SÖK
MENY
Turismen är räddningen för Jurmo
Alla behövs. Alla måste hjälpa till. Annars överlever inte Jurmo.
På söndag röstar Jurmoborna om öns framtid.
Fiskdoften hälsar en välkommen när m/s Doppingen glider in mot hamnen i Jurmo. Fiskdoften kommer från Nymans fisks fem fiskodlingskassar som ligger uppradade invid stranden. Snart går fiskarna i pension. Efter fem år av nedtrappning slår nu fiskodlingen igen.
När Harry Nyman tog över företaget i slutet av sjuttiotalet man en stor arbetsgivare på Jurmo. Då hade företaget över tio anställda. Med åren har personalstyrkan sakta men säkert minskat. Vid årsskiftet sades de sista anställda upp.
– Man måste skapa sitt eget arbete i skärgård. Problemet i dag är att det är så mycket lättare att bara ta ett jobb. Det är inte på modet att vara företagare, säger han.
Turismen håller liv
Att primärnäringarna försvinner är ett problem som hela skärgården tampas med. Så också Jurmo. För att överleva måste man tänka i nya banor. Det gör Jurmoborna.
För Jurmo har kniven på strupen. Om man inte får någon inflyttning kommer öns befolkning på knappa 40 personer att halveras på 20 år. Endast fyra personer kommer att vara i arbetsför ålder.
Färre fastboende betyder färre färjturer. Färre fastboende hotar också den lilla andelshandeln, som de yngre visserligen kunde klara sig utan, men som är ett måste för många av byns äldre invånare.
Turismen ska rädda ön. År 2003 grundades aktiebolaget Djurmo turism. Satsningen har hittills varit lyckad. Nästan alla Jurmobor och många av sommargästerna äger en eller ett par aktier, á 250 euro, i bolaget. Sammanlagt har man 90 aktieägare.
Framgångsrik satsning
Det har hänt mycket under de senaste fyra åren. Närmare 30 highlandkor har förts in för att hålla landskapet, som höll på att växa igen, öppet. Byns gamla skola, som lades ner år 1985, har blivit vandrarhem. Jurmo Andelshandel har öppnat öns första café och restaurang. En vandringsled har anlagts och ett utsiktstorn har byggts.
Turisterna har också börjat infinna sig. I fjol hade man 250 övernattningar på vandrarhemmet.
Bolaget har hittills drivits helt ideellt. Det är inte längre hållbart. Därmed står nu Djurmo turism i ett vägskäl. Antingen fortsätter man turismsatsningen fullt ut eller så lägger man ner. På söndag röstar Jurmoborna om bolagets framtid. Ja eller nej till den framtidsplan som Djurmo turism tagit fram (se faktaruta).
– Det viktiga är att få alla Jurmobor engagerade. Nu måste alla förstå att de måste hjälpa till. Om vi inte samarbetar kommer Jurmo inte att överleva, säger Sören Uppman, som endast vistas på Jurmo på somrarna, men som ändå blivit mycket engagerad för byns sak.
Röstningen är ett sätt att skapa diskussion och bekräfta Jurmobornas stöd för turismsatsningen. Att få med alla i samma båt. Med största sannolikhet kommer man att säga ja till planen. Något riktigt alternativ finns egentligen inte.
Kraven inte klara
Exakt vad turismplanen kommer att kräva av Jurmoborna är inte alldeles klart. Öns markägarna kommer åtminstone att behöva upplåta sina marker för jakt- och fisketurism. Alla mark på Jurmo är privatägd. Eventuellt kan Jurmoborna också bli tvungna att öppna plånboken igen om Djurmo turism gör nyemission. Hur investeringarna ska finansieras är fortfarande något av ett frågetecken.
– Dels genom nyemission, dels genom lån och räntestöd från landskapet, säger Leif Lundberg, som är hela Djurmoprojektets eldsjäl.
Alla behövs
Det krävs en stor portion idealism för att få ett litet skärgårdssamhälle att rulla. Det krävs att man gör en del uppoffringar – som att handla i lokalboden, istället för att åka in till stan.
– Att lyckas hålla i gång en butik för 35 personer är ett mirakel. Med lite envishet går det ihop, säger Tage Malm som driver Jurmo Andelshandel.
Han sitter på caféts terrass tillsammans med sambon Tarja Bohm, som driver cafét, och kocken Claudio Piccolo från Italien. De tycker att turismsatsningen i det stora hela är bra. Turisterna är ett måste för att hålla liv i restaurangen och caféet, som i sin tur behövs för att hålla liv i butiken.
Samtalet på terrassen avbryts av en besökare som kommer ut från caféet.
– Ska han där inne verkligen ta betalt? frågar han.
– Jojo, lugnar Tarja.
Hon förklarar att det är en av jurmosvenskarna, som tycker om att komma in och hjälpa till på caféet under semestern. Bara för att han tycker att det är roligt.
Om alla hjälper till så går det.
