Virusutbrottet tömde bassängerna – men inte framtidshoppet. Två år senare simmar åter miljoner regnbågslaxar runt i Eckerö-anläggningen. Så här gjorde Fifax läxan.

Samppa Ruohtula säger att han alltid kommer minnas det samtalet vid midsommar 2022.

– På måndag morgon vaknade jag och hade covid. På tisdag kväll fick jag ett samtal från Livsmedelsverket, med en pre-warning. ”Vi har möte formellt i morgon bitti och sen kommer det en officiell utsaga. Men vi har hittat IHN i dina fiskar”.

– Vi hade sett en förhöjd dödlighet i juni, men ingen hade hittat svaret i de snabba testerna. Jag minns att jag hasade mig upp ur sängen, ringde vår styrelseordförande och sen började jag skriva ett börsmeddelande.

Efter en syrebrist som dödade en tredjedel av regnbågslaxen våren 2021 hade Fifax åter börjat få upp tempot och produktionen. Nu utraderades allt. Och det gick inte att åtgärda enligt samma rutiner som vid liknande utbrott i havsbaserad odling.

Först kom myndighetsbeslutet att alla tankar skulle tömmas. All fisk skulle slaktas eller avlivas. Processen var klar i mitten av augusti.

– Sen kom det här med att rengöra. Det var kanske det svåraste. Ingen visste hur det skulle göras. Då var det allra mörkast. Från att ha varit fiskleverantör blev vi en leverantör av industriella rengöringstjänster. Vi la 13 000 arbetstimmar och putsade i princip med tandborste och diverse kemikalier 3,5 hektar yta, 5 km rör och 150 pumpar. Och all teknik plockades isär.

Samppa Ruohtula beskriver det som att man tagit en etapp i taget, men hela tiden med slutmålet att komma igång med fiskodlingen igen. Även den personal som friställdes visade stor förståelse. Dessutom krävdes det stora – och krävs ännu en viss del – kapitaltillskott från investerarna.

Ännu kan man med säkerhet inte säga vad som orsakade virusutbrottet, men uteslutningsmetoder gör att misstankarna riktas mot Föglö-smittan eller en yngelleverans. Därför väljer man nu av säkerhetsskäl egen äggkläckning framför att tjäna tid.

Säkrare och renare

I mars 2023 startade Fifax om, full av nya lärdomar – och ny säkerhet. Sedan tidigare hade syrelagringen dubblerats och kompletterats med ett reservsystem. Nu är även produktionen och rengöringsprocessen mer separerad (fem fabriker), hygienrutinerna omarbetade och utökade – när vi besöker anläggningen går vi genom flera desinficeringsbad för skorna och får byta kläder en extra gång när vi byter till yngel-avdelningen. Övervakningen, som var på väg mot mer automation, förlitar sig nu mer på personalens kunskap och tränade ögon. Till exempel noterar den avvikande beteenden hos fisken som kan tyda på någon störning.

– Det vi gör här är egentligen att rena vatten. Då blir fiskens livsmiljö bättre. Man kan faktiskt se på fisken att den är livligare och mår bättre än före omstarten, säger Samppa Ruohtula när vi går mellan de fem meter djupa bassängerna som är fulla av liv.

– Man kan se en sorts struktur, att de bildar en social hierarki och har olika subgrupper.

Vi uppehåller oss en stund kring hur fisken mår i den här miljön. Varje flytt mellan bassängkaren är ett stressmoment, därför görs de inte i onödan. Vid varje bassäng finns ett mindre inspektionskar där svaga fiskar hamnar per automatik. Påfallande många piggnar till och orkar simma motströms ut i bassängen igen.

– När vi tömde bassängerna för sanering kunde vi se att systemet hade fungerat bra på djupet. Det samlades inga orenheter i bassängen.

Det är miljoner fiskar som simmar runt. 800 000 ägg tas sedan omstarten in med 2-3 månaders mellanrum.

De största exemplaren är i dag 17 månader gamla, cirka 1,3 kg stora och går till slakt när de vuxit ett kilo till – över 2,5 kg växer inte fisken lika snabbt. Snart kan man förbereda för försäljning, något som Samppa Ruohtula beskriver som ”stimulerande” eftersom man inte haft någon sådan på två år. Delårsrapporterna har länge haft en nolla i omsättningskolumnen, istället har de mest handlat om finansiering och upptrappning av produktionen.

