SÖK
MENY
Bakom kulisserna på fyrverkeri-FM
– BOOOM.
Smällen är öronbedövande. Det är knäpptyst några sekunder. Sedan börjar folk att springa.
Med 1.850 kilo krut inom drygt 100 meter verkar de flesta vara överens om en sak: det är bäst att sticka.
Nya Åland är som enda tidning med bakom kulisserna under hela finländska mästerskapen i fyrverkeri i fredags. Åländska Johan Holländer och hans nio man starka lag Joho Pyro är i Helsingfors för att försvara sin fjolårsseger.
Redan klockan åtta på morgonen kommer de till skådeplatsen. Tölövikens västra strand delas upp i fem lika stora delar. Ett 25-tal meter för varje lag, varje centimeter är viktig. Lotten har tilldelat Joho Pyro platsen i mitten.
– Det är okej, men det kunde ha varit bättre. Vi har ett träd mitt i skjutplatsen, säger Holländer.
Lag nummer ett, Tähtiraketti, har det än värre och tar saken i egna händer. Efter ett tag hörs vinandet från en röjsåg.
Säkerheten viktig
Tidigare ordnades tävlingen på Ärtholmen. Där var avståndet större till publiken. I år är det bara 200 meter från avfyrningsstället till Finlandiahuset. Säkerheten är därefter. Men flera medverkande uttrycker att de ändå inte är helt bekväma med att tävlingen anordnas mitt i centrum.
– Vi är här för att arrangören, Nelonen, ordnar en fest i Operahuset.
Arbetsledaren Fredrik Stafberg berättar om säkerhetsreglerna.
– Prata inte i mobiltelefon, rök inte, bär inte syntetkläder, se var du sätter fötterna och titta aldrig, aldrig ner i ett rör. Det som kan finnas där vill du inte ha i ansiktet om det smäller.
Han räcker över ett par skyddsglasögon och berättar vad man ska göra om det börjar brinna.
– Försök inte släcka. Spring!
Hårt arbete
Det ligger flera månaders arbete bakom tävlingen. Johan Holländer har tillbringat många timmar – hur många vill han helst inte tänka på – framför datorn. Lyssnat på musik, funderat över tillslag och raketval. Han har lagt ned 30.000 euro på fyrverkeriet. Och det bara i materialkostnader.
Till skillnad mot flera av de andra av dagens tävlande har han pyrotekniken som bisyssla vid sidan om sitt jobb som brandman och ambulansförare. Utgifterna tär hårt på ekonomin.
– Vi spelar i olika dimensioner ekonomiskt men det spelar ingen roll på natthimlen. Jag är inte här för att förlora, säger han och tittar ut över platsen.
Säkert spelar utgifterna roll, men Johan Holländer är också en envis vinnarskalle. Hur viktigt är det att komma först? Johan Holländer funderar. Han har höga krav på sig själv efter vinsten förra året. Då överraskade han branschens jättar.
– För mig räknas bara en vinst.
Avancerad teknik
Laget arbetar hela förmiddagen med att ställa upp tekniken. Ur 15 stora träpallar plockar de fram bomber och raketer. De största är på åtta tum och kostar 500 euro styck. På marken löper meter efter meter av kabel som snart ska grävas ned.
– Vi vill inte att nedfall från de andras raketer ska bränna sönder dem, säger Fredrik Stafberg.
Arbetet med att koppla alla sladdar tar hela förmiddagen och halva kvällen i anspråk. Avfyrningssystemet består av boxar som fyrverkeripjäserna är kopplade till.
Vid lunchtid börjar det regna. Först stilla och försiktigt, men snart öser det ner. Team Joho Pyro täcker snabbt över alla stationer med presenning. Regnet är ingen höjdare för raketerna. Och de mörka molnen fortsätter att hopa sig.
– Jag tror att det är svårt att vara outstanding i år, spekulerar Johan Holländer efter att ha sett konkurrenternas upplägg under en säkerhetsrunda.
Explosion
Tähtiraketti testar sin teknik utan att – som brukligt är – varna först. Plötsligt skakas området av en kraftig smäll. I den första förvirringen vet ingen varken vad som har exploderat eller var det har skett.
På platsen finns minst 1.850 kilo krut som garanterar en veritabel fyrverkerikorseld och mer därtill om de tävlande mister kontrollen över pyrotekniken.
– Jag lade benen på ryggen, berättar Kalle Nordlund efteråt.
Allt är förberett
Holländer styr fyrverkeriet från en liten handenhet. Det mesta är förprogrammerat.
– Jag trycker bara tre gånger. Men det ska vara i exakt rätt tid.
Klockan är 22.00. Mörkret har fallit. Med bara en halvtimme kvar till start samlas gruppen till ett sista möte. Den hjärtligt skämtsamma stämningen från dagen är som bortblåst. Fredrik Stafberg drar några sista förhållningsorder innan han tar skydd bakom en provisoriskt ihopsatt skyddsbur tillsammans med Johan Holländer.
Team Joho Pyro önskar dem lycka till och lämnar skjutområdet.
– This is the point of no return. Nu finns det ingen återvändo, hör vi Holländer någonstans bakom oss.
Tävling
Det är ålänningarnas tur. Domarna bedömer teknik, färgsättning, musikval och synkronisering med musiken. Som inledning spelas Richard Strauss ”Also sprach Zarathustra”. En välkänd låt i fyrverkerisammanhang. Stycket avslutas med tre solfjädrar och ett smattrande band med saluter på några hundra meters höjd.
Under den andra låten, Queens ”The show must go on”, målas himlen i guld. Intensiteten byggs upp för varje sekvens. Glittriga pelare reser sig mot skyn och vattenfallsbomber hänger ner mot vattnet. En vit solfjäder markerar låtens slut.
Den stora finalen är Abbas ”Does your mother know”. Eldbägare, saluter och en sista stor bomb som lyser upp hela Helsingfors.
Sist ut är Ilotulitus Oy. Fyrverkeriet kan beskrivas med ett ord: pampigt. När den sista raketen smäller av går ett billarm igång bakom oss.
– Där har vi vinnaren, säger Johan Holländer.
Andra plats
Så blir det också. Joho Pyro kniper andraplatsen före Sky Star. Holländer verkar först inte veta om han ska vara lycklig eller missnöjd över silvret.
– Men nog är jag nöjd. Vi har varit med två gånger och kommit etta och tvåa. Vi har skjutit bort de största i branschen.
Ännu återstår att städa upp på platsen. Och ännu återstår 364 dagar till nästa FM. Om Joho Pyro då kommer att finnas på plats för att återta titeln som finländsk mästare vet ingen i dag.
Krutröken skingras över Tölövikens vatten medan publiken på 100.000 vandrar hemåt i natten. Fyrverkeri-FM är över för den här gången.
