SÖK
MENY
William Stenius i spalten: Livets stora frågor
Jag tror varken på gud eller ett liv efter döden. Vilket är rätt sorgligt. Tänk vad lätt allt skulle vara om man hade ett direktnummer till en gud som kan ge svar på alla de stora frågorna i livet. Till exempel hur länge man kommer att leva? Eller vad som händer när man dör? Eller den viktigaste frågan i dessa tider: Hur kan folk äta fastlagsbullar med sylt?!
Under veckan har det cirkulerat en lista på redaktionen. Alla kollegor har fått skriva sitt namn under antingen rubriken mandelmassa eller sylt. På tisdag ska vi på Nyan nämligen få en fastlagsbulle till eftermiddagskaffet. Majoriteten skrev sitt namn under mandelmassa, men jag och några få andra valde att skriva sitt namn under rubriken sylt. Jag bryr mig inte om vad andra människor vill ha för fyllning i sin fastlagsbulle, men det gör tydligen mandelmasseätarna. För herregud vilket liv det blev när de såg att det var några av deras kollegor som faktiskt vill ha sylt på sin stackars bulle.
Det blev dålig stämning och skällsorden ekade mellan väggarna. Vi som hade valt att skriva våra namn under rubriken sylt fick veta att vi levde, och skämmas skulle vi göra. Jag ville helst gömma mig under mitt skrivbord för att undvika glåpord och psykiska förnedringar.
I stället bad jag min vana trogen om ursäkt för att jag har ett så outvecklat smaksinne och skyllde på att jag nog måste ha blivit tappad som barn.
Sylt på en fastlagsbulle, usch vad äckligt.
Det här med att ha ett outvecklat smaksinne kan vara jobbigt när allt man vill är att vara en finkulturell människa som kan svaren på alla frågor på Indigos pubquiz. En cool person som vet exakt vad det är för vin i glaset bara genom att känna lukten av det. Eller en som kan slänga ihop en femrättersmiddag utan att följa ett recept.
Nej, det är nog bara att inse att fulkultur och runkmat är min melodi.
Det går inte en helg utan att jag saknar Pub Ettan. Jag väljer Pirkkas Olut framför en konstig IPA med extra allt. En bra middag för mig är Saarioinens laktosfria köttmakaronilåda dränkt i ketchup, och är det lördag kan man lyxa till det med en klick smör på toppen.
Samtidigt så tycker jag inte illa om personer som väljer en fruktig IPA framför en enkel lager.
Jag kan även förstå att Saarioinens laktosfria köttmakaronilåda dränkt i ketchup inte faller alla i smaken.
Så varför kan inte ni mandelmassefantaster bara låta oss som vill ha sylt på fastlagsbullen vara i fred. Bara för att ni är finare och bättre människor så behöver ni inte sparka på oss som redan ligger nere på den smutsiga marken.
Alla människor är olika och för varje dramatenskådis behövs det en Martin Iliou (ni vet skådespelaren som spelade karaktären Klimpen i filmerna om Bert). För varje människa som läser Nyans ledarsida behövs det en som bläddrar till sista sidan för att läsa dagens Hälge.
Och för varje person som väljer mandelmassa i fastlagsbullen behövs det en som väljer sylt.
