SÖK
MENY
Opposition vill ha budgettak
Sätt ett tak på hur mycket landskapets konsumtion får öka.
Och presentera en behovs- och resursplan senast i mars 2009.
Det begär oppositionspartierna när förslaget till nästa års landskapsbudget kommer till lagtinget nästa vecka.
Närmast kameran Anders Eriksson (åf) och Roger Jansson (fs). I bakgrunden syns Carina Aaltonen (s), Camilla Gunell (s) och Johan Ehn (fs).
Oppositionen har gått igenom budgeten tillsammans och i går presenterade man det första resultatet – en gemensam finansmotion.
– Oppositionen är enig i de stora frågorna, säger Roger Jansson (fs).
Och nog verkar det som om de politiska skiljelinjerna inte är hårt dragna i den här fallet.
Att regeringen inte tycks ha något samspel med åländska företag, och att det kan bero på att landskapet inte har beskattningsrätten – den åsikten kommer från Barbro Sundback (s).
Anders Eriksson (åf) ger henne en eloge för ”stort politiskt mod”.
Därför behövs tak
Utgifterna måste hållas nere, med tanke på att lågkonjunkturen kan bli lång.
Om budgetförslaget godkänns innebär det att konsumtionsutgifterna ökar med 6,2 procent nästa år. Och det är för mycket, är oppositionen enig om. För att få det att gå ihop tar regeringen fjolårets överskott på cirka tio miljoner till konsumtion i stället för att sätta dem i utjämningsfonden.
Därför vill oppositionspartierna ha ett utgiftstak, men de kräver inte till en viss procentökning (eller minskning). I stället vill de att regeringen föreslår en procentökning som bättre överensstämmer med de beräknade intäkterna.
Oppositionen borde kanska bjuda över regeringen, så att man nu talar för en återhållsam konsumtion är ”upp och ner”, tycker Anders Eriksson.
Personalkostnader
Var kan man då spara?
Det måste gå att få ner personalkostnaderna, tycker partierna. Till exempel kan man köpa tjänster från näringslivet, vidareutbilda i stället för att nyanställa, och se över det faktiska personalbehovet på olika avdelningar.
Ålands framtid vill att regeringen går igenom förvaltningen avdelning för avdelning, fastslår vad som är målen, och hur stora resurser som behövs för att uppnå dem. Anders Eriksson vill se ett samlat grepp i stället för ett lapptäcke med tjänster som blir kvar av bara farten.
Behöver landskapet till exempel så många som 60 ”jordbruksbyråkrater”, undrar Camilla Gunell (s), som är rädd för att regeringen nu är på väg mot en arbetsfördelning där centern ser till jordbrukarnas intressen och liberalerna är fiskodlarnas parti.
Avbytarföretag
Fredrik Karlström (ob) tycker att landskapets 17 lantbruksavbytare skulle kunna bilda ett gemensamt företag och sälja sina tjänster direkt till lantbrukare.
– Då skulle man få bort en miljon.
Barbro Sundback undrar om Jomala försöksstation behövs i dag, eller om den närmast har en ”historisk betydelse”. Där skulle landskapet kunna spara 0,8 miljoner per år.
– Det som man inte riktigt kan är det lätt att ha starka åsikter om, säger Anders Eriksson när de andra oppositionspartierna talar för mindre bidrag till jordbruket.
Konkret om miljön
Partierna är också eniga om att regeringen borde tala klarspråk om vad man tänker göra för miljön. Det är bra att Finlandskabeln byggs, men varför sägs inget konkret om hur regeringen skall jobba med handlingsprogrammet för Östersjön, undrar Johan Ehn (fs).
Harry Jansson (åf) är besviken på att både bidragen för att bygga om enskilda avloppssystem och stödet för övergång till värmepumpar försvinner.
Behovs- och resursplanen kan ge svar på många av de frågor som oppositionen har om utbildning och arbetsmarknad – hur tillväxten i näringslivet skall stimuleras, och hur utbildningen skall förbättras.
Oppositionspartierna är också eniga om att regeringen bör få igång ett samarbete med fackföreningar, kommuner och näringslivet för att trygga ekonomin.
Och så vill man skapa ett gemensamt räkenskapsverk som tar hand om löneutbetalningar för hela landskapsförvaltningen.
