Insider-rättegången: Därför åtalas Carlson och Dahlman
Sture Carlson och Johan Dahlman köpte aktier och optioner i Ålandsbanken bara en eller ett par dagar efter att Svenska handelsbanken hade meddelat intresse för att förvärva 90 procent av aktierna i Ålandsbanken.
Det var köptidpunkten som ledde till att de nu åtalas för missbruk och försök till missbruk av insiderinformation.
I går hölls i Helsingfors förberedelsesammanträde inför huvudförhandlingarna som inleds den 17 oktober och som väntas ta tre dagar. Sammanträdet var öppet för allmänheten.
Samtidigt blev åklagarens stämningsansökan offentlig.
I rullväskor
Så mycket handlingar ingår i målet att de åtalades advokater och medhjälpare fraktade pappren och lagböckerna i rullväskor in i en av de otaliga salarna i det nygamla tingshuset i Helsingfors, tidigare Alkofabrik där bara de gamla röda fasadväggarna av tegel minner om svunna tider.
Häradsåklagare Annika Zilliacus var på plats, så också domaren Susanna Möller. Sture Carlson, som åtalas för missbruk av insiderinformation, företräds under rättegången av Carita Wallgren från advokatbyrån Roschier. Johan Dahlman företräds av Henrik Gahmberg från advokatbyrå Gahmberg & Co. De åtalade var inte själva närvarande.
Viktigt datum
Det datum som är av central betydelse för hela målet är 10 januari 2001 och det möte som hölls då, framgår det i stämningsansökan.
Vid den här tidpunkten träffade Svenska handelsbankens representant i Finland Carl-Axel Olsson på egen begäran ett par personer inom Ålandsbanken.
Anledningen var att Svenska handelsbanken var intresserad av att förvärva 90 procent av Ålandsbankens aktiestock, och Olsson ville veta hur storägarna ställde sig till det. De första preliminära sonderingarna från handelsbankens sida gjordes den 8 januari.
Vid mötet den 10 januari träffade Olsson flera av bankens majoritetsägare.
Beslutet blev att man skulle sammankalla till ett nytt möte följande dag, den 11 januari, för att alla skulle få möjlighet att själva värdera Olssons uttalande om ett eventuellt förvärv.
Köpte dagen efter
Enligt åklagaren köpte Sture Carlson, vid den här tiden vice ordförande i Ålandsbankens förvaltningsråd och representant för storägaren Chips, 176 A-aktier och 600 B-aktier i Ålandsbanken till ett sammanlagt värde av 13.530 euro den 11 januari i syfte att bereda sig eller någon annan ekonomisk vinning.
Åklagaren hävdar att Carlson före aktieköpet kände till Svenska handelsbankens förslag och visste att man från Ålandsbankens sida var villig att inleda närmare förhandlingar, något som väsentligt skulle påverka priset på Ålandsbankens aktier. Han hade alltså, enligt åtalet, utnyttjat information som andra inte haft när han gjorde sitt köp.
Johan Dahlman, representant för storägaren Alandiabolagen, var vid den här tiden ordförande i Ålandsbankens förvaltningsråd. Enligt åklagaren köpte han 605 av Ålandsbankens personaloptioner för bolaget Notbergs räkning för 2.268 euro den 13 januari, alltså två-tre dagar efter träffarna med Olsson. Åklagaren hävdar att Dahlman var medveten om Svenska handelsbankens förslag och att han genom att köpa optionerna uppsåtligen gjort ett försök att komma åt bankaktier med utnyttjande av insiderinformation.
Inget bankköp
Det visade sig ändå att det inte blev någon affär med Svenska handelsbanken.
Planerna avancerade så långt att man beslöt vänta på att handelsbanken skulle analysera Ålandsbankens bokslut för 2000, som skulle ges ut den 13 februari 2001. Efter det skulle handelsbanken ge ett köpbud.
Orsaken till att affären föll var att handelsbankens anbud var för lågt.
Annika Zilliacus meddelade att ytterligare en åklagare, Tove Myhrberg, kommer att vara med under huvudförhandlingarna.
Månne jag också borde ta med en domare till. Jag börjar bli i minoritet här, funderade Susanna Möller.
Jag är den enda som är i minoritet här, replikerade Henrik Gahmberg och syftade uppenbarligen på att alla de övriga i salen var kvinnor.
Nekar till brott
Förundersökningen, alltså polisförhören, är inte tillängliga ännu eftersom delar av dem berör affärshemligheter som inte är offentliga. Det som inte är hemligt är att både Carlson och Dahlman nekar till brott.
Carlson förklarar bland annat att det inte var fråga om en insidersituation eftersom förhandlingarna om bankköpet inte hade hunnit så långt, att han inte haft något vinningssyfte och att han planerat aktieköpet en längre tid för att jämna ut sitt aktieinnehav.
Dahlman uppger i förhören att han var intresserad av personaloptioner eftersom han inte handlat med sådana tidigare och att inte heller han hade något vinningssyfte.