Klimathalt i januari
Häromåret gjorde jag en närmast perfekt halkvurpa. Benen försvann under mig och jag hann tänka ”inte huvudet, inte huvudet” innan jag landade på ryggen. Huvudet klarade sig.
”Gick det bra? Skönt. Det såg ganska roligt ut”, sa personen som kom bakom mig.
Sen gick jag och stönade en månad med något som sannolikt var ett par skadade revben.
Till att börja med tyckte jag usel sandning – och vinterskor med tveksamma sulor – var grundorsaken till varför jag låg där på rygg och var nöjd över att allt utom huvudet värkte.
Nu undrar jag om jag borde skylla på klimatet istället.
För halka blir tydligen allt vanligare. Dagarna då det är både plus- och minusgrader har ökat markant. Sånt leder ofta till ett förrädiskt underlag, från norra Sverige rapporteras att kollektivtrafiken behöver ställas in fler dagar för varje år. Bussbolagen har kommit fram till att dubbdäck inte hjälper, men däremot behöver man investera i fyrhjulsdrift.
För fotgängare är det omvänt. Broddar är att föredra framför att krypa på alla fyra.
Halkan har dessutom blivit ett växande samhällsproblem. Meteorologiska institutet, FMI, berättar att enligt Trafikskyddets enkät får årligen 36 000 finländare en hjärnskada och upp till 60 procent av dem orsakas av fallolyckor. Var tredje finländare uppger att de halkade förra vintern. 43 procent uppger att de skadat sig. 7 procent behövde uppsöka läkare. Liknande rapporter kommer från Sverige.
FMI återger även Olycksfallsförsäkringscentralens prognos för 2024 – en ökning av olycksfall under arbetsresor med upp till 8 procent jämfört med 2023, vilket utgör sammanlagt 24 000 olycksfall under arbetsresor. Största delen av olycksfallen är halk- eller fallolyckor.
Vädergudarna ska veta att jag inte är någon vidare klimataktivist. Men årets januari får en att tänka till. Ska det vara såhär illa? Istället för ett vinterlandskap som lyser upp är det mest mörkt, murrigt och dimmigt. Vädret i svenska Mälardalen och Mariehamn skiljer sig inte nämnvärt.
I måndags njöt jag till och med för en stund av ett spårigt väglag med blötsnö som kom emot mig i strålkastarljuset – detta då resan börjat i regn och plusgrader. Ett ”normalt” januari hade det varit ett rejält bottennapp, men man anpassar förväntningarna.
Få saker fyller våra minnen så som vädret. Och få saker sviker minnet så som vädret. Var det typ alltid bättre förr? Var vintrarna mer gnistrande?
Antagligen. Trenden visar att vintern blivit allt kortare sedan 1960. Kriteriet är att medeltemperaturen ska vara max 0 grader fem dygn i följd. En rejäl vinter har över 100 dagar med minusgrader. Förra året bottnade den på 24 dagar.
Vi får halka vidare. Ta det försiktigt och bli inte en del av statistiken.