– Det har känts bra sen vi fick det första ägget. Varje litet steg som tagits har varit väldigt bra för oss att visa att är på rätt väg.

– Vi ser också en effekt, att resultaten vi får nu jämfört med tidigare är klart bättre. Vi har i princip startat nya maskiner för första gången och har varit väldigt försiktiga varje gång vi tagit en ny enhet i bruk – för att hitta balansen. Vi har tagit det en nivå till.

Ålands största reningsverk

Reningskapaciteten är enorm och skulle klara att ta hand om hela Ålands avlopp flera gånger om. Vid full kapacitet går 25 miljoner liter vatten varje timme genom reningsprocessen. I den interna reningen hanteras vattnet på olika sätt i en loop med sex processteg innan det slutligen syresätts och skickas tillbaka.

– I den externa reningen tar vi bort kväve från vattnet och olöst fosfor som vi binder ihop med slammet. Sen samlar vi upp slammet. När det pressats ihop till ungefär 20 procents torr substans kommer det ungefär 4 kg slam per kilo ätbar fisk. Grejen är att det inte hamnar i havet, säger Samppa Ruohtula.

Om det spreds på en fotbollsplan skulle det bygga ungefär en meter högt per år.

– Det är väldigt näringshaltigt, mer än tre gånger så mycket kväve och fosfor som i motsvarande mängd boskapsgödsel. Hittills har vi skickat det till kompostering, men också testat det för biogas. Det som är närmast logistiskt är mest intressant.

Fifax ser en möjlighet att framöver kunna förädla det vidare – om det kan förvandlas från en kostnad till en extra inkomstkälla.

– På sikt ser vi helst att vi kan få det torkat och förädlat här på ort och ställe. Om det skulle vara vettigt, med de här dimensionerna, att bygga en egen biogasanläggning skulle det vara en möjlighet och då har vi ändå slammet kvar. Vi undersöker olika processer för det.

Inga intäkter

Omsättningen i år är dock än så länge noll, därför har de officiella meddelandena från Fifax sedan virusutbrottet ofta handlat om en ständig jakt på finansiering.

Fifax berättade i juli om sin första storkund, Kalavapriikki, som tecknat ett ramavtal om 1 200 ton rensad fisk årligen med start i höst. Sjömatsföretaget ska även erlägga en förhandsbetalning på 1,4 miljoner euro i år.

Men ytterligare finansiering är en förutsättning för att slutföra återuppstarten av hela anläggningen till en beräknad kostnad av 15 miljoner euro, en blandning av lån och emissioner där ägarna gått in.

Den största åländska ägaren i Fifax är Ömsen. Till skillnad från övriga tidiga storägare valde man att inte skjuta till pengar till omstarten och är i dag nere på 2,04 procent av bolaget. Näst största åländska ägare är Holmbergs fastighets AB med 0,25 procent.

– Det är lite synd att den åländska andelen är så liten, säger Samppa Ruohtula.

Fifax största ägare

Fifax ägs till största delen av finländska investmentbolag och institutioner.

Bolag kontrolleras av Andel aktier

Finlands Industriinvestering Ab Finska staten 17,14

FV Group AB Rolf Karlsson 17,02

Ahlstrom Invest B.V. Familjen Ahlström 16,06

Holdix Oy Ab Familjen Fromond 11,59

Oy Etrisk Ab Familjen Paulig 7,65

Turret Oy Ab Paul Ehrnrooth 3,78

Ömsesidiga arbetspensions-

försäkringsbolaget Varma 2,13

Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag 2,04

Pensionsförsäkringsaktiebolaget Veritas 1,62

Gummerus Oy Familjen Gummerus/Salojärvi 1,39

TEXT:

Björn Nylund

bjorn.nylund@nyan.ax

Mer läsning

Tre miljoner minus för Fifax

Åländska fiskodlingar med i globalt hållbarhetsprojekt

Fifax glädjebesked: Får återkommande stororder