DELA

Gamla sopsynder i dagen

I skogen norr om Eckerö golfbana har Eckerö församling dumpat en del rivningsavfall. På det övertäckta området syns också plastpåsar och blomkrukor av plast som sticker upp.
– Det måste vara gamla synder som kommit upp, säger Helmer Wikblom, ordförande i församlingens ekonomisektion.
Det är efter onsdagens artikel i Nya Åland, om hur rivningsavfall måste sorteras, som en person tipsar om hur Eckerö församling låtit gräva ner rivningsavfall från renoveringen av prästgården i skogen.
– Dom lade den mossa som fanns som fyllning i trossbotten i plastsäckar. Det kan hända att en del blivit kvar i säckarna när det grävdes ner. Annars har det bara lagts ner mossa och gammalt murket trävirke där, säger Helmer Wikblom.

Plast synligt
Församlingens sopgrop finns en bit norr om golfbanan på församlingens mark och är nu övertäckt, men gröna plastkrukor och gula plastkassar är synliga intill skogsvägen.
Helmer Wikblom tror att förklaringen till det är att den grop vid begravningsplatsen, dit folk kunnat slänga rester från gravarna, nu tömts och använts som fyllning av sopgroparna i skogen.
– Gropen vid kyrkan hade ju fyllts under många år, också innan vi införde sortering av det avfallet. Då har det säkert kommit med lite plast. Gropen måste tömmas, den var för full, och nu skall den fyllas bara med kvistar och annat organiskt material.

Också målfärg?
Men Nya Ålands uppgiftslämnare hävdar att det också funnits målfärgspytsar i församlingens sopgrop i skogen.
– Då måste någon annan passat på och slängt saker där, menar Helmer Wikblom. Vi anlitade en finländsk firma, Vanha Talot, som målade huset. De städade noga efter sig.
Församlingens ekonom, Tore Sjöblom, har följt med renoveringen av prästgården de senaste åren.
– Det enda som förts bort till skogs var fyllnadsmaterialet, gammal mossa, och gamla stockar. Det handlar om trävirke ifrån 1800-talets slut och 1900-talets början som inte innehålelr några gifter. Det fanns containrar här under renovering skilt för målfärgsburkar och för bräder.
Enligt församlingen är det alltså bara gamla synder som nu syns i skogen.

ULF WEMAN