SÖK
MENY
Björn Nylund i spalten: Livet plockas ihop i lådor
Jag flyttar inte ofta. Nu vet jag varför.
Det är ”plocket”.
Ni som flyttat känner igen det där. När de stora sakerna har transporterats invaggas man i en känsla av att det mest är gjort.
Haha!
Min första flytt gick till en studentlägenhet som var delvis möblerad. Jag tog ändå med en egen säng – och en grupp med fyra inköpta fåtöljer i skinn som en äldre kollega ville bli av med. Självklart också stereo och en omfattande skivsamling. En ganska smidig historia. Jag vill minnas att jag fick ett par gardiner av mamma. De som satt där hade ett märkligt lager av ett fett vax, troligen stekos.
Den andra blev till en mer riktig lägenhet. Den nästan 100-åriga kvinnan som bott där innan hade antagligen helt andra duschrutiner som skonat en bristfällig kakelvägg, så jag fick en omfattande vattenläcka redan efter en månad. Jag vill minnas att bohaget växte med ett köksbord och en dubbelsäng. Det räckte med några lass på släpvagnen.
Det är sen det byggs på, det stora berget av nödvändiga saker i livet.
Den första rejäla missbedömningen är när jag, ensam med två barn, köpt ett hus och bestämmer mig för att flytta ur radhuset lite tidigare. Sommaren ligger emellan och dagarna hemma är så lätträknade att jag väljer att hyra ett förråd för huvuddelen av bohaget. Det blir ganska många släpvagnslass dit, timmarna går och det ska dessutom städas. Min pappa ansluter på kvällen och inser att jag behöver hjälp. Under mestadels tystnad och ett och annat stön skurar vi golv och torkar skåp en hel natt. Tystnaden i området bryts bara när glas krossas i sopinkastet. Det sista ”plocket” fyller släpvagnen till bredden i gryningen och jag lämnar in nyckeln till bostadsbolaget en kvart innan de öppnar på morgonen.
Med villa, garage och diverse hemmaprojekt byggs det materiella livsverket sedan på i över ett decennium. När jag sedan bestämmer mig för att det är dags att ta detta till en lägenhet igen är det med sju verktygslådor och ett överskott av soffgrupper och sängar. Flytten går ändå oväntat smidigt med hyrd minilastbil och ungdomlig hjälp. ”Plocket” blir kvar då jag flyttar ur huset senare.
Ytterligare ett decennium senare är det mesta av ”plocket” kvar, i ett förråd. En massa nytt ”plock” har märkligt nog uppstått. En väldig massa visar det sig.
När detta nu samlas ihop uppstår lådor med enbart skarvsladdar, enbart ljuskoppar etc. Böcker, böcker och böcker. För att inte tala om all alkohol, värdigt en fullsorterad bar. Någon flaska kan faktiskt ha varit med från det allra första flyttlasset. Sannolikt dricker jag alldeles för lite sprit.
Förrådet liknar tetris. Flyttlådorna bygger labyrinter på mer än ett ställe. Städningen tog flera dagar. Man har varit dumsnål.
”Vi betalade en firma som packade allt, transporterade och packade upp”, meddelar dottern glatt.
Så får det bli – en annan gång. Med plocket sorterat.
