Fiskeribyråns ryska fallucka
Vi är bara ett par dagar in i juli men rötmånaden tycks redan ha tagit över. Åtminstone på det politiska planet, som i fallet med landskapsveterinären och det vetenskapliga laxfisket. Här behövs en ordentlig utredning.
Det hör till ovanligheterna att politiska skandaler briserar mitt i sommaren. Men nu har så skett; för ett par veckor sedan rapporterade Ålands radio att landskapsveterinären Maria Borgström blivit fråntagen sin besluts- och föredragningsrätt efter en kritisk rapport om det åländska laxfisket; i måndags kunde sedan Nya Åland avslöja att Borgström på grund av rapporten också trakasserats och mobbats av sina chefer och hotats med ekonomiska repressalier.
Man får hoppas att sommarlugnet inte förminskar proportionerna av detta. För det som hänt är utomordentligt allvarligt och måste få konsekvenser.
Begrunda: en hög tjänsteman med oberoende tillsynsansvar sköter sitt jobb och påpekar att ett beslut av landskapsregeringen troligen fattats i fel ordning och bör upphävas.
Tillsätts en utredning? Görs beredningen om? Prövas beslutet på nytt eller diskuteras ånyo?
Nej. Tjänstemannen fråntas istället alla sina befogenheter.
Vad är detta för maffiametoder? Redan där borde varningsklockorna ha ringt för politikerna.
Så till Nyans avslöjande. Tjänstemannen blir sedan utfryst på sin arbetsplats, får sitt personliga omdöme öppet ifrågasatt och hotas med personliga ekonomiska repressalier.
Läs föregående mening igen. Befinner vi oss i Ryssland? Vad kommer härnäst? Intern exil? Påhittade anklagelser och sparken?
Saken blir än värre när man inser att det finns en tydlig politisk dimension av denna affär. För det handlar ju om det åländska yrkesfisket. Det är uppenbart att Finland och Åland tagit en rövare och försöker rädda uppehället åt en yrkesgrupp genom att vantolka en EU-reglering.
Och om detta kan man säga: okej. Går det så går det.
Det hör trots allt till vardagen att kryphål antingen upptäcks och utnyttjas eller rent av tillskapas genom kreativ juridik. Det är praktisk politik. Det är business as usual – och det är det vi sedan har den oberoende tillsynen till. Det är den som avgör hur fräcka rövare politiker och tjänstemän kan tillåtas ta. Tillsynen sätter gränserna. Det är därför den är helig.
Att i det läget åka fast – som landskapets fiskeribyrå uppenbarligen gjort – men istället för att göra om och göra rätt ge sig på själva tillsynsmyndigheten med hot och bestraffningar är högst sannolikt ett tjänstefel.
Det vill säga: ett brott.
Så enkelt är det. En utredning måste tillsättas med syfte att klarlägga varför Borgström fråntagits sina befogenheter. Parallellt måste ärendets personalpolitiska sida ges högsta prioritet. Och framkommer det belägg för att ändamålsstyrda trakasserier eller oegentligheter förekommit ska ansvarig tjänsteman polisanmälas för brott mot tjänsteplikten. Det finns ingen annan väg ut ur detta.
Under tiden ger lantrådet Katrin Sjögren (Lib) ifrån sig alla de rätta ljuden i gårdagens intervju i Nyan – men i helt fel decibelnivå. Hon och hennes civilminister Ingrid Zetterman (Lib) har ju i opposition haft rättrådighetens allra högsta svansföring i frågor som rör förvaltningens oförvitlighet. Lyssna bara på programförklaringen från trontillträdet i höstas:
”För att de offentliga institutionerna ska vara relevanta och därmed åtnjuta samhällets förtroende behöver de vara rättssäkra och fungera i samklang med övrig samhällsutveckling”.
Jotack, gärna det. Så nu behöver ledaren för landskapsregeringen återupprätta förtroendet för dessa institutioner. Rejält.
Till sist. I Nyans intervju säger förbluffande nog lantrådet Sjögren: ”Mig veterligen så har det kring just det här ärendet inte varit några politiska påtryckningar över huvud taget”.
Inte? Lantrådets påstående är inte ens en sanning med modifikation – det är direkt felaktigt. För i landskapsveterinärens rapport till landskapsregeringen, den rapport som öppnade den ryska falluckan under hennes fötter, kan man på sidan 4 häpnadsväckande nog läsa följande instruktion till den oberoende tillsynsmyndighetspersonen Borgström (i samband med hennes redovisning om vilka kontakter hon haft med berörda instanser i fiskeriärendet):
”Jag tycker inte vi behöver gräva desto mer i det då man politiskt verkligen vill möjliggöra fisket. Om vi själva skulle stoppa det nu skulle det ställa till det rejält.”
Så vem skrev denna påtryckande åsikt till landskapsveterinären?
Det högsta politiska hönset, näringsminister Jesper Josefsson (C).
Utred nu, Katrin Sjögren.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.