Unga band är en brokig tillställning. Ibland är det skramligt, ofta färgsprakande och tidvis även långrandigt.
Men en sak är säker: om man vet vilka stenar man ska titta under kan man hitta vad som helst i den åländska musiksvängen.
Trots att det är lördag kväll och evenemanget har nolltolerans ifråga om alkohol, har många hittat till Idrottsgården, och redan klockan halv sju är det ett mindre äventyr att ta sig in och fram till scenen.

Ballader och getter
Första bandet, Byzantine Blue, inleder stillsamt. Volymen tillåter mingel i front-rowen, och ljudet är tyvärr inte riktigt finputsat ännu. Basen hotar stundvis att splittra golvet under våra fötter, och sången försvinner emellanåt helt.
Pekkas Getter, är nästa akt på listan, och de showar glatt och bekymmerslöst.
L.e.i.f., åstadkommer kvällens första röj, både på scenen och i publiken, och slutar på tredje plats efter juryns sammanträde.
Kvällens fjärde band i rampljuset är de fullkomligt underbara Tänk på miljön använd tallsåpa, som närapå lyckas röra mig till glädjetårar. En infernalisk kakafoni av blockflöjt, tramporgel, bas, gitarr och dragspel (men inga trummor!) når oss som en färggrann blixt från en klar balladhimmel.
Det hela är som en makaber parodi på hela evenemanget och jag tvekar inte att kalla dem värdiga arvtagare till progglegenderna Philemon Arthur & the Dung.
Censored lyckas över förväntan med att fylla vakuumet efter skrammelorkesterns bravader. Äntligen en gitarrsladd som slits ut ur förstärkaren på grund av taktfast hyperaktivitet.
De två medlemmarna i HMFF avslutar första halvlek med akustisk folkmusik, och lyckas sedermera kapa åt sig ”juryns specialpris som egentligen inte finns” och hamnar alltså på en nyinstiftad fjärdeplats.

Pallplaceringar
Efter en välbehövlig tobakspaus äntrar Blueberry High scenen, och mjukstartar med radio- och juryvänlig pop, som tillsammans med det enkla faktum att de är kvällens hittills tajtaste band, tar dem till andraplats.
Kontrasten är total, när kvällens vinnande band, Eleuthera, som levererar en grym cover på In Flames’ ”Only for the Weak” och en egen låt som med lite god vilja kan liknas vid någon av Carcass’ mer melodiska opus. Efter vinsten hävdar Eleuthera bestämt att de inte hade några som helst intentioner att vinna tävlingen, utan att deras fokus låg på att spela och ha kul.
En given följd av denna inställning är att herrarna inte har några som helst planer vad gäller firandet av segern. ”Det blir väl att åka hem och sova”, svarar Johan Haglund (bas) lakoniskt. Så om ni ser någon av dem på stan, bjud dem på en öl.

Slutspurt
Efter Eleuthera är det dags för Undone att spänna musklerna. Modigt nog försöker de sig på att covra Jimi Hendrix’ ”Little Wing”, och lyckas helt otroligt bra. Christoffer Isaksson spelar med tänderna, och det enda som saknas är en brinnande Stratocaster.
Punk-hårdrockarna Frost charmar åtminstone mig med sin oslipade approach. Riktig punk ska låta som kk-huset ser ut för närvarande.
L’Amori Acoustica spelar – hör och häpna – akustiska ballader.
Projekt Kenny har roligt, och det smittar. De gör en fullt godkänd cover på The Doors’ klassiska ”Riders of the Storm”.
TBE får publiken med sig, och blir, välförtjänt, publikfavoriter i år igen.
The One Night Band spelar någon sorts punkrock och genomför en storskalig charmoffensiv.
Medan juryn funderar och grälar någonstans under jorden spelar dödsmetallarna Skrälldus, och alla vi som har haft Behemoths senaste i skallen sedan slutet av juli drar en lättnadens suck. Äntligen blastbeats!

TEXT & FOTO: JAKOB LAVONIUS

Mer läsning

Person erkänner skadegörelse på lagtinget

Ny lagstiftning för bättre samordning

Lång dags färd mot natt