårare att greppa – men många försöker, och det skrivs många kultursidestexter om den. Extremhögern flyttar från digitala källare till Grand Hôtel, riksdagspolitiker nätmobbar en pojke som de tycker ser för gammal ut, så kallade vanliga människor tycker att rasismen ökar därför att för många flyktingar kommit till Sverige. Och nu börjar det komma siffror på förändringen som ligger i luften. Andelen svenskar som är positiva till mångfald har till exempel minskat med tio procentenheter på två år, visar Mångfaldsbarometern från Högskolan i Gävle.
Se över ditt eget hus, gör det i dag, sjöng kören. Rösterna fyllde salen med något både gammalt och tröstfyllt bekant och samtidigt ovanligt och krävande. De kändes som en direkt uppmaning. Vad har du gjort i dag, vad ska du göra i morgon.
Annakaisa Suni, reporter på Dagens industri, är Nyans nyaste krönikör. Från och med nu kommer Suni skriva krönikor i Nyan varannan vecka. Suni jobbade som reporter på Nya Åland 2011-2013. Här bjuder vi på hennes första krönika. Här kan du läsa lanseringsintervjun.
