DELA
Foto: Jonas Edsvik

Karin skriver för att ge varje läsare det bästa

Under jul- och nyårhelgerna tipsar Nyan här på hemsidan om läsning från året som gått. Den här artikeln publicerades första gången i Ålänningen 3, den 18 april 2024. Klicka här för att läsa hela tidningen!

En bok för de minsta barnen, med under 100 ord. En trilogi för barn med läsutmaningar. Hur skriver man riktiga, rika böcker inom så strikta ramar? Karin Erlandsson antar utmaningen.

– De är roliga böcker att skriva. Det finns begränsningar men de ska vara precis som alla andra böcker, säger hon.

Juno tänder månen är Karin Erlandssons senaste bok. Den är en småbarnsbok, om Juno som tänder månen så att alla kan somna: djuren, människorna, verktygen i verktygslådan, bilarna i garaget, alla. Hon skrev boken med inspiration från dottern Majken, som kom till familjen Erlandsson för ett drygt år sedan.

– Majken hade i början en besatthet av lampknappar, berättar Karin.

– Kanske hon som adoptivbarn kände sig maktlös, men genom att tända eller släcka lampan kunde hon genast påverka ljuset i rummet, och få en omedelbar respons. Juno är det omnipotenta barnet med maximal makt, som tänder månen.

Att skriva ”Juno tänder månen” var en övning i att ta bort ord lika mycket som att skriva ord.

– Den innehåller under 100 ord. Det finns inte så många finlandssvenska böcker för den här åldersgruppen, mittemellan pekbok och lite längre sjok, säger Karin, och jämför med Sverige som har böckerna om Max, Emma och Totte.

– Det är så chimärt enkelt att skriva småbarnsböcker. Man måste våga vara okomplicerad. Det ska funka för en tvååring samtidigt som det ska väcka intresse, säger Karin, som är medveten om fallgroparna med att skriva böcker som de tilltänkta läsarna kanske hellre ”gnagar på med tänderna”– som hon säger – än tar del av innehållet.

”Inte beige”

Texten i ”Juno tänder månen” är som en besvärjelse: saker och varelser somnar, alla på de platser där de hör hemma, i en rytmisk refräng. Illustrationerna, av Karoliina Pertamo, är i mättade färger, med slumrande grävskopor, blåbär och bläckfiskar. Det var förlaget som föreslog att Karoliina Pertamo skulle skapa bilderna till boken.

– Jag hade sagt att jag inte ville att boken skulle vara beige, och att den skulle ha humor och värme. Då sa de att Karoliina skulle vara perfekt, och det var hon, säger Karin.

”Juno tänder månen” är skriven utifrån Majkens värld och vardagsperspektiv. Majken själv har enligt Karin inte ”greppat det där med att böcker skrivs”.

– Först var den kul, men sedan var den inte så intressant längre.

Karin och Karoliina Pertamo har planer på en uppföljare.

– Det ligger nära till hands att skriva om solen i så fall. Men vi får se.

”Nattexpressen” nu på tio språk

Parallellt med allt detta fortsätter Karins tidigare böcker att leva sina egna liv, genom att komma ut i översättningar.

–”Det blå garnet”, min stickbok, har bland annat kommit ut på tyska, och ”Hem” har översatts till danska, säger hon.

Det händer att översättare tar kontakt för att fråga Karin vad saker betyder i hennes böcker.

–  Den danska översättaren av ”Hem” undrade till exempel vad jag menade när jag skrev ”de bor på ett berg”. Han tolkade det som att de bodde på en kulle, men jag menade att deras hus stod på berggrund, säger Karin.

Karins mest översatta bok är ”Nattexpressen”, som finns på tio språk.

– Fast generellt så funderar jag inte så mycket på översättningar. Det är ju inte därför jag skriver, säger hon.

Lättläst, fast komplett

Förra året tilldelades Karin Sveriges Radios novellpris för sin novell ”Lådan”. Nu har hon skrivit en lättläst version av ”Lådan”, med titeln ”Tystnaden i byn”. Den har getts ut på det svenska förlaget Vilja.

– Jag skriver gärna lättlästa böcker. Det är bra för ens egen språkliga utveckling. I höst ger Vilja ut ännu en bok som jag skrivit, ”Diamanten”. Den handlar om en hyttstädare som hittar en diamant i en färjhytt, säger hon.

Träd tar över världen

Karin Erlandsson har också gett ut en serie lättlästa barnböcker, på förlaget Hegas.

– Serien heter Marheim, och är en trilogi för barn som har läsutmaningar på olika sätt. Böcker av det här slaget är en genre för sig. Allt fler barn vill inte läsa, och det här är böcker för dem. Böckerna ska innehålla alla litterära komponenter, med karaktärer, handling, naturbeskrivningar – allt. Men det måste vara en rak berättelse, med få tillbakablickar och utvikningar. Madeleine Fjäll har illustrerat så att de ser coola ut – det är viktigt, säger Karin, och förklarar:

– Barn med läsutmaningar vill inte bli utpekade i lässituationen. Det här är böcker som ska se ut som alla andra böcker.

Marheimböckerna handlar om hur träd tar över världen. Temat kom till Karin efter en vistelse i Lund.

– Jag var på ett residens där för att skriva. Där fanns ingen horisont eller hav – jag mådde så dåligt. Det var där jag kom att föreställa mig en värld där träden tar över, och barn blir sittande fångna i skolan.

Den första delen heter ”Träden tar över”, och del 2 ”Träden står tätt”. Del 2 utkom i januari, och del 3 kommer i augusti.

– Då får läsarna veta vem som är skurken, säger Karin